.
Nu är det lite tomt. Lilla huset har visats för andra gången och vi var inte där. Jag kommer inte bo bakom den putsade fasaden och inte mata de små skäggiga getterna. Ett litet vemod har sänkt sig över M, men snart hoppas jag det vänder till lättnad.
Mitt i min lilla sorg finns också en liten glädje. Jag har återerövrat tvättstugan! Trots febrig blick och kli i halsen har jag ikväll dammsugit och våttorkat bort byggdammet och flyttat in igen. Numera bor även min samling av Ior-prylar där. Ingen ska komma och säga att jag inte har en högst personlig tvättstuga! Tids nog kanske jag till och med vågar publicera bildbevis på härligheten här, men än så länge får du tro mitt ord. Nu återstår att välja någon snajdig vinylmatta till köket, som de trevliga och ständigt försenade hantverkarna ska få pula dit och sedan kanske Hemmet känns som ett hem igen.
Igår gjorde jag ett litet tröstköp också. Allt som oftast har jag något ärende "nere på byn" i Lillort. En ny ljudbok på biblioteket, ett par liter mjölk från Ica, ett par hundralappar från uttagsautomaten (varför heter det inte Minuten längre?). Varje gång detta sker tar jag en liten lov i loppiset som ligger lägligt mellan Ica-affären och biblioteket. Igår traskade jag runt där en sväng och blev stående vid lamphyllan, där jag hittade denna pjäs:
Ful som stryk, tycker nog en del, men jag (och faktiskt även min familj) fann den högst tilltalande och den har nu hedersplats i tv-rummet. Femtio kronor gick kalaset på. Väl investerad kosing, med tanke på att den fick mig att lyfta lite på hakan och släppa lite på mina sammanbitna käkar.
Nu ska jag strax inta ryggläge och övertala min hals att inte låtsas om att den har ont. Jag har alldeles för roligt på jobbet för att vara sjuk!
Nu är det lite tomt. Lilla huset har visats för andra gången och vi var inte där. Jag kommer inte bo bakom den putsade fasaden och inte mata de små skäggiga getterna. Ett litet vemod har sänkt sig över M, men snart hoppas jag det vänder till lättnad.
Mitt i min lilla sorg finns också en liten glädje. Jag har återerövrat tvättstugan! Trots febrig blick och kli i halsen har jag ikväll dammsugit och våttorkat bort byggdammet och flyttat in igen. Numera bor även min samling av Ior-prylar där. Ingen ska komma och säga att jag inte har en högst personlig tvättstuga! Tids nog kanske jag till och med vågar publicera bildbevis på härligheten här, men än så länge får du tro mitt ord. Nu återstår att välja någon snajdig vinylmatta till köket, som de trevliga och ständigt försenade hantverkarna ska få pula dit och sedan kanske Hemmet känns som ett hem igen.
Igår gjorde jag ett litet tröstköp också. Allt som oftast har jag något ärende "nere på byn" i Lillort. En ny ljudbok på biblioteket, ett par liter mjölk från Ica, ett par hundralappar från uttagsautomaten (varför heter det inte Minuten längre?). Varje gång detta sker tar jag en liten lov i loppiset som ligger lägligt mellan Ica-affären och biblioteket. Igår traskade jag runt där en sväng och blev stående vid lamphyllan, där jag hittade denna pjäs:
Ful som stryk, tycker nog en del, men jag (och faktiskt även min familj) fann den högst tilltalande och den har nu hedersplats i tv-rummet. Femtio kronor gick kalaset på. Väl investerad kosing, med tanke på att den fick mig att lyfta lite på hakan och släppa lite på mina sammanbitna käkar.
Nu ska jag strax inta ryggläge och övertala min hals att inte låtsas om att den har ont. Jag har alldeles för roligt på jobbet för att vara sjuk!
Kommentarer
//Lillsis.