M & pojkarna

. Första advent. Resan mot julen har börjat på allvar och jag har verkligen kickstartat den här helgen! I frysen ruvar nu 46 lussehjärtan, gula och vackra. Det skulle bli lussekatter, men min kreative E uppfann ny design genom att rulla båda ändarna åt samma håll: lussehjärtan. Julgardiner är upphängda i köksfönstret och i kökslådan ligger 30 st julkort med potatistryck och glitter som mina våra små illbattingar lyckligt kladdade iordning igår. Tomtedräkter i rätt storlek är inköpta och plastlyktorna har fått nya batterier. Jag tror vi är redo för Lucia redan! Det finns olika skolor när det gäller att julpynta. En del menar att man ska pynta stegvis, så att man uppnår full julpyntning först några dagar innan själva julafton. Själv håvar jag fram rubbet på en gång. Ljuslingor, stakar, stjärnor och tomtar. Alltihop tar jag fram. Jag tror att min iver hänger ihop med att jag har någon slags liten kärlekshistoria med alla mina julpynt: det känns som att jag träffar på gamla kompisar när ja

. Det är så mycket söndag idag. Jag har bara gjort tråkiga, långsamma saker och blivit rastlös. Jag har hängt tvätt, torkat kaninbajs och räfsat löv. Stora löv, små löv, sandiga löv, blöta löv, torra löv, bruna löv och gula löv. Jag är så less på löv att svenska språket inte riktigt räcker till. Och då är det ändå G som dragit det tyngsta lasset. Jag fick inte ens blåsor i händerna. Tyvärr har hela mitt liv var som en lång söndag de senaste veckorna. Få är tillfällena då jag haft det riktigt roligt och bra. Jag har alltid trott att jag stod över att bli påverkad av årstiderna, men jag får kanske se mig besegrad av hösten 2009. Jag är lite smådeppig i största allmänhet. Då är det tur att kottarna kan förgylla ens vardag. Lille Vild har upptäckt pottan. ÄNTLIGEN. Och det går riktigt bra. Han går numera omkring härhemma och pöser av stolthet i nyinköpta kalsonger med grävmaskiner och traktorer på. Mamma M är nästan lika stolt, men utan kalsonger. Vi har haft mycket få olyckshändelser och

. Varje år är det likadant. Jag bara måste igenom den här månaden: november. Och i år kom den med storm. En storm med is i som gjorde sitt bästa för att ta med huset en bit in i skogsdungen här bakom. Huset blev kvar. Värmen i huset blev det inte. Jag tog till brasa i kaminen, fårskinnstofflor, sockar, flanellpyjamas, fleecefilt och te för att stå ut med gårdagskvällen. Brr. Imorse var jag trött på huttrandet och vred reglaget till 22 grader. Äntligen lite värme i hallgolvet! Mitt i all kyla är det också någon som tänkt testa hur mycket M orkar innan hon stupar. Fullt ös på jobbet, fullt ös hemma. Särskilt denna vecka när G besöker Tyskland. Det ställer lite krav på orken att ensam utföra det arbete som är tänkt för två under fyra dagar. Pju. Om tre dagar kommer jag att kämpa med fredagströttheten från helvetet. Jag tror knappt ens det kommer hjälpa att en av mina favoritmänniskor kommer hit då. I helgen ska vi fira T-kotte den yngre när han fyller tre år. Det blir tårta, släktingar, b