M & pojkarna

. Det hör till att skriva listor så här dags på året. Därför sammanfattar jag årets julfirande som följer: Julens snyggaste: Granen . Ingen spretig left-over i år, utan ett mörkgrönt, tätgrenat, symmetriskt underverk. Wunderbaum, på riktigt! Se själva här till höger! Julens julklapp: Sverker Olofsson autograf på ett vykort i form av en röd soptunna som mor lyckats ordna till lillasyster. Kan inte bli mer träffsäkert. Sverker är husgud hos syster F. Julens maträtt: Vörtsmörgås med julskinka och äppelmos . Tack svärmor för att du presenterade mina smaklökar för denna vidunderliga anrättning. Julens sämsta rim: Drinken den blir cool o´, du kan dra ett solo! Jag stod själv för eländet och i paketet till lillebror låg de här: http://www.bluebox.se/showinfo.asp?id=a03469&method=varu&varu=fest&time=1 Julens åkomma: Vinterkräksjuka . Inom två dygn hade vi golvat tre av av julfirarna. Vi får se om de vågar komma tillbaka nästa år. Julens match: LHC-Brynäs i Cloetta center om någr

. Det är julafton och det snöar. Det finns hopp. Ha en riktigt fin jul!

. En själ har lämnat jorden. En hustru har mist sin man. Två barn sin far. En mor och far sitt barn och syskon sin bror. Ibland är livets grymhet så stor att även jag tystnar. Jag kan inte ens bära ett uns av den smärta som kommit av detta och jag kan inte hjälpa. Jag sänder bara en tyst bön om styrka till de som prövas hårdast just nu. Och hoppas att de vet att det är som mörkast just innan det ljusnar.

. Det är inte likt mig att citera Gyllene Tider-texter, eftersom jag i regel får klåda när jag hör Per Gessle, men just den raden känns passande just nu. Julstressen är här och jag är ganska nöjd. Under precis lagom press presterar jag som bäst. Som nu. De två sista dagarna i den här arbetsveckan erbjöd ett riktigt påställ. Samtalen avlöste varandra och i de få korta pauserna gafflade jag med snöbollskastande ynglingar. Puls. Igår var det Lucia-firande på min skola. Vackert, med tre lucior i olika åldrar, solosång och ett myller av ljus. Frasande, vita linnen och glitterspår i korridorerna tar mig tillbaka i tiden till min egen karriär som luciatärna. Sömnig nervositet i mörka vintermorgonen med en doftande lingonkrans i håret; ljusmanschetten fullklottrad av omöjliga textrader. Puls. Jag saknar det. Nyvakna pensionärer med våta ögon och stora leenden. Ett och annat utlösande av brandlarm. Men är man snart 30 får man inse att lussandet är över. Iallafall det seriösa. När jag vid slutet

. Som ett svart hål. Sådan är den, tillvaron just nu. Oavsett hur många timmar jag sover, vilar, tar igen mig, laddar upp kommer jag ändå till jobbet som en urvriden disktrasa. Någonstans finns ett extremt energiläckage och jag vet inte vem (eller vad) det var som drog ur proppen. I vanliga fall brukar orken räcka precis tills jag traskar ut från julavslutningen och konstaterar att jag överlevt en termin till med den mentala hälsan i behåll. Men i år har större delar av M tagit jullov redan. Kroppen frågar sig varje morgon: varför går du upp klockan 06:00, vi är ju lediga! Hjärnan suckar och replikerar: nä, det är nästan två veckor kvar, så nu får du banne mig skärpa dig! Och så fortgår dialogen under resten av dagen. Ofokuserad är bara förnamnet. Någonstans i min omgivning finns också ett svart hål som slukar telefonheadset. Mitt tredje är nu spårlöst försvunnet och jag får snällt låna G:s varje gång jag vill ha Lasse W som sällskap på kvällspromenaderna. Notera detta, ni som intresse

. Det lyser i alla våra fönster ikväll. Stjärnor och stakar kämpar med det obarmhärtiga decembermörkret utanför och ber en stilla bön om snö att reflektera sig i. Om jag inte visste att jag om 17 dagar har huset fullt av älskade släktingar skulle jag nog ge upp min kamp mot mörkret och flytta in under närmaste täcke. Det som kan vara den allra vackraste tiden på året är bara tung och svart och det gör mig arg. Kom igen! Ge mig lite rimfrost iallafall! Imorgon ska jag baka pepparkakor med kidsen på jobbet. Kanske blir det ljusare då. Idag adventsfikade vi och jag tände så många ljus att det till och med blev varmt härinne. Vi snåljåpar/miljövänner håller oss ju med en innetemperatur på 19-20 grader annars. Med lussekatter och pepparkakor på bordet, glittrande kulor i fönstret och SR Bjällerklang i högtalarna tvingade jag fram lite julstämning. Men efter en promenad i kompakt svärta och iskallt duggregn har den flugit sin kos igen. Och det hjälper inte med julklapps-shopping på nätet. S

. Under förra veckans slut var jag syndigt lycklig. På fyra dagar klämde jag in så mycket favoritupplevelser att jag nästan skämdes. Efter en sådan helg vill man aldrig ha vardag igen. För det första åkte jag tåg ensam till (och från) Malmö. Flera timmar egen tid, men musik i lurarna och tankarna på vad jag ville. Vad gör det då att jag rev upp en duktig reva i de nyinköpta, dyra strumpbyxorna? F hälsade mig glatt, trots (eller kanske tack vare?) att hon just skrivit tenta. På Sorl intog vi varsin smaskig macka, som jag är övertygad också var mycket nyttig. Det var iallafall groddar på. Sedan väntade det som vi sett fram emot sedan april. Jesus Christ Superstar med Ola Salo på Malmö opera. Musiken var fantastisk, Ola var fantastisk, Judas var fantastisk. Det enda som inte var så fantastiskt var att varken jag eller F spelade Maria, för det innebar a) Ola Salo-puss b) Ola Salo-kläm och c) sång på en scen framför många, många människor. Hon som faktiskt hade rollen var dessutom den enda