Fortsätt till huvudinnehåll

Mission accomplished!

.
Julen avklarad. Den passerade utan större fiaskon eller sensationer. På ett par timmar förvandlades mitt välputsade och pyntade hem med levande ljus och nyklädd gran till ett inferno av disk, presentpapper, snören, barr, urätna chokladaskar och rött stearin på duken. Julen är fantastisk. Sexton timmars konstant intag av mat och godis uppblandat med julversläsande, paketöppnande, Kalle Anka och Karl-Bertil.



Och tomten lyckades inte skrämma ihjäl något av barnen. E hämtade paket och sa tack, åtminstonen en gång. Sedan öppnade han dem av hjärtans lust, men halvvägs genom presenthögen ledsnade han. E är nog egentligen den av mina närmaste julfirare som bäst har fattat vad det går ut på. Han vaktar ju julkrubban (i och för sig främst fåret, men ändå) med sitt liv och har vi frågat honom om vad som händer på julafton har svaret inte varit varken: "Då kommer tomten." eller "Då får jag paket." utan "Då kommer alla hit, mormor, morfar, farmor, farfar, moster, morbror... " Och varje gång har han inte gett sig förrän han fått räkna upp alla och vi bekräftat att "ja, alla kommer då." Så visst är julen barnens högtid. Lillebrors behållning av julen har nog dock varit den nyvunna konsten: självmatning. Idag meddelande han högljutt och bestämt att nu fick det vara slut med skedmatandet. Nu ska V äta själv.

I år blev det lite av en dubbeljul eftersom I:na anlände igår. Då blev det en sväng till med presentöppning och julmat. Inga fel alls, men nu, när vi för tredje gången ätit sill, Janssons och skinka är det nog. Imorgon blir det vanlig mat.

Den riktigt julfriden kom således inte förrän idag. När barnen (eller mest E) slutat att hysteriskt försöka leka med alla nya leksaker samtidigt och jag själv insett att huset är så stökigt att det inte gör någon skillnad om jag plockar undan Byggare Bob-figurerna för sjunde gången. Jag har dessutom krönt julfirandet med en släng av något som liknar halsfluss, så energin är lite låg. Ont gör det.

Men nu ska jag förbereda mig för en slappkväll med eventuellt kortspel som maxaktivitet. Imorgon blir det födelsedagskalas i K-torp.

God kväll!

Kommentarer

Anonym sa…
God Jul!
Alfred fick sin JÄTTEHÖG med julklappar och innan varje pakets öppnande frågade han sin far vem det var ifrån, varefter han sprang fram till vederbörande, sa ett änglalikt TACK och först därefter öppnade paketet. Gissa vem som vann artighetstävlingen!!!

Populära inlägg i den här bloggen

Försmak

. Jorå, nu kan jag erkänna det: jag har varit nervös för den helg som snart är slut. Sedan ganska många veckor har jag vetat att om jag skulle bli 30-årsfirad, skulle det ske denna helg. Men jag har inte vetat när, hur länge, av vilka och på vilket sätt. Ingen bekäm sits för fru Kontrollfreak. Jag har misstänksamt ställt frågor till G och noga observerat och analyserat hans svar: vad var på gång? Något förutseende har jag hållit huset hyfsat iordning och det fick en sista omgång på lördagens morgon innan jag tog med E till bollbusandet (någon slags fotbollsträning). G tyckte att det var ganska viktigt att just jag stod för skjutsandet denna morgon, så jag borstade håret och drog på lite mascara bara utifall att. På hemvägen sträckte jag förväntansfullt på halsen när jag skymtade huset och nog fick jag en besviken rynka mellan ögonbrynen när jag konstaterade att vår garageuppfart var tom. Inga bilar = inga gäster. Så klev jag lite småbutter in i hallen och hann vädra några sekunder med...

När är det vardag?

. I min bekantskapskrets är det vanligt att klaga över den trista och grå vardagen, när allting bara rullar på och ingenting särskilt händer. Ofta sitter jag då som en nickedocka och håller med, beklagar mig över snabbmakaronerna och resorna till jobbet, av ren slentrian. Men ikväll, uppfylld av två dagars utbildning, slutar inte min hjärna där. Analysfabriken är inställd på skiftarbete och tankar snurrar. När är det egentligen vardag i mitt liv? Strax inser jag att det inte finns någon vardag för mig. Ingen grå smet att ta sig igenom för att nå den färgstarka, gnistrande helgen som är det vi yrkesarbetande lever för (?). För mig finns inte två arbetsdagar som är lika. Tonåringar är nyckfulla som aprilväder och en omsorgsfullt gjord dagsplanering kan omkullkastas på ett ögonblick. Jag lär mig ständigt mer om hur dessa mystiska varelser fungerar och ännu mer om mig själv när jag tvingas hantera de situationer de sätter mig i. Att leva med småpojkar ger inte heller några dagar som man k...

Låta bli

Gör du också så bland? Blir hängande i tanken vid ett ord eller uttryck. Tänker det, smakar det, gång på gång tills det ömsom helt tappar sin betydelse, ömsom blir helt obegripligt, en liten samling bokstäver och ljud bara. Ibland tar de ett sånt varv med mig, orden. Och det blir den omväg som behövs för att jag ska förstå. Tror att det är därför jag tycker så mycket om dem. Orden. En stund den här sommaren tänkte jag på att låta bli. På hur ofta jag inte låtit bli. Hur jag har mixtrat, donat, grejat, pressat, skruvat, puttat, övertalat och krumbuktat för att få livet/mig själv/någon annan/något annat att röra sig i den riktning jag uppfattat som den rätta. Och hur det ganska ofta skavt och skevat och hur jag ändå fortsatte. Det går att streta på ganska länge om en bara tittar åt rätt (fel?) håll. Inte sällan har mitt arbete också handlat om att baxa tingens ordning i andra riktningar än dit de själva vandrat. Kanske går det att kalla mig både envis och tjurskallig till följd av dett...