M & pojkarna

. Det råder inga tveksamheter längre. Det är sommar. Jag vet det nu, därför att: - jag är ledig. Från det jobb jag har betalt för att göra vill säga. Den allmänna serviceanställningen jag har härhemma fortgår. - trädgården har förvandlats från trevligt grönområde till förvaringsplats för plaskpool/plasttraktor/trehjuling/fotbollsmål/bollar/hinkar/spadar/krattor osv. Det ser.....ja.... färgglatt ut iallafall! - jag är grisskär i ansiktet och sugen på glass dygnet runt. (Skulle i och för sig också kunna betyda att jag är gravid. Men det vet jag med säkerhet att jag INTE är, så då måste det vara sommar!) - jag har ett myggbett. Ett myggbett gör väl ingen sommar, kan man tycka, men i år har jag gjort det extra svårt för de små gynnarna (se nästa punkt). - vi har insektsnät i alla fönster. Jag tänker nämligen aldrig mer komma in i min sons sovrum och hitta ett tiotal bålgetingar cirklandes kring hans nattlampa. Hu. - det sipprar in söt hödoft genom den gläntade altandörren. - alla våra kruk

. Hängivna blogganhängare vet att jag ligger i skilsmässa. Med mitt jobb alltså. Processen började kanske så tidigt som under hösten 2008 och har långsamt och målmedvetet pågått sedan dess. Till en början upplevde jag att vi var överens om att göra slut, mitt jobb och jag, men nu vet jag att det är Omständigheter med stort O och B som tvingar bort mig ( O-M-O-R-G-A-N-I-S-A-T-I-O-N och B-E-S-P-A-R-I-N-G-A-R). Lyckligtvis har jag redan hittat en annan: ett mer än fullgott alternativ, en utmaning och en god chans till yrkesmässig utveckling, som tar sin början i augusti. Men att skiljas från skolan med de fantastiska människorna är svårt. Jag har varit tvungen att närma mig sanningen (och känslorna) med stor försiktighet. Som en kula i en tratt har jag cirklat runt: utan något annat val än att för varje varv komma lite närmare hålet och slutet. Nu är jag nästan där och jag är glad att jag faktiskt har hela mig med. Jag är snart klar med älsklingsskolan och jag har nästan kommit till insik

. Jorå, nu kan jag erkänna det: jag har varit nervös för den helg som snart är slut. Sedan ganska många veckor har jag vetat att om jag skulle bli 30-årsfirad, skulle det ske denna helg. Men jag har inte vetat när, hur länge, av vilka och på vilket sätt. Ingen bekäm sits för fru Kontrollfreak. Jag har misstänksamt ställt frågor till G och noga observerat och analyserat hans svar: vad var på gång? Något förutseende har jag hållit huset hyfsat iordning och det fick en sista omgång på lördagens morgon innan jag tog med E till bollbusandet (någon slags fotbollsträning). G tyckte att det var ganska viktigt att just jag stod för skjutsandet denna morgon, så jag borstade håret och drog på lite mascara bara utifall att. På hemvägen sträckte jag förväntansfullt på halsen när jag skymtade huset och nog fick jag en besviken rynka mellan ögonbrynen när jag konstaterade att vår garageuppfart var tom. Inga bilar = inga gäster. Så klev jag lite småbutter in i hallen och hann vädra några sekunder med