M & pojkarna

. Nu när jag sitter här: nyduschad och mätt, kan man knappt tro att jag har haft årets sämsta dag idag. Igår spenderade jag hela dagen på att leta och prova underkläder, vilket är den absolut tråkigaste shopping som finns. Särskilt när man provat sig svettig och ändå inte hittat något som passar. Jag har surat runt här med mitt charmiga munsår, rensat min garderob och städat (som om det skulle lyfta mitt humör) och tittat på svenska skidåkare som det gick dåligt för. Till slut åkte jag till Friskis och försökte hoppa bort åskmolnet. Det gick så där. Jag hoppas på att jag, som genom ett mirakel, kommer att vakna och släppa fram solen imorgon. Det känns också väldigt sannolikt, eftersom jag ska gå upp kl 5:30. Snart är iallafall februari slut. Jag tror aldrig jag varit med om något trevligt i februari. Det är kallt, rått, grått, blött och en evighet till semester. Och på Alla Hjärtans Dag är allt jag får ett dåligt samvete för att jag glömt uppmärksamma någon. Jag hoppas mars bjuder på

. Om jag blir galen ikväll beror det på att G har loopat en melodisnutt, som nu har spelats ungefär 150 gånger. Det är inget fel på snutten, men det är få knippen av fyra instrumentala takter som håller för så många genomlyssningar. Han gör sitt bästa och byter ut "instrumenten" emellanåt, men det hjälper inte. Strofen kommer hemsöka mig i mina drömmar. Det kan också bero på att jag har grymma mängder överskottsenergi, som jag inte vet vad jag ska gör av. För ett år sedan tömde jag alla förråd på mitt jobb och fyllde sällan på. Nu tränar jag stup i kvarten, sover som en prinsessa (OBS! Inte hon på ärten.) och har massor av tid för reflektion. Jag behöver ett projekt: något att bita i, som kan väcka mitt engagemang och få mig att brinna lite. För terminologin och organisationsteorier kan jag blott uppbringa lite glöd. Ni, därute, som läser: de flesta av er känner mig bättre än jag själv gör: berätta vad jag ska göra! Nu stängde han av. Jag kommer somna mentalt frisk även ikväl

. För några dagar sedan droppade våren från taket här. Jag traskade i solen, över svampig, vattensjuk gräsmatta och fyllde på fågelmataren för sista gången, tänkte jag. Sen kom det två decimeter snö och 15 minusgrader hit. Vi fick alltså bara en liten förhandstitt på våren. Jag antar att det var för att vi inte ska tappa hoppet, men för mig gjorde det bara att snöflingorna blev ännu tyngre. Den efterlängtade grusplätten jag hälsade på för några veckor sedan är borta och jag har ingen ork att gräva fram den. Det är vackert med snö, men jag vill inte mer. Vill INTE. Jag har ju till och med plockat ner julbelysningen. Det enda som räddar mig från att ge upp våren och dra täcket över huvudet är att fina, bästa G äntligen fått använda sina födelsedagsskidor. Han har kommit hem, rödmosig och glad, två dagar i rad och då har väl ändå den eländiga snön någon funktion. Nu är jag inte riktigt så deprimerad som det kanske låter. Det finns ljuspunkter. I fredags kväll till exempel, när jag glufsad