Fortsätt till huvudinnehåll

Julen i punktform

.

Det hör till att skriva listor så här dags på året. Därför sammanfattar jag årets julfirande som följer:


  • Julens snyggaste:
    Granen. Ingen spretig left-over i år, utan ett mörkgrönt, tätgrenat, symmetriskt underverk. Wunderbaum, på riktigt! Se själva här till höger!

  • Julens julklapp:
    Sverker Olofsson autograf på ett vykort i form av en röd soptunna som mor lyckats ordna till lillasyster. Kan inte bli mer träffsäkert. Sverker är husgud hos syster F.

  • Julens maträtt:
    Vörtsmörgås med julskinka och äppelmos. Tack svärmor för att du presenterade mina smaklökar för denna vidunderliga anrättning.

  • Julens sämsta rim:
    Drinken den blir cool o´, du kan dra ett solo! Jag stod själv för eländet och i paketet till lillebror låg de här: http://www.bluebox.se/showinfo.asp?id=a03469&method=varu&varu=fest&time=1

  • Julens åkomma:
    Vinterkräksjuka. Inom två dygn hade vi golvat tre av av julfirarna. Vi får se om de vågar komma tillbaka nästa år.

  • Julens match:
    LHC-Brynäs i Cloetta center om några timmar. Om det blir julens triumftåg för LHC återstår att se.

  • Julens citat:
    Jag vill ha det han ger mig. E svarar diplomatiskt på frågan om vad han önskar sig av Tomten.

  • Julens smakprov:
    Julgranskulor. Iallafall enligt V som bet sönder tre stycken innan granen var färdigklädd. Nej, V är inte en hundvalp. Det är min två-årige son.

  • Julens stämningshöjare 1:
    Brasan som brunnit i vår öppna spis hela tiden. Värme, sprak och mjukt ljus fick oss nästan att glömma att moster/svägerska/syster/dotter låg i rummet intill och kräktes.

  • Julens stämningshöjare 2:
    En snaps Rånäs brännvin. Gick rakt upp i huvudet och gjorde mig skönt fnittrig lagom till Kalle Anka.

  • Julens tomte:
    Vår egen. Hade i år skaffat brillor och snyggt skärp samt hår på bröstet. Mycket underhållande för både stora och små!

Tack min älskade familj och släkt för julen! Det är bara ett år till nästa gång!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Ångest i salongen

. Ikväll glittrade löven frostigt och jag kunde utan att känna mig fåfäng sätta på mig nya mössan. Det är kallt. Men november är strax här, så det är väl inte mycket att orda om. Jag har haft en god kväll. Team-building med favorit-damerna från jobbet. Mycken indisk (stark) mat och på det, bio: Patrik 1,5 . Vi hade en föreställning om att filmen skulle kunna användas i undervisning på något sätt. Och, oj, vad den kan användas. Här fanns tjogvis med trådar att nysta i tillsammans med tonåringar. Den trasige tonårskillen. Homosexuell kärlek. Homosexuellt sex. Brusten kärlek. Homofobi. Svek. Familjebegreppet. Föräldraroller. Adoption. Listan blir lång. Salongen var i princip full. Filmen började och sorlprasslet mojnade. Småfnittrig presentationsscen på duken. Spridda skratt. En minut senare håller huvudrollsparet om varandra som förälskade människor gör. Mummel, fnitter och skratt. (Manlig) Homosexuell ömhet är svår att hantera. Särskilt om man själv är kille, 15 år och på bio med sitt k...

Älskade tvättstuga!

. Jag har sorg. Igår kom domen: jag kommer att få leva utan min älskade tvättstuga hela sommaren. Hur ska detta gå? Men det är ofrånkomligt. Gipstaket är genomblött och mjukt som bebistuggat smörgåsrån på en yta av 3 kvm. Och vem vet vad för otäckheter som gömmer sig under? Att vi dessutom kommer att leva utan köksgolv tycker jag, konstigt nog, är ett mindre problem. Ibland förstår jag inte min egen hjärna. Min och tvättstugans goda förhållande inleddes redan när vi flyttade in i huset. Den är STOR! I lägenheten vi bodde i innan vi kom till huset hade vi visserligen egen tvättmaskin, men knappt någon plats att hänga tvätt på. Helt plötsligt hade jag ett helt rum fullt av skåp och hyllor. Gott om plats för torkställningar och tvättkorgar. Under den värsta (jo, man får säga så. Det betyder inte att man inte älskar sina barn!) småbarnstiden var tvättstugan en riktig tillflyktsort. Den ligger i källaren. Det är svalt och tyst och jag lämnade gärna kottarna på bottenvåningen hos G för att s...

Om epilering

. Jag har ganska nyligen kommit ut ur den värsta spädbarnsbubblan. Den som innebär att man tycker att man har klätt upp sig så fort man har en tröja utan kräk på eller känner sig helpiffig bara för att man hunnit borsta håret innan man gick ut. Mindre tid för amning och annan babyservice, ger mer tid för att se sig i spegeln. Och när jag gjorde det fick jag en plötslig lust att lägga den nyvunna egentiden på diverse skönhetsvård. Jag behövde och behöver lite renovering. I föregående inlägg berättade jag om olika saker man kan utsätta sin kropp för i syfte att bli snyggare/lenare/brunare/mjukare/fräschare. Jag glömde en viktig sak: epilering . Jag fick en epilator i födelsedagspresent. Jag gissar att tillverkarna var mäkta nöjda när de kom på det namnet och därför slapp kalla mojängen för det den är: en hårutslitare . (Jag avser då inte hårutslitare i meningen att apparaten nöter på håret utan att den med våld och skärpa avlägsnar håret från den plats där det behagar växa. Hu.) Dock va...