M & pojkarna

. När man är förälder till en kotte på 15 månader skulle det underlätta om man hade ett par högskolepoäng i animalofonologi eller vad det kan heta. Läran om hur djur låter alltså. V kommer dagligen klivande med något litet plastdjur i näven och undrar "baba?" (= hur låter den?). Så länge vi håller oss inom tamdjurs-sektorn är det inga problem. Ko, häst, gris, hund, katt och tupp. Lätt som en plätt. På vilddjursfronten höjs utmaningen, men jag klarar både groda, lejon, tiger och elefant om det kniper. Men i vissa lägen förbannar jag min egen pedagogiska målsättning att barnens djurlåda ska innehålla så många olika djur som möjligt. Vad säga när sonen viftar med en tapir? Flodhäst? Älg? Och hur fanken låter en giraff? Mina söner kommer att ha kunskapsluckor (jag arbetar inom skolan, märks det?) vad det gäller detta. Undrar om de kan bli välartade samhällsmedborgare ändå? Annars har jag stor idérikedom för tillfället. Det är som om jag haft fyra månaders kreativitetsstopp och a

. Världen är upp-och-ner. Igår sken solen över östgötaslätten och familjen T firade med promenad, lövräfsning och bilvård. Rena vårstämningen och röda kinder blev det. E grävde med hjärtans lust i sandlådan och vattnade omsorgsfullt gräsmattan. I FEBRUARI! Hur ska det bli? Jag städade också bort det sista fragmentet jul från tillvaron: ljusslingorna utomhus och den numera barrlösa julgranen som vilat sig under vardagsrumsfönstret sedan i början av januari. Jag tror vi är redo för vår redan. Och i rabatterna sticker det redan upp tulpanblad. Snart får vi ta fram gräsklipparen. Eller? Tur att det kommer dagar som idag efter dagar som igår. Grådis, ett par plusgrader och inte riktigt dagsljus. Så att man inte rusar iväg och blir alldeles tokig och börjar fira påsk och valborg innan det står mars i kalendern. Någon j-vla ordning ska det väl ändå vara, som någon politiker (?) sagt någon gång. Någon vänlig själ som minns vem får gärna meddela mig. Andra viktiga nyheter i residenset är att v

. 6 februari. Jag klafsar över den vattensjuka gräsmattan för att hämta tidningen. Klockan är 6:15 och jag konstaterar att ljusslingan i äppelträdet fortfarande inte plockat ner sig själv. Underligt. Och fastän det är mörkt och blött har jag en trevlig morgonstund. Lugn, utan barn och man. Det är nog första gången i mitt liv jag uppskattat att vara tvungen att gå upp tidigt. Sen följer femtio minuters bilresa för att komma till skolan med alla de fantastiska. Ljudboken är ett måste. Just nu någon halvkass deckarhistoria, men det duger bra. Blir mindre tjatigt än morgonprogrammen. Sen följer en dag med samtal av varierande kvalitet oftast med mer eller mindre problematiskt innehåll. Fler tjejer än killar. Lite häng i korridorerna, lunch och så möten med diverse människor ur personalen. Jag trivs. Mer behöver inte sägas. Femtio minuter tillbaka. Ljudboken igen, men nu är huvudet fullt av bekymrade tonåringar och jag får spola tillbaka emellanåt för att hänga med. Väl framme i Vårdsbergs