Jag passerar inte 40 år förrän 2019, men tänker som vanligt vara ute i god tid , även med krisandet. Generös är fint att vara, så därför delar jag nu frikostigt med mig av mina (inte nödvändigtvis självupplevda men utfunderade) bästa ledtrådar till att du möjligen kan befinna dig i kris: Du (som erkänd soffpotatis) börjar tycka att det här med att genomföra en Svensk klassiker låter tilltalande. Du känner plötsligt ett behov av en ny hobby t ex knyppling, fallskärmshoppning, spela säckpipa eller föda upp marsvin. Du vet att ditt liv skulle bli komplett bara du köpte något onödigt dyrt och blankt t ex ett fordon med två hjul eller utan tak. Ditt yrke verkar plötsligt förlegat/onödigt jobbigt/tråkigt. Du står och stirrar på din spegelbild och undrar vart allt det där som hänger ner/har blivit fläckigt/rynkar sig har kommit ifrån. Du funderar på att sluta alternativt börja tro på Gud/Allah/Jahve eller annan valfri entitet. Din omgivning undrar om du är i en livskris. Du vill
En samling mer eller mindre ofiltrerade tankar