Fortsätt till huvudinnehåll

Stjärnglans

.
Det lyser i alla våra fönster ikväll. Stjärnor och stakar kämpar med det obarmhärtiga decembermörkret utanför och ber en stilla bön om snö att reflektera sig i. Om jag inte visste att jag om 17 dagar har huset fullt av älskade släktingar skulle jag nog ge upp min kamp mot mörkret och flytta in under närmaste täcke. Det som kan vara den allra vackraste tiden på året är bara tung och svart och det gör mig arg. Kom igen! Ge mig lite rimfrost iallafall! Imorgon ska jag baka pepparkakor med kidsen på jobbet. Kanske blir det ljusare då.



Idag adventsfikade vi och jag tände så många ljus att det till och med blev varmt härinne. Vi snåljåpar/miljövänner håller oss ju med en innetemperatur på 19-20 grader annars. Med lussekatter och pepparkakor på bordet, glittrande kulor i fönstret och SR Bjällerklang i högtalarna tvingade jag fram lite julstämning. Men efter en promenad i kompakt svärta och iskallt duggregn har den flugit sin kos igen. Och det hjälper inte med julklapps-shopping på nätet. Särskilt inte när man ramlar på ett förkläde med citatet: A clean house is a sign of wasted life. Hupp. Jag har slösat bort en ansenlig mängd liv på att få huset rent OCH DET SYNS JU KNAPPT! Jag får väl helt enkelt mörka; låtsas som att jag aldrig ödslar tid på att städa och se dammtussarna som ett bevis på vilket rikt liv jag har i övrigt. Eller nåt.

Snart tänker jag trösta mig med en helkväll framför Arn i soffan. Jo, jag vet, den fick inga vidare recensioner, men är jag i rätt sinnesstämning tror jag att lite riddarvåld kan funka för mig.

Så god natt, vänner, och låt inte mörkret sluka er!

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Låta bli

Gör du också så bland? Blir hängande i tanken vid ett ord eller uttryck. Tänker det, smakar det, gång på gång tills det ömsom helt tappar sin betydelse, ömsom blir helt obegripligt, en liten samling bokstäver och ljud bara. Ibland tar de ett sånt varv med mig, orden. Och det blir den omväg som behövs för att jag ska förstå. Tror att det är därför jag tycker så mycket om dem. Orden. En stund den här sommaren tänkte jag på att låta bli. På hur ofta jag inte låtit bli. Hur jag har mixtrat, donat, grejat, pressat, skruvat, puttat, övertalat och krumbuktat för att få livet/mig själv/någon annan/något annat att röra sig i den riktning jag uppfattat som den rätta. Och hur det ganska ofta skavt och skevat och hur jag ändå fortsatte. Det går att streta på ganska länge om en bara tittar åt rätt (fel?) håll. Inte sällan har mitt arbete också handlat om att baxa tingens ordning i andra riktningar än dit de själva vandrat. Kanske går det att kalla mig både envis och tjurskallig till följd av dett
2 kommentarer
Läs mer

All good things come to an end

. Årets näst sista dag har just börjat och jag sitter i kolmörkt vardagsrum och lyssnar på snusandet från tre sovrum på Rucklets övervåning. Den enda som brydde sig om att jag kom hem var Sigge the Dog, som undrade varför jag luktade retrieverhane (x2) och missnöjt sniffade igenom mig innan han lommade in i sovrummet igen. Jag ska snart lomma efter. Men först vill jag berätta om min dag. Jag har varit på utflykt hela dagen, trots att jag egentligen inte alls har jullov och borde våndas över en urtrist inlämningsuppgift. Jag åkte till ett lämpligt köpcentrum och shoppade loss på mina julklappspresentkort. Några små pärlor lyckades jag rota fram ur reakorgarna, men någon jacka (som var det egentliga syftet med turen) i lagom storlek och färg gick inte att skaka fram. Men familjen T har nu ett Alfapet-spel UTAN nedkladdade bokstavbrickor, en fin gå-bort-present till nyårsvärdparet samt väldigt politiskt korrekta "nyårsfyrverkerier" (som varken smäller, sprakar, skrämmer djur ell
3 kommentarer
Läs mer

Vi spelar Uno

. Vi har en uppsättning Uno-kort som bröderna T har upptäckt i dagarna. När de lärt sig att man inte bara kunde a) sortera korten i färghögar b) sortera korten i sifferhögar c) sprida ut korten över hela golvet d) kasta korten på varandra, utan också spela med dem, blev förtjusningen stor och nu förgyller vi nästan varje kväll med en liten omgång Uno. Spelet startar med att någon ska blanda. Det blir oftast G eller jag, eftersom erfarenheten säger oss att de flesta korten hamnar på golvet om någon annan blandar. Sedan delas korten ut. Sju till varje spelare. Det finns en risk att någon av de yngre spelarna bryter ihop och gallskriker om de får färre kort, så det gäller att räkna noga. Rättvisa är viktigt. Sedan börjar spelet. V blir oftast arg först. "Titta inte på mina kort!" gastar han tjurigt, med underläppen utskjuten som någon slags stötfångare. Och det spelar ingen roll hur många gånger föräldrarna berättar att det är svårt att inte titta på hans kort när de ligger
En kommentar
Läs mer