M & pojkarna

. Jag sjunger ofta och gärna. ( Kolla här och här! ) Lite väl gärna om du frågar min man, för enligt honom är jag aldrig tyst (och det är nog sant...). Lyckligtvis tillhör jag den skara människor vars röst inte bara uppskattas av mig själv i duschen, utan också av andra. Jag vet inte riktigt när jag upptäckte att jag kunde sjunga, det har alltid funnits där. När jag gick i skolan var jag ständig körmedlem och hängiven luciatärna ( Kolla här! ). Under gymnasiet fick jag emellanåt solistuppdrag, främst i kyrkan och blev så småningom även sångerska i ett (inte särskilt lyckat) coverband, som jag helst undviker att namnge. Jag fick också spela in några låtar för lokalradion, som spelades titt som tätt. På universitetet anslöt jag mig naturligtvis till studentkören, där jag blev rejält engagerad som styrelsemedlem och stämledare. Till denna sammanslutning tvingade jag också med G, som sjunger bättre än han tror (till skillnad från mig). Man kan till och med tacka min sångröst för att G och

. När jag har mycket tid, som nu, tänker jag mycket. Jag önskar att jag tänkte nyttiga tankar som ledde någonstans, men det är sällan så det är. Det snurrar och mal runt i huvudet oftast utan att något vettigt kommer ut. Och kommer något vettigt in, vrids det snart till oigenkännlighet i rundgången. Men just nu är det inte mycket input och då är det det gamla vanliga som tuggar på härinne. Ibland skulle det vara skönt att göra en riktig förrådsrensning i huvudet. Ni vet, när man plockar ut allting man har och sedan vrider och vänder på allt och verkligen överväger om det är något att spara. Är det verkligen vettigt att jag fortfarande går och blir ilsk över något som någon sa för ett halvår sedan? Ska jag lägga en massa energi på att fundera på vad herr X eller fru Y tycker om mig/mitt liv/mina barnuppfostringsmetoder/mitt hem? Jag har en hel del skräp liggande, kan jag säga.... Så här i semestertider tror jag det är många som träffar människor som man i vanliga fall inte umgs med så m

. Lagom till G fick semester och det äntligen gavs möjlighet att bada (Jag åker inte och badar med vilddjuren ensam: jag vill gärna ha med mig båda hem...) sjönk temperaturen med 15 grader och åskan parkerade över familjen T:s residens. Det har åskat här varje dag i fyra dagar. Ingen tripp till någon svalkande pöl således. Som tur var avverkade vi tre sjöar på två dagar under förra helgen till barnens och jyckens stora förtjusning. Vi minisemestrar bara i år. Vi har redan hunnit med en tripp till Vadstena och en till Söderköping. I Vadstena bjöds det på godisregn (vanligt också iofs), knallar och halvtaskig coverbandsmusik. Kottarna ville förstås åka karusell och jag försökte att vara fördomsfri och inte bry mig om att attraktionerna i det kringresande tivolit såg fallfärdiga ut. Jag såg iallafall till att monstren endast tog plats i de karuseller som hade lägst fallhöjd och alla var glada och nöjda. Vi åt glass och slog bara sönder ett glas på restauranten när vi åt lunch. En bra dag.