Fortsätt till huvudinnehåll

Julen i punktform

.

Det hör till att skriva listor så här dags på året. Därför sammanfattar jag årets julfirande som följer:


  • Julens snyggaste:
    Granen. Ingen spretig left-over i år, utan ett mörkgrönt, tätgrenat, symmetriskt underverk. Wunderbaum, på riktigt! Se själva här till höger!

  • Julens julklapp:
    Sverker Olofsson autograf på ett vykort i form av en röd soptunna som mor lyckats ordna till lillasyster. Kan inte bli mer träffsäkert. Sverker är husgud hos syster F.

  • Julens maträtt:
    Vörtsmörgås med julskinka och äppelmos. Tack svärmor för att du presenterade mina smaklökar för denna vidunderliga anrättning.

  • Julens sämsta rim:
    Drinken den blir cool o´, du kan dra ett solo! Jag stod själv för eländet och i paketet till lillebror låg de här: http://www.bluebox.se/showinfo.asp?id=a03469&method=varu&varu=fest&time=1

  • Julens åkomma:
    Vinterkräksjuka. Inom två dygn hade vi golvat tre av av julfirarna. Vi får se om de vågar komma tillbaka nästa år.

  • Julens match:
    LHC-Brynäs i Cloetta center om några timmar. Om det blir julens triumftåg för LHC återstår att se.

  • Julens citat:
    Jag vill ha det han ger mig. E svarar diplomatiskt på frågan om vad han önskar sig av Tomten.

  • Julens smakprov:
    Julgranskulor. Iallafall enligt V som bet sönder tre stycken innan granen var färdigklädd. Nej, V är inte en hundvalp. Det är min två-årige son.

  • Julens stämningshöjare 1:
    Brasan som brunnit i vår öppna spis hela tiden. Värme, sprak och mjukt ljus fick oss nästan att glömma att moster/svägerska/syster/dotter låg i rummet intill och kräktes.

  • Julens stämningshöjare 2:
    En snaps Rånäs brännvin. Gick rakt upp i huvudet och gjorde mig skönt fnittrig lagom till Kalle Anka.

  • Julens tomte:
    Vår egen. Hade i år skaffat brillor och snyggt skärp samt hår på bröstet. Mycket underhållande för både stora och små!

Tack min älskade familj och släkt för julen! Det är bara ett år till nästa gång!

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Försmak

. Jorå, nu kan jag erkänna det: jag har varit nervös för den helg som snart är slut. Sedan ganska många veckor har jag vetat att om jag skulle bli 30-årsfirad, skulle det ske denna helg. Men jag har inte vetat när, hur länge, av vilka och på vilket sätt. Ingen bekäm sits för fru Kontrollfreak. Jag har misstänksamt ställt frågor till G och noga observerat och analyserat hans svar: vad var på gång? Något förutseende har jag hållit huset hyfsat iordning och det fick en sista omgång på lördagens morgon innan jag tog med E till bollbusandet (någon slags fotbollsträning). G tyckte att det var ganska viktigt att just jag stod för skjutsandet denna morgon, så jag borstade håret och drog på lite mascara bara utifall att. På hemvägen sträckte jag förväntansfullt på halsen när jag skymtade huset och nog fick jag en besviken rynka mellan ögonbrynen när jag konstaterade att vår garageuppfart var tom. Inga bilar = inga gäster. Så klev jag lite småbutter in i hallen och hann vädra några sekunder med...
3 kommentarer
Läs mer

När är det vardag?

. I min bekantskapskrets är det vanligt att klaga över den trista och grå vardagen, när allting bara rullar på och ingenting särskilt händer. Ofta sitter jag då som en nickedocka och håller med, beklagar mig över snabbmakaronerna och resorna till jobbet, av ren slentrian. Men ikväll, uppfylld av två dagars utbildning, slutar inte min hjärna där. Analysfabriken är inställd på skiftarbete och tankar snurrar. När är det egentligen vardag i mitt liv? Strax inser jag att det inte finns någon vardag för mig. Ingen grå smet att ta sig igenom för att nå den färgstarka, gnistrande helgen som är det vi yrkesarbetande lever för (?). För mig finns inte två arbetsdagar som är lika. Tonåringar är nyckfulla som aprilväder och en omsorgsfullt gjord dagsplanering kan omkullkastas på ett ögonblick. Jag lär mig ständigt mer om hur dessa mystiska varelser fungerar och ännu mer om mig själv när jag tvingas hantera de situationer de sätter mig i. Att leva med småpojkar ger inte heller några dagar som man k...
4 kommentarer
Läs mer

Låta bli

Gör du också så bland? Blir hängande i tanken vid ett ord eller uttryck. Tänker det, smakar det, gång på gång tills det ömsom helt tappar sin betydelse, ömsom blir helt obegripligt, en liten samling bokstäver och ljud bara. Ibland tar de ett sånt varv med mig, orden. Och det blir den omväg som behövs för att jag ska förstå. Tror att det är därför jag tycker så mycket om dem. Orden. En stund den här sommaren tänkte jag på att låta bli. På hur ofta jag inte låtit bli. Hur jag har mixtrat, donat, grejat, pressat, skruvat, puttat, övertalat och krumbuktat för att få livet/mig själv/någon annan/något annat att röra sig i den riktning jag uppfattat som den rätta. Och hur det ganska ofta skavt och skevat och hur jag ändå fortsatte. Det går att streta på ganska länge om en bara tittar åt rätt (fel?) håll. Inte sällan har mitt arbete också handlat om att baxa tingens ordning i andra riktningar än dit de själva vandrat. Kanske går det att kalla mig både envis och tjurskallig till följd av dett...
2 kommentarer
Läs mer