.
Det är inte likt mig att citera Gyllene Tider-texter, eftersom jag i regel får klåda när jag hör Per Gessle, men just den raden känns passande just nu. Julstressen är här och jag är ganska nöjd. Under precis lagom press presterar jag som bäst. Som nu. De två sista dagarna i den här arbetsveckan erbjöd ett riktigt påställ. Samtalen avlöste varandra och i de få korta pauserna gafflade jag med snöbollskastande ynglingar. Puls.
Igår var det Lucia-firande på min skola. Vackert, med tre lucior i olika åldrar, solosång och ett myller av ljus. Frasande, vita linnen och glitterspår i korridorerna tar mig tillbaka i tiden till min egen karriär som luciatärna. Sömnig nervositet i mörka vintermorgonen med en doftande lingonkrans i håret; ljusmanschetten fullklottrad av omöjliga textrader. Puls. Jag saknar det. Nyvakna pensionärer med våta ögon och stora leenden. Ett och annat utlösande av brandlarm. Men är man snart 30 får man inse att lussandet är över. Iallafall det seriösa.
När jag vid slutet av dagen begav mig mot dagis låg det ett så kallat snökaos över vägen. Långa köer bakom plogbilarna och där satt jag. 45 minuter försenad stormade jag in på dagis för att hämta kottarna som var sist kvar. Puls.
En helt annan form av puls infann sig idag. G är på äventyr i Hufvudstaden och jag tog med övriga pojkar på promenad. 15 centimeter blötsnö på landet innebär puls (i dubbel bemärkelse), om man vill gå någon annanstans än på den asfalterade vägen. Rödkindade och friska kom vi tillbaka till huset, där jag omsorgsfullt byggde en snölykta som V, lika omsorgsfullt, sparkade sönder. Puls. Två år och redan ligist. Var ska detta sluta?
Min något mer välartade son har klistrat frimärken på alla julkorten idag. Han och jag passade också på att röra ihop pepparkaksdegen till morgondagens bak, medan den lille ligistbrorsan sov middag. Jag misstänker att den idylliska jul-mys-i-pys-med-kavel-deg-och-mått- sejouren imorgon också kommer att ge puls. Hej och hå.
Nu sitter jag med mössfrisyr och önskar att jag redan var nyduschad, så att jag kunde sjunka ner framför andra säsongen av Sex and the City. Utanför fönstret gömmer sig äppelträdets ljusslinga under mjukvit snö. Varför är det inte julafton idag? Jag kommer att sörja den här snön, för jag hyser inga illusioner om att den ska få ligga kvar till Dopparedagen. Jag önskar jag kunde ta stämningen och stoppa ner den i en ask och spara den.
Det är inte likt mig att citera Gyllene Tider-texter, eftersom jag i regel får klåda när jag hör Per Gessle, men just den raden känns passande just nu. Julstressen är här och jag är ganska nöjd. Under precis lagom press presterar jag som bäst. Som nu. De två sista dagarna i den här arbetsveckan erbjöd ett riktigt påställ. Samtalen avlöste varandra och i de få korta pauserna gafflade jag med snöbollskastande ynglingar. Puls.
Igår var det Lucia-firande på min skola. Vackert, med tre lucior i olika åldrar, solosång och ett myller av ljus. Frasande, vita linnen och glitterspår i korridorerna tar mig tillbaka i tiden till min egen karriär som luciatärna. Sömnig nervositet i mörka vintermorgonen med en doftande lingonkrans i håret; ljusmanschetten fullklottrad av omöjliga textrader. Puls. Jag saknar det. Nyvakna pensionärer med våta ögon och stora leenden. Ett och annat utlösande av brandlarm. Men är man snart 30 får man inse att lussandet är över. Iallafall det seriösa.
När jag vid slutet av dagen begav mig mot dagis låg det ett så kallat snökaos över vägen. Långa köer bakom plogbilarna och där satt jag. 45 minuter försenad stormade jag in på dagis för att hämta kottarna som var sist kvar. Puls.
En helt annan form av puls infann sig idag. G är på äventyr i Hufvudstaden och jag tog med övriga pojkar på promenad. 15 centimeter blötsnö på landet innebär puls (i dubbel bemärkelse), om man vill gå någon annanstans än på den asfalterade vägen. Rödkindade och friska kom vi tillbaka till huset, där jag omsorgsfullt byggde en snölykta som V, lika omsorgsfullt, sparkade sönder. Puls. Två år och redan ligist. Var ska detta sluta?
Min något mer välartade son har klistrat frimärken på alla julkorten idag. Han och jag passade också på att röra ihop pepparkaksdegen till morgondagens bak, medan den lille ligistbrorsan sov middag. Jag misstänker att den idylliska jul-mys-i-pys-med-kavel-deg-och-mått- sejouren imorgon också kommer att ge puls. Hej och hå.
Nu sitter jag med mössfrisyr och önskar att jag redan var nyduschad, så att jag kunde sjunka ner framför andra säsongen av Sex and the City. Utanför fönstret gömmer sig äppelträdets ljusslinga under mjukvit snö. Varför är det inte julafton idag? Jag kommer att sörja den här snön, för jag hyser inga illusioner om att den ska få ligga kvar till Dopparedagen. Jag önskar jag kunde ta stämningen och stoppa ner den i en ask och spara den.
Men jag tror inte att det går.
Glad Lucia och God Natt!
Kommentarer