Om epilering

.

Jag har ganska nyligen kommit ut ur den värsta spädbarnsbubblan. Den som innebär att man tycker att man har klätt upp sig så fort man har en tröja utan kräk på eller känner sig helpiffig bara för att man hunnit borsta håret innan man gick ut. Mindre tid för amning och annan babyservice, ger mer tid för att se sig i spegeln. Och när jag gjorde det fick jag en plötslig lust att lägga den nyvunna egentiden på diverse skönhetsvård. Jag behövde och behöver lite renovering.

I föregående inlägg berättade jag om olika saker man kan utsätta sin kropp för i syfte att bli snyggare/lenare/brunare/mjukare/fräschare. Jag glömde en viktig sak: epilering. Jag fick en epilator i födelsedagspresent. Jag gissar att tillverkarna var mäkta nöjda när de kom på det namnet och därför slapp kalla mojängen för det den är: en hårutslitare. (Jag avser då inte hårutslitare i meningen att apparaten nöter på håret utan att den med våld och skärpa avlägsnar håret från den plats där det behagar växa. Hu.) Dock var epilatortillverkarna (se där, ett ord jag aldrig använt förut!) tillräckligt begåvade för att förstå att det inte skulle räcka med ett lagom mystiskt namn för att klotets alla kvinnor skulle köpa den. Här krävdes mer kamouflage. Och eftersom vi lever i en synnerligen könsuppdelad värld valde de naturligtvis att göra den rosa. Jag menar, alla tjejer gillar väl rosa? Min epilator är således pastellskär. Den är också strömlinjeformad och mjuk och behaglig att hålla i. Om man undviker att titta på själva huvudet, den del som utför tortyren, ser den ut som en tuggleksak avsedd för hundar. Arbetskamrat L meddelade mig idag att hennes epilator är hjärtformad. Ack. Epilatorfabrikörerna har växlat upp.

Ingen av ovanstående dimridåer kan dock dölja hur in i bänken ont det gör att epilera sina ben. Dessutom för den lilla rosa tingesten ett herrans liv när man använder den. Jag tipsar världens epilatorutvecklare att bygga in något litet spelverk i prylen, så att den kan riva av, inte bara håret, utan också någon liten käck trudelutt. Ungefär som glassbilen. Det kanske skulle kunna distrahera litegrann. Apropå glassbilen har jag hört om en familj där föräldrarna ledsnade på tjatet om glass och därför meddelade barnen att; "när glassbilen spelar sin lilla melodi betyder det att glassen är slut." Smart drag.

Jag förstår att du nu sitter som på nålar och undrar över resultatet av epileringen. Jodå, efter två omgångar är mina ben släta och lena som barnkinder. Tyvärr får man nöja sig med att bara känna på dem, ty utseendemässigt har de fått en slags makeover. De har blivit prickiga. Varenda hårsäck meddelar sin närvaro genom en liten, först röd och sedan svart, punkt. Snyggt? Nej. Tydligen ska denna effekt lägga sig med tiden. Vi får väl se hur länge jag trivs med självplågeriet.

Nu återstår bara att önska alla bloggläsare en trevlig midsommar! Jag och mina stänkmålade ben kommer att fira den i skärgården! På återskrivande!