M & pojkarna

Hösten kommer alltid så lägligt efter sommaren. Lägger en sval, tung filt av trygga rutiner över semesterns hetta och dekadens. Lugnar ner och styr upp. Reder ut och riktar in. Som en lätt vemodig omstart. "Men, stopp! Våren!" invänder du. "Det är väl ändå då det börjar om?" Jomenvisst. Sätt fingret var som helst på cirkeln, så har du din början och ditt slut där om du vill. För mig hamnar den här. Det allra vackraste har inte kommit än, det väntar bland träden. Min nya höst är så full av uppgifter att sömnen redan slutat komma i tid. Men medan jag väntar kan jag ligga här och lyssna på regnet. Ett stilla pickande mot rutan och lite sus i stupröret. Jag tänker på hur tyst regnet skulle vara om det aldrig träffade fönstret eller nådde röret. Skulle det ens vara regn om det liksom bara blev hängande i luften? Nej, jag tror det behöver träffa på annat för att höras, märkas och definieras, inte olikt oss människoapor. För vad är vitsen med en hög nybakade bullar, om

Gör du också så bland? Blir hängande i tanken vid ett ord eller uttryck. Tänker det, smakar det, gång på gång tills det ömsom helt tappar sin betydelse, ömsom blir helt obegripligt, en liten samling bokstäver och ljud bara. Ibland tar de ett sånt varv med mig, orden. Och det blir den omväg som behövs för att jag ska förstå. Tror att det är därför jag tycker så mycket om dem. Orden. En stund den här sommaren tänkte jag på att låta bli. På hur ofta jag inte låtit bli. Hur jag har mixtrat, donat, grejat, pressat, skruvat, puttat, övertalat och krumbuktat för att få livet/mig själv/någon annan/något annat att röra sig i den riktning jag uppfattat som den rätta. Och hur det ganska ofta skavt och skevat och hur jag ändå fortsatte. Det går att streta på ganska länge om en bara tittar åt rätt (fel?) håll. Inte sällan har mitt arbete också handlat om att baxa tingens ordning i andra riktningar än dit de själva vandrat. Kanske går det att kalla mig både envis och tjurskallig till följd av dett

Idag ska jag börja skriva på hemtentan. Fem avsnitt Skam.  Norska är roligt. Ett avsnitt till. Det var kort, jag ser ett till. Promenad med omväg. Några långa youtube-klipp med nån tjomme som pratar filosofi. Sex frågor max 12 sidor. En sida i veckan blir lagom. Sorterar batteri- och glödlampslådan. Fållar tre par gardiner. Blocket: kattungar.  Blocket: stolar.  Blocket: vad som helst. Promenad i regn. Tar omväg ändå. Yes! Nytt avsnitt av Bonde söker fru. Det blir nog ändå splittrat att dra ut på det över så lång tid. Jag koncentrerar mig i mellandagarna. Dammsuga soffan. Ullared  Vår tid är nu, måste man ju se. Loppis. Det är faktiskt inte lika roligt utan rim på julklapparna. Fira jul, fira jul, fira jul. Jag kanske egentligen skulle jobba med kor? Då ska vi se: anknytningens betydelse för den psykologiska utvecklingen. Det kan väl inte vara så svårt? Jag behöver inte vara där precis när biblioteket öppnar. Kl 10 blir l