Fortsätt till huvudinnehåll

Det är inte rättvist

.
Bloggens ettårsdag (14 augusti) passerade obemärkt härhemma. Egentligen borde jag nog ha skrivit ett extra utsökt inlägg då, men det är ju inte alltid andan faller på när man befaller den. Orättvist mot bloggen att inte fira, men sådant är väl livet, även för en blogg. Den förtjänar dock viss respekt för den har en klar terapeutisk funktion för mig. Dels kan jag lägga ifrån mig lite tankar härinne, så att de inte tar en massa plats i mitt trånga huvud, dels får jag titt som tätt någon rar komplimang här eller IRL och kan leva lycklig på den en stund. Och uppenbarligen tar det tid innan jag tröttnar på att skriva.

Just idag är det inte rättvist i världen. I Georgien krigar de. Jag har inte haft engagemang nog att förstå varför och krigsbilder i nyhetssändningar får mig att må illa, så jag är inte särskilt insatt. Dock kan jag med säkerhet säga att det inte är rättvist. Inga människor förtjänar krig. Inte ens de som startar det.

Jag har dessutom åter fått bekänna mig som idrottsintresserad, tror jag. När jag mitt i en intensiv jobbdiskussion får reda på att Sanna Kallur druttat omkull i Peking, blir jag helt bestört. Så får det bara inte bli. DET ÄR INTE RÄTTVIST!

Det är heller inte rättvist att jag tre år efter att ha tagit steget över till de villaägandes skara hittar det hus jag egentligen skulle ha bott i på Hemnet. Idiotiskt av mig att ens titta där. Men en VAB-dags tristess och ett par arbetskamrater som flyttat till Lillort för att få närmare till jobbet, gav mig ett infall och katastrofen var ett faktum. Huset hemsöker mig och stackars rucklet vi bor i får orättvist många skavanker och problem. Hur ska jag komma över detta? Till och med getterna ingick....... Suck.

Men egentligen är jag inte låg just nu. Jag är som byggd för att jobba i skolan, då det passar mig utmärkt med två omstarter per läsår. Just nu är vår arbetsgrupp dessutom inne i ett osannolikt kreativt stadie och vi har vansinnigt kul, tycker iallafall jag. Om jag inte vore så förjordat morgontrött skulle jag skutta ur sängen av glädje varje morgon. Särskilt imorgon för då kommer alla ELEVERNA tillbaka!

Därför ska jag snart lägga mig och inte drömma om något litet putsat hus med tillhörande getter............ om jag kan låta bli.

God natt!

Kommentarer

Resenären sa…
"M undrar om någon läser hennes blogg"?
Oh yes, jag tittar fortfarande in då och då! : )
18 augusti 2008 kl. 21:08
Anonym sa…
Hej! Jag läser faktiskt alltid din blogg och tycker den är vansinnigt underhålnade så sug i dig. ;-)
19 augusti 2008 kl. 09:17
Anonym sa…
Fast min stavning har visst gått åt pipan...
19 augusti 2008 kl. 09:17
Anonym sa…
Men du... ruckel? Perspektiv min vän! Perspektiv!!!

Och ja, jag läser bloggen.
20 augusti 2008 kl. 08:33
Unknown sa…
Vill bara meddela att jag inte läser bloggen.
22 augusti 2008 kl. 19:38
Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Försmak

. Jorå, nu kan jag erkänna det: jag har varit nervös för den helg som snart är slut. Sedan ganska många veckor har jag vetat att om jag skulle bli 30-årsfirad, skulle det ske denna helg. Men jag har inte vetat när, hur länge, av vilka och på vilket sätt. Ingen bekäm sits för fru Kontrollfreak. Jag har misstänksamt ställt frågor till G och noga observerat och analyserat hans svar: vad var på gång? Något förutseende har jag hållit huset hyfsat iordning och det fick en sista omgång på lördagens morgon innan jag tog med E till bollbusandet (någon slags fotbollsträning). G tyckte att det var ganska viktigt att just jag stod för skjutsandet denna morgon, så jag borstade håret och drog på lite mascara bara utifall att. På hemvägen sträckte jag förväntansfullt på halsen när jag skymtade huset och nog fick jag en besviken rynka mellan ögonbrynen när jag konstaterade att vår garageuppfart var tom. Inga bilar = inga gäster. Så klev jag lite småbutter in i hallen och hann vädra några sekunder med...
3 kommentarer
Läs mer

När är det vardag?

. I min bekantskapskrets är det vanligt att klaga över den trista och grå vardagen, när allting bara rullar på och ingenting särskilt händer. Ofta sitter jag då som en nickedocka och håller med, beklagar mig över snabbmakaronerna och resorna till jobbet, av ren slentrian. Men ikväll, uppfylld av två dagars utbildning, slutar inte min hjärna där. Analysfabriken är inställd på skiftarbete och tankar snurrar. När är det egentligen vardag i mitt liv? Strax inser jag att det inte finns någon vardag för mig. Ingen grå smet att ta sig igenom för att nå den färgstarka, gnistrande helgen som är det vi yrkesarbetande lever för (?). För mig finns inte två arbetsdagar som är lika. Tonåringar är nyckfulla som aprilväder och en omsorgsfullt gjord dagsplanering kan omkullkastas på ett ögonblick. Jag lär mig ständigt mer om hur dessa mystiska varelser fungerar och ännu mer om mig själv när jag tvingas hantera de situationer de sätter mig i. Att leva med småpojkar ger inte heller några dagar som man k...
4 kommentarer
Läs mer

Låta bli

Gör du också så bland? Blir hängande i tanken vid ett ord eller uttryck. Tänker det, smakar det, gång på gång tills det ömsom helt tappar sin betydelse, ömsom blir helt obegripligt, en liten samling bokstäver och ljud bara. Ibland tar de ett sånt varv med mig, orden. Och det blir den omväg som behövs för att jag ska förstå. Tror att det är därför jag tycker så mycket om dem. Orden. En stund den här sommaren tänkte jag på att låta bli. På hur ofta jag inte låtit bli. Hur jag har mixtrat, donat, grejat, pressat, skruvat, puttat, övertalat och krumbuktat för att få livet/mig själv/någon annan/något annat att röra sig i den riktning jag uppfattat som den rätta. Och hur det ganska ofta skavt och skevat och hur jag ändå fortsatte. Det går att streta på ganska länge om en bara tittar åt rätt (fel?) håll. Inte sällan har mitt arbete också handlat om att baxa tingens ordning i andra riktningar än dit de själva vandrat. Kanske går det att kalla mig både envis och tjurskallig till följd av dett...
2 kommentarer
Läs mer