M & pojkarna

. Ibland behöver man göra en liten utflykt för att veta var man hör hemma. Ibland behöver jag göra en liten utflykt för att veta var jag hör hemma. Förra terminen gjorde jag en liten utflykt. Jag lämnade min socialarbetarsfär: trött, självförtroendelös och frustrerad, och gjorde en lov ut i annat ämne. Nu är jag nästan hemma igen. Efter några månader med Medicin A och Hälso- och sjukvårdsadministration som sällskap är det inte längre latinska prefix eller olika organisationsformer som lockar mitt intresse utan Skolverkets utvärdering av metoder mot mobbing . Och jag känner mig lite lurad. Jag har gått utbildning i en av de programmetoder som Skolverket avråder från att använda. Utbildningen gavs under förespeglingen att den var "evidensbaserad med goda resultat" och frågor kring utvärderingsformerna viftades bort med ett "det är lite onödigt avancerat att sätta sig in i för den här utbildningen. Det viktiga är att metoden ger goda resultat.". Skolverkets utvärderi

. Nu har jag banat mig väg fram till tangentbordet, genom högar av papper med rubriker som: Latinska uttalsregler och Studiehandledning för Organisering och ledning, 7,5 hp. Det är våren 2011 som ligger här. En massa kunskap som jag ska besitta framme i mars. Det ska nog ordna sig, särskilt eftersom jag har en ny studieplats. Vi trodde att vi hade hittat den ideala platsen för ett skrivbord: vid ett fönster med vidsträckt utsikt och rikligt inflöde av dagsljus. Det kanske funkar om man ska visionera eller skriva poesi, men för att mosa i sig kunskap var det värdelöst. Vet du t ex hur länge man kan sitta och stirra på trädkronor som böjer sig i vinden, om alternativet är att lära sig nya begrepp inom verksamhetsstyrning? Svaret är: jättelänge. Därför står nu skrivbordet på en ny våning och lyfter jag blicken från skärmen glor jag in i ett hörn där två mörkröda väggar möts. Det ska till infernaliskt tråkiga ämnen, för att de ska vara tristare än denna utsikt. Alltså ser jag med tillförs

. Välkommen 2011! Du kom till oss en blåsig natt i Sörmland, medan vi förgäves kämpade för att få våra Khom Loy-lyktor att sväva lite högtidligt för din skull. Vi lyckades virvla iväg två: båda landade efter någon minuts färd i varsin tall. Då gav vi upp och skapade lite högtidlighet genom att skåla i bubbel istället. Så du anlände med viss värdighet ändå. Vi hade förberett ordentligt för din ankomst iallafall. Makarna S hade knåpat ihop snittar som man ville äta hundra stycken av. Makarna Å styrde till en huvudrätt värdig en lyxrestaurant och därför ska jag aldrig mera se skeptisk ut när någon bestämmer sig för att grilla på nyårsafton. I familjen Å:s hus var det varmt och vackert och vår nyårsafton var kort sagt en succé (om man bortser från de trilskande lyktorna) värd att göra tradition av. Och nu är du här, 2011, och jag har hittills ingenting att klaga på. Lediga dagar är de bästa och sådana har vi börjat med, i mysmundering. Sorgligen var jag tvungen att skicka iväg tre av mina