Fortsätt till huvudinnehåll

Svarta hål

.
Som ett svart hål. Sådan är den, tillvaron just nu. Oavsett hur många timmar jag sover, vilar, tar igen mig, laddar upp kommer jag ändå till jobbet som en urvriden disktrasa. Någonstans finns ett extremt energiläckage och jag vet inte vem (eller vad) det var som drog ur proppen. I vanliga fall brukar orken räcka precis tills jag traskar ut från julavslutningen och konstaterar att jag överlevt en termin till med den mentala hälsan i behåll. Men i år har större delar av M tagit jullov redan. Kroppen frågar sig varje morgon: varför går du upp klockan 06:00, vi är ju lediga! Hjärnan suckar och replikerar: nä, det är nästan två veckor kvar, så nu får du banne mig skärpa dig! Och så fortgår dialogen under resten av dagen. Ofokuserad är bara förnamnet.

Någonstans i min omgivning finns också ett svart hål som slukar telefonheadset. Mitt tredje är nu spårlöst försvunnet och jag får snällt låna G:s varje gång jag vill ha Lasse W som sällskap på kvällspromenaderna. Notera detta, ni som intresserar er för min julklappsönskelista.

I tvättmaskinen bor det förstås också ett svart hål. Och i det hålet bor det någon tjomme som har en komplett uppsättning okompletta par strumpor. Tur att strumpor är en traditionell julklapp. G kom dock på lösningen på problemet redan under sin ungkarlstid: köp femtielva par strumpor i samma färg och modell. Sedan är det bara att rafsa runt i lådan tills man hittar två, för då är det omöjligt att de inte matchar. Man förstår att killen blev forskare.

Så här i jultider brukar också ekonomin drabbas av det mytomspunna fenomen som de svarta hålen är. Hej, hopp, vad tomt det blev på kontot och jag har ju knappt börjat julshoppa ens!

Jag kan dock komma på ett par ställen där svarta hål skulle komma väl till pass:

1. Under vår diskbänk. Slurp, så är man av med kostnaden för sophämtning. Som bonus slipper man även tömma musfällan. (Operation Mus-sanering pågår. Skörden uppgår till sex stycken hittills.)

2. Under bänken där vi förvarar återvinningsavfallet. Hur kan såna kassar alltid vara fulla? De måste trotsa någon fysisk lag, för jag har aldrig dragit undan förhänget och konstaterat att det finns gott om plats för mjölkpaketet/glasburken/tidningshögen.

3. I alla husets avlopp. Behöver jag säga mer än hårboll?

4. Bakom TV:n/under datorbordet. Hur blir man annars av med sladdhärvorna?

Till sist kan jag meddela att det inte blev någon Arn. Blue-ray-spelaren hade inte lust att spela upp någon blue-ray-film, så vi fick se Parfymen istället (som ju bara fanns på vanlig, simpel dvd)(kursiveringen betyder här ironiskt tonfall). Inte illa alls. Vackert, lite otäckt och med en knepigt slut. That´s the way, aha, aha, I like it, aha, aha!

Nu ska jag, mina frusna fötter och min skruvade hjärna, duscha och sova enligt den gängse rutinen, så att jag med säkerhet är lika trött imorgon som jag var idag.

God kväll!

Kommentarer

Unknown sa…
Gummikanterna runt tvättrumman viker sig lätt och låter små plagg som strumpor och rövklyvare slinka förbi. Montera isär och plocka ut! Eller inte.
Anonym sa…
Har inte Linköping FNI? Kolla in Västerviks fantasktiska grej. Vi har en hel återvinningsstation HEMMA! Så slipper man önska svarta hål i återvinningskassarna.
http://www.vastervik.se/sites/Miljo/templates/Page.aspx?id=7781
Anonym sa…
Hej "gamle vän"!

Tog mig en sväng in på din blogg, det var lääääängesen nu, tiden fullständigt rusar och snabbt går det!!

Grattis i efterskott till 2-åringen, vi har ju oxå haft ett 2-årskalas här och precis som du nämnde så var det röda paket i utformning av BIL! *hi hi hi*

Känner igen mig i "orkeslösheten", det känns att man är småbarnsförälder minsann och vi har bara ett, och ni 2! Hujedamig *fniss*

Vill önska er en Varm & Skön Jul & ett Underbart Gott Nytt År!

Stor kram från gamle vän Carolina i skåneland!

Populära inlägg i den här bloggen

Prokrastineringspoesi

Idag ska jag börja skriva på hemtentan. Fem avsnitt Skam.  Norska är roligt. Ett avsnitt till. Det var kort, jag ser ett till. Promenad med omväg. Några långa youtube-klipp med nån tjomme som pratar filosofi. Sex frågor max 12 sidor. En sida i veckan blir lagom. Sorterar batteri- och glödlampslådan. Fållar tre par gardiner. Blocket: kattungar.  Blocket: stolar.  Blocket: vad som helst. Promenad i regn. Tar omväg ändå. Yes! Nytt avsnitt av Bonde söker fru. Det blir nog ändå splittrat att dra ut på det över så lång tid. Jag koncentrerar mig i mellandagarna. Dammsuga soffan. Ullared  Vår tid är nu, måste man ju se. Loppis. Det är faktiskt inte lika roligt utan rim på julklapparna. Fira jul, fira jul, fira jul. Jag kanske egentligen skulle jobba med kor? Då ska vi se: anknytningens betydelse för den psykologiska utvecklingen. Det kan väl inte vara så svårt? Jag behöver inte vara där precis när biblioteket ö...

När är det vardag?

. I min bekantskapskrets är det vanligt att klaga över den trista och grå vardagen, när allting bara rullar på och ingenting särskilt händer. Ofta sitter jag då som en nickedocka och håller med, beklagar mig över snabbmakaronerna och resorna till jobbet, av ren slentrian. Men ikväll, uppfylld av två dagars utbildning, slutar inte min hjärna där. Analysfabriken är inställd på skiftarbete och tankar snurrar. När är det egentligen vardag i mitt liv? Strax inser jag att det inte finns någon vardag för mig. Ingen grå smet att ta sig igenom för att nå den färgstarka, gnistrande helgen som är det vi yrkesarbetande lever för (?). För mig finns inte två arbetsdagar som är lika. Tonåringar är nyckfulla som aprilväder och en omsorgsfullt gjord dagsplanering kan omkullkastas på ett ögonblick. Jag lär mig ständigt mer om hur dessa mystiska varelser fungerar och ännu mer om mig själv när jag tvingas hantera de situationer de sätter mig i. Att leva med småpojkar ger inte heller några dagar som man k...

Det blåser idag!

Vinden tjuter runt knuten här. På slätten kommer man inte undan. Är det höst redan? Inte för att det gör mig någonting, jag gillar hösten. Det är någonting tryggt med att allt börjar om och blir vardag igen. Då behöver jag inte välja och bestämma så mycket själv utan får ett tryggt schema att följa. Hur tråkig är jag egentligen? Eller lat kanske? Fast just den här hösten kanske jag har rätt att längta lite. Nytt jobb. Ska bli roligt, men känns lite ödesdigert. Nu bor vi här och nästa gång jag eventuellt tröttnar kommer jag inte ha någon bra ursäkt till byte. Fler barn ska vi ju inte heller ha.... Har vi ju sagt. Sen flyttar F ut. Syster F. Moster F. Beger sig söderut för att bli beläst. Tre månader med svängdörr, sjutton logistik-sms om dagen och rufshårade bakisfrukostar vid 12-tiden, är slut. Kan bli tomt eller skönt eller bådeoch här.Vet iallafall en liten E som kommer att längta, fråga och rycka i dörrhandtaget på mornarna. G och jag kanske längtar något mindre. Du får ursäkta, F. ...