M & pojkarna

. Den 24 juni 2011 var en stor dag för mig, en ännu större för min bror och hans fina dam. Igår blev de man och hustru i en vit kyrka i ett sommargrönt Östergötland. Bland blåklint, prästkragar och tårögda släktingar sa det ja till varandra på självaste midsommarafton, samma dag som de, tidigare år, både träffades och förlovade sig på. När min syster stod vid deras sida vid altaret och sjöng var jag förmodligen norra Europas stoltaste storasyster. Mina syskon och min nyblivna svägerska är inte bara vackra, de är begåvade också. Utanför kyrkan väntade en regnpärlad Mercedes med en mäkta stolt far (brudgummens) och det fanns så mycket kärlek i luften att det (nästan) inte gjorde någonting att det blåste snålt i alla blommiga kjolar och uppsatta hår. Sedan åt vi middag i många timmar vid en glänsande sjö och hyllningarna ville aldrig sluta. Och festens huvudpersoner förtjänade varje minut. Jag är övertygad om att brudens far gjorde ett riktigt antagande när han avslutade sitt tal med &quo

. Tiden går fort när man har roligt. Bloggen står still när jag har mycket att göra. Senast jag skrev var det maj, mors dag och skir grönska i skogen. Sedan dess har det hunnit vara torka som gjort vår gräsmatta till savann och nu några dagars regntid som gjort den till djungel. Jag har inte bestämt mig för om jag vill att det ska sluta regna imorgon: i sånt fall måste gräsklipparen fram ju. Pust. Sedan sist har jag hunnit bli ett år äldre också. Efter firandet åt jag chokladtårta varje dag i en vecka, eftersom kalasdeltagarna blev något färre än förväntat. Det var trist, men chokladtårta är ju gott. Väldigt gott. De senaste veckorna har jag ägnat åt att försöka begripa mig på ännu ett nytt jobb. Jag undrar om jag möjligen kan ha någon användning av mina många erfarenheter av att vara ny på jobbet? Tror sorgeligen inte att det är någon tillgång: arbetsgivare brukar inte gillar hoppjerkor. Det var iallafall längesedan jag var så stolt över att vara en del av någonting som jag är nu. Jag