M & pojkarna

. Det låg ett konstigt svavelaktigt ljus över oss ikväll. En tunn gul hinna som fick trädgården att se onaturlig ut. Jag stod länge på trappan och försökte förstå varför, men ingen förklaring kom till mig, mer än ett endaste, svagt åskmuller i fjärran. I övrigt var det bara....gult. Vi kom hem under eftermiddagen idag, efter ett par dygn i Närke. Under dessa dygn hade sommaren behagat komma till Rucklet. Gräsmattan var välvuxen och full av långhalsade, gula gullvivor och tindrande bellisar. Solen vräkte ner och ur grusgången sträckte sig våra tulpaner stolt. De lever i det förgångna; verkar inte ha förstått att det inte är någon rabatt där längre. Hela familjen T klev ur bilen, lätt överhettade. Det visade sig nämligen att den kalla vintern gjorde slut på kylan i Zafirans luftkonditionering, så den levererade blott fisljummen luft under hemfärden. Inom några minuter hade samtliga familjemedlemmar (exklusive Sigge Hund) rotat fram korta byxor och spatserat ut i gräset. Det finns ingenti

. Idag blir det bloggpremiär för maj 2010. Det är glest mellan inläggen nuförtiden. Uppslagen finns där, men innan jag tagit mig till en dator och hittat tid för att göra något av dem har de flutit bort i den allmänna förvirringen. Min förhoppning är dock att de som verkligen är något att ha kommer simmande tillbaka så småningom. Jag sitter här och inser att jag har en plågsam dag framför mig imorgon. Det heter träningsvärk och det kommer sitta i de flesta delar av min kropp. Jag ägnade nämligen förmiddagen åt att dammsuga, skrubba, damma och torka de flesta synliga ytor i Rucklet. Men det är sannolikt inte dessa aktiviteter som kommer straffa sig imorgon: städmusklerna blir regelbundet motionerade när man, som jag, är ansvarig för renhållningen hos familjen T. Men jag stannade inte vid detta, utan gav mig på eftermiddagen ut i trädgården och förberedde för gräsklippningspremiär genom att räfsa björkris för glatta livet. Sedan greppade jag styret på Hondan (för dagen med nybytt olja. T