Fortsätt till huvudinnehåll

Sorg, glädje och en cool lampa

.
Nu är det lite tomt. Lilla huset har visats för andra gången och vi var inte där. Jag kommer inte bo bakom den putsade fasaden och inte mata de små skäggiga getterna. Ett litet vemod har sänkt sig över M, men snart hoppas jag det vänder till lättnad.

Mitt i min lilla sorg finns också en liten glädje. Jag har återerövrat tvättstugan! Trots febrig blick och kli i halsen har jag ikväll dammsugit och våttorkat bort byggdammet och flyttat in igen. Numera bor även min samling av Ior-prylar där. Ingen ska komma och säga att jag inte har en högst personlig tvättstuga! Tids nog kanske jag till och med vågar publicera bildbevis på härligheten här, men än så länge får du tro mitt ord. Nu återstår att välja någon snajdig vinylmatta till köket, som de trevliga och ständigt försenade hantverkarna ska få pula dit och sedan kanske Hemmet känns som ett hem igen.

Igår gjorde jag ett litet tröstköp också. Allt som oftast har jag något ärende "nere på byn" i Lillort. En ny ljudbok på biblioteket, ett par liter mjölk från Ica, ett par hundralappar från uttagsautomaten (varför heter det inte Minuten längre?). Varje gång detta sker tar jag en liten lov i loppiset som ligger lägligt mellan Ica-affären och biblioteket. Igår traskade jag runt där en sväng och blev stående vid lamphyllan, där jag hittade denna pjäs:



Ful som stryk, tycker nog en del, men jag (och faktiskt även min familj) fann den högst tilltalande och den har nu hedersplats i tv-rummet. Femtio kronor gick kalaset på. Väl investerad kosing, med tanke på att den fick mig att lyfta lite på hakan och släppa lite på mina sammanbitna käkar.

Nu ska jag strax inta ryggläge och övertala min hals att inte låtsas om att den har ont. Jag har alldeles för roligt på jobbet för att vara sjuk!

Kommentarer

Unknown sa…
Aj aj, tajmingen är ju helt off. Skulle givetvis ha dumpat all Disneyplysch i tvättstugan INNAN vattenskadan.
Anonym sa…
Näemen vilken fin lampa! Den kan du lätt få ge till mig när så önskas. Jag är inte den som är den.

//Lillsis.

Populära inlägg i den här bloggen

Ångest i salongen

. Ikväll glittrade löven frostigt och jag kunde utan att känna mig fåfäng sätta på mig nya mössan. Det är kallt. Men november är strax här, så det är väl inte mycket att orda om. Jag har haft en god kväll. Team-building med favorit-damerna från jobbet. Mycken indisk (stark) mat och på det, bio: Patrik 1,5 . Vi hade en föreställning om att filmen skulle kunna användas i undervisning på något sätt. Och, oj, vad den kan användas. Här fanns tjogvis med trådar att nysta i tillsammans med tonåringar. Den trasige tonårskillen. Homosexuell kärlek. Homosexuellt sex. Brusten kärlek. Homofobi. Svek. Familjebegreppet. Föräldraroller. Adoption. Listan blir lång. Salongen var i princip full. Filmen började och sorlprasslet mojnade. Småfnittrig presentationsscen på duken. Spridda skratt. En minut senare håller huvudrollsparet om varandra som förälskade människor gör. Mummel, fnitter och skratt. (Manlig) Homosexuell ömhet är svår att hantera. Särskilt om man själv är kille, 15 år och på bio med sitt k...

Om epilering

. Jag har ganska nyligen kommit ut ur den värsta spädbarnsbubblan. Den som innebär att man tycker att man har klätt upp sig så fort man har en tröja utan kräk på eller känner sig helpiffig bara för att man hunnit borsta håret innan man gick ut. Mindre tid för amning och annan babyservice, ger mer tid för att se sig i spegeln. Och när jag gjorde det fick jag en plötslig lust att lägga den nyvunna egentiden på diverse skönhetsvård. Jag behövde och behöver lite renovering. I föregående inlägg berättade jag om olika saker man kan utsätta sin kropp för i syfte att bli snyggare/lenare/brunare/mjukare/fräschare. Jag glömde en viktig sak: epilering . Jag fick en epilator i födelsedagspresent. Jag gissar att tillverkarna var mäkta nöjda när de kom på det namnet och därför slapp kalla mojängen för det den är: en hårutslitare . (Jag avser då inte hårutslitare i meningen att apparaten nöter på håret utan att den med våld och skärpa avlägsnar håret från den plats där det behagar växa. Hu.) Dock va...

Stor och snäll?

. Jag tittar inte så ofta på tv nuförtiden, men jag har lyckats sitta vid burken när senaste Alvedon-reklamen flimrat förbi. En stor, lurvig Golden retriever sitter i spöregn och ser olycklig ut. Kameran zoomar ut och mellan frambenen på den stora sitter en liten, pyttejycke och får skydd från ovädret. "Är man stor och stark måste man vara snäll.", lyder budskapet som väl ska syfta på värktablettens milda påverkan på magen och så. Jag tror också att Astrid Lindgren har sagt något liknande någon gång. Det kan tyckas att det är en självklarhet, men jag tycker det är tänkvärt. Särskilt som vi har diskuterat frågan med storebror E ganska mycket på sistone. Och han förstår att han inte att sitta på lillebror eller utdela en smocka hursomhelst eftersom han är större. Finns ju en och annan världsledare som skulle behöva se den där reklamen också. Kom igen, Bush! Om en 3,5-åring begriper, så borde även du! På närmare håll har vi ju också en alliansregering som skulle behöva få en lek...