Svarta hål

.
Som ett svart hål. Sådan är den, tillvaron just nu. Oavsett hur många timmar jag sover, vilar, tar igen mig, laddar upp kommer jag ändå till jobbet som en urvriden disktrasa. Någonstans finns ett extremt energiläckage och jag vet inte vem (eller vad) det var som drog ur proppen. I vanliga fall brukar orken räcka precis tills jag traskar ut från julavslutningen och konstaterar att jag överlevt en termin till med den mentala hälsan i behåll. Men i år har större delar av M tagit jullov redan. Kroppen frågar sig varje morgon: varför går du upp klockan 06:00, vi är ju lediga! Hjärnan suckar och replikerar: nä, det är nästan två veckor kvar, så nu får du banne mig skärpa dig! Och så fortgår dialogen under resten av dagen. Ofokuserad är bara förnamnet.

Någonstans i min omgivning finns också ett svart hål som slukar telefonheadset. Mitt tredje är nu spårlöst försvunnet och jag får snällt låna G:s varje gång jag vill ha Lasse W som sällskap på kvällspromenaderna. Notera detta, ni som intresserar er för min julklappsönskelista.

I tvättmaskinen bor det förstås också ett svart hål. Och i det hålet bor det någon tjomme som har en komplett uppsättning okompletta par strumpor. Tur att strumpor är en traditionell julklapp. G kom dock på lösningen på problemet redan under sin ungkarlstid: köp femtielva par strumpor i samma färg och modell. Sedan är det bara att rafsa runt i lådan tills man hittar två, för då är det omöjligt att de inte matchar. Man förstår att killen blev forskare.

Så här i jultider brukar också ekonomin drabbas av det mytomspunna fenomen som de svarta hålen är. Hej, hopp, vad tomt det blev på kontot och jag har ju knappt börjat julshoppa ens!

Jag kan dock komma på ett par ställen där svarta hål skulle komma väl till pass:

1. Under vår diskbänk. Slurp, så är man av med kostnaden för sophämtning. Som bonus slipper man även tömma musfällan. (Operation Mus-sanering pågår. Skörden uppgår till sex stycken hittills.)

2. Under bänken där vi förvarar återvinningsavfallet. Hur kan såna kassar alltid vara fulla? De måste trotsa någon fysisk lag, för jag har aldrig dragit undan förhänget och konstaterat att det finns gott om plats för mjölkpaketet/glasburken/tidningshögen.

3. I alla husets avlopp. Behöver jag säga mer än hårboll?

4. Bakom TV:n/under datorbordet. Hur blir man annars av med sladdhärvorna?

Till sist kan jag meddela att det inte blev någon Arn. Blue-ray-spelaren hade inte lust att spela upp någon blue-ray-film, så vi fick se Parfymen istället (som ju bara fanns på vanlig, simpel dvd)(kursiveringen betyder här ironiskt tonfall). Inte illa alls. Vackert, lite otäckt och med en knepigt slut. That´s the way, aha, aha, I like it, aha, aha!

Nu ska jag, mina frusna fötter och min skruvade hjärna, duscha och sova enligt den gängse rutinen, så att jag med säkerhet är lika trött imorgon som jag var idag.

God kväll!