Den bästa känslan som finns är den som infinner sig när man är färdig. När läxan är gjord, träningspasset genomfört, huset städat, projektet är i hamn. När jag kan luta mig tillbaka och belåtet meddela likt Sigrid på pottan (här nedanför) att jag är "fäääärdig". Därför är också min bästa stund på dagen ungefär så här dags (ca 20:00), när den är slut. När vi når sista punkten på agendan (lägga barn) och parkerar oss vid tv:n. Färdiga. Helt färdiga. Förresten undrar jag ifall dagarna i januari är ett par timmar längre än dagar i till exempel maj? Jag brukar nämligen börja känna mig färdig redan vid 16-tiden så här års... I mitt ständiga tillstånd av självreflekterande har jag lagt märke till att min längtan efter att bli klar med saker och gotta mig i den härliga känslan av det, ibland har konstig inverkan på min vardag (och min konsumtion). Jag kan till exempel gärna hiva på en extra, helt onödig, sked sylt på pannkakan och nöjt konstatera att jag därmed tömmer burken.
En samling mer eller mindre ofiltrerade tankar