Det lyser i alla våra fönster ikväll. Stjärnor och stakar kämpar med det obarmhärtiga decembermörkret utanför och ber en stilla bön om snö att reflektera sig i. Om jag inte visste att jag om 17 dagar har huset fullt av älskade släktingar skulle jag nog ge upp min kamp mot mörkret och flytta in under närmaste täcke. Det som kan vara den allra vackraste tiden på året är bara tung och svart och det gör mig arg. Kom igen! Ge mig lite rimfrost iallafall! Imorgon ska jag baka pepparkakor med kidsen på jobbet. Kanske blir det ljusare då.
Idag adventsfikade vi och jag tände så många ljus att det till och med blev varmt härinne. Vi snåljåpar/miljövänner håller oss ju med en innetemperatur på 19-20 grader annars. Med lussekatter och pepparkakor på bordet, glittrande kulor i fönstret och SR Bjällerklang i högtalarna tvingade jag fram lite julstämning. Men efter en promenad i kompakt svärta och iskallt duggregn har den flugit sin kos igen. Och det hjälper inte med julklapps-shopping på nätet. Särskilt inte när man ramlar på ett förkläde med citatet: A clean house is a sign of wasted life. Hupp. Jag har slösat bort en ansenlig mängd liv på att få huset rent OCH DET SYNS JU KNAPPT! Jag får väl helt enkelt mörka; låtsas som att jag aldrig ödslar tid på att städa och se dammtussarna som ett bevis på vilket rikt liv jag har i övrigt. Eller nåt.
Snart tänker jag trösta mig med en helkväll framför Arn i soffan. Jo, jag vet, den fick inga vidare recensioner, men är jag i rätt sinnesstämning tror jag att lite riddarvåld kan funka för mig.
Så god natt, vänner, och låt inte mörkret sluka er!
Kommentarer