Fortsätt till huvudinnehåll

Det är inte rättvist

.
Bloggens ettårsdag (14 augusti) passerade obemärkt härhemma. Egentligen borde jag nog ha skrivit ett extra utsökt inlägg då, men det är ju inte alltid andan faller på när man befaller den. Orättvist mot bloggen att inte fira, men sådant är väl livet, även för en blogg. Den förtjänar dock viss respekt för den har en klar terapeutisk funktion för mig. Dels kan jag lägga ifrån mig lite tankar härinne, så att de inte tar en massa plats i mitt trånga huvud, dels får jag titt som tätt någon rar komplimang här eller IRL och kan leva lycklig på den en stund. Och uppenbarligen tar det tid innan jag tröttnar på att skriva.

Just idag är det inte rättvist i världen. I Georgien krigar de. Jag har inte haft engagemang nog att förstå varför och krigsbilder i nyhetssändningar får mig att må illa, så jag är inte särskilt insatt. Dock kan jag med säkerhet säga att det inte är rättvist. Inga människor förtjänar krig. Inte ens de som startar det.

Jag har dessutom åter fått bekänna mig som idrottsintresserad, tror jag. När jag mitt i en intensiv jobbdiskussion får reda på att Sanna Kallur druttat omkull i Peking, blir jag helt bestört. Så får det bara inte bli. DET ÄR INTE RÄTTVIST!

Det är heller inte rättvist att jag tre år efter att ha tagit steget över till de villaägandes skara hittar det hus jag egentligen skulle ha bott i på Hemnet. Idiotiskt av mig att ens titta där. Men en VAB-dags tristess och ett par arbetskamrater som flyttat till Lillort för att få närmare till jobbet, gav mig ett infall och katastrofen var ett faktum. Huset hemsöker mig och stackars rucklet vi bor i får orättvist många skavanker och problem. Hur ska jag komma över detta? Till och med getterna ingick....... Suck.

Men egentligen är jag inte låg just nu. Jag är som byggd för att jobba i skolan, då det passar mig utmärkt med två omstarter per läsår. Just nu är vår arbetsgrupp dessutom inne i ett osannolikt kreativt stadie och vi har vansinnigt kul, tycker iallafall jag. Om jag inte vore så förjordat morgontrött skulle jag skutta ur sängen av glädje varje morgon. Särskilt imorgon för då kommer alla ELEVERNA tillbaka!

Därför ska jag snart lägga mig och inte drömma om något litet putsat hus med tillhörande getter............ om jag kan låta bli.

God natt!

Kommentarer

Resenären sa…
"M undrar om någon läser hennes blogg"?
Oh yes, jag tittar fortfarande in då och då! : )
Anonym sa…
Hej! Jag läser faktiskt alltid din blogg och tycker den är vansinnigt underhålnade så sug i dig. ;-)
Anonym sa…
Fast min stavning har visst gått åt pipan...
Anonym sa…
Men du... ruckel? Perspektiv min vän! Perspektiv!!!

Och ja, jag läser bloggen.
Unknown sa…
Vill bara meddela att jag inte läser bloggen.

Populära inlägg i den här bloggen

En stjärna vid ratten

. Jag är inte känd för att vara någon vidare bilförare. Det känns ju tryggt eftersom jag till vardags kör sisådär tio mil om dagen. Jag har repat och kraschat och bucklat i min drygt 10-åriga karriär som körkortsinnehavare. Som tur (?) är har jag mest åsamkat skador på egna fordon. Om man undantar bilarna jag repat för pappa. Eller G:s första Nissan som jag kraschade så illa att den fick gå till skroten. Då var det tur att G fortfarande såg på mig genom rosaskimrande nyförälskelse... Nej, dagens rubrik syftar på något helt annat. När jag sätter mig bakom ratten blir jag en annan slags stjärna. En popstjärna. Jag väljer en station med någon lämplig låt och går loss. Sjunger, wailar och showar. Whitney, Mariah, Rihanna och Fergie kan slänga sig i väggen. Denna min egenhet underlättas kraftigt av att jag begåvats med ett sångtextcentrum i hjärnan som skulle få vilken Så-ska-det-låta-deltagare som helst att dreggla av avund. Alla texter fastnar. ALLA. Det spelar ingen roll om de är bra ell...

Röd lycka

. Veckans färg är utan tvekan röd. Det varma, vackra har bringat stor glädje till huset, på olika sätt den senaste tiden. Det första som hände var att jag fick lite koncentrerat mys i ett paket från posten. Jag hade beställt härligheten själv, men blev så glad för den att man lätt kunnat tro att det var en oväntad present. Det kom en röd mysdress i fleece. Den är varm och mjuk och framförallt hel, vilket inte dess föregångare är längre. Jag ser som i ett romantiskt skimmer, hur jag kryper ihop i denna fantastiska skapelse på julaftonskvällen, när alla barn somnat och tystnaden infinner sig. Harmoni. I teorin iallafall. Nästa röda skönhet, som numera förärar oss med sin närvaro är Den Nya Ytterdörren. Efter två dagars bankande, sågande och fixande av två trevliga hantverkarmän sitter den på plats och liksom glöder i höstsolen. Den är så blank och så röd och så fin. Modellen har samma namn som jag, så vad hade man förväntat sig? Ett litet smolk i glädjebägaren är att den är lika blank oc...

All good things come to an end

. Årets näst sista dag har just börjat och jag sitter i kolmörkt vardagsrum och lyssnar på snusandet från tre sovrum på Rucklets övervåning. Den enda som brydde sig om att jag kom hem var Sigge the Dog, som undrade varför jag luktade retrieverhane (x2) och missnöjt sniffade igenom mig innan han lommade in i sovrummet igen. Jag ska snart lomma efter. Men först vill jag berätta om min dag. Jag har varit på utflykt hela dagen, trots att jag egentligen inte alls har jullov och borde våndas över en urtrist inlämningsuppgift. Jag åkte till ett lämpligt köpcentrum och shoppade loss på mina julklappspresentkort. Några små pärlor lyckades jag rota fram ur reakorgarna, men någon jacka (som var det egentliga syftet med turen) i lagom storlek och färg gick inte att skaka fram. Men familjen T har nu ett Alfapet-spel UTAN nedkladdade bokstavbrickor, en fin gå-bort-present till nyårsvärdparet samt väldigt politiskt korrekta "nyårsfyrverkerier" (som varken smäller, sprakar, skrämmer djur ell...