Fortsätt till huvudinnehåll

Mission accomplished!

.
Julen avklarad. Den passerade utan större fiaskon eller sensationer. På ett par timmar förvandlades mitt välputsade och pyntade hem med levande ljus och nyklädd gran till ett inferno av disk, presentpapper, snören, barr, urätna chokladaskar och rött stearin på duken. Julen är fantastisk. Sexton timmars konstant intag av mat och godis uppblandat med julversläsande, paketöppnande, Kalle Anka och Karl-Bertil.



Och tomten lyckades inte skrämma ihjäl något av barnen. E hämtade paket och sa tack, åtminstonen en gång. Sedan öppnade han dem av hjärtans lust, men halvvägs genom presenthögen ledsnade han. E är nog egentligen den av mina närmaste julfirare som bäst har fattat vad det går ut på. Han vaktar ju julkrubban (i och för sig främst fåret, men ändå) med sitt liv och har vi frågat honom om vad som händer på julafton har svaret inte varit varken: "Då kommer tomten." eller "Då får jag paket." utan "Då kommer alla hit, mormor, morfar, farmor, farfar, moster, morbror... " Och varje gång har han inte gett sig förrän han fått räkna upp alla och vi bekräftat att "ja, alla kommer då." Så visst är julen barnens högtid. Lillebrors behållning av julen har nog dock varit den nyvunna konsten: självmatning. Idag meddelande han högljutt och bestämt att nu fick det vara slut med skedmatandet. Nu ska V äta själv.

I år blev det lite av en dubbeljul eftersom I:na anlände igår. Då blev det en sväng till med presentöppning och julmat. Inga fel alls, men nu, när vi för tredje gången ätit sill, Janssons och skinka är det nog. Imorgon blir det vanlig mat.

Den riktigt julfriden kom således inte förrän idag. När barnen (eller mest E) slutat att hysteriskt försöka leka med alla nya leksaker samtidigt och jag själv insett att huset är så stökigt att det inte gör någon skillnad om jag plockar undan Byggare Bob-figurerna för sjunde gången. Jag har dessutom krönt julfirandet med en släng av något som liknar halsfluss, så energin är lite låg. Ont gör det.

Men nu ska jag förbereda mig för en slappkväll med eventuellt kortspel som maxaktivitet. Imorgon blir det födelsedagskalas i K-torp.

God kväll!

Kommentarer

Anonym sa…
God Jul!
Alfred fick sin JÄTTEHÖG med julklappar och innan varje pakets öppnande frågade han sin far vem det var ifrån, varefter han sprang fram till vederbörande, sa ett änglalikt TACK och först därefter öppnade paketet. Gissa vem som vann artighetstävlingen!!!

Populära inlägg i den här bloggen

Prokrastineringspoesi

Idag ska jag börja skriva på hemtentan. Fem avsnitt Skam.  Norska är roligt. Ett avsnitt till. Det var kort, jag ser ett till. Promenad med omväg. Några långa youtube-klipp med nån tjomme som pratar filosofi. Sex frågor max 12 sidor. En sida i veckan blir lagom. Sorterar batteri- och glödlampslådan. Fållar tre par gardiner. Blocket: kattungar.  Blocket: stolar.  Blocket: vad som helst. Promenad i regn. Tar omväg ändå. Yes! Nytt avsnitt av Bonde söker fru. Det blir nog ändå splittrat att dra ut på det över så lång tid. Jag koncentrerar mig i mellandagarna. Dammsuga soffan. Ullared  Vår tid är nu, måste man ju se. Loppis. Det är faktiskt inte lika roligt utan rim på julklapparna. Fira jul, fira jul, fira jul. Jag kanske egentligen skulle jobba med kor? Då ska vi se: anknytningens betydelse för den psykologiska utvecklingen. Det kan väl inte vara så svårt? Jag behöver inte vara där precis när biblioteket ö...

När är det vardag?

. I min bekantskapskrets är det vanligt att klaga över den trista och grå vardagen, när allting bara rullar på och ingenting särskilt händer. Ofta sitter jag då som en nickedocka och håller med, beklagar mig över snabbmakaronerna och resorna till jobbet, av ren slentrian. Men ikväll, uppfylld av två dagars utbildning, slutar inte min hjärna där. Analysfabriken är inställd på skiftarbete och tankar snurrar. När är det egentligen vardag i mitt liv? Strax inser jag att det inte finns någon vardag för mig. Ingen grå smet att ta sig igenom för att nå den färgstarka, gnistrande helgen som är det vi yrkesarbetande lever för (?). För mig finns inte två arbetsdagar som är lika. Tonåringar är nyckfulla som aprilväder och en omsorgsfullt gjord dagsplanering kan omkullkastas på ett ögonblick. Jag lär mig ständigt mer om hur dessa mystiska varelser fungerar och ännu mer om mig själv när jag tvingas hantera de situationer de sätter mig i. Att leva med småpojkar ger inte heller några dagar som man k...

Det blåser idag!

Vinden tjuter runt knuten här. På slätten kommer man inte undan. Är det höst redan? Inte för att det gör mig någonting, jag gillar hösten. Det är någonting tryggt med att allt börjar om och blir vardag igen. Då behöver jag inte välja och bestämma så mycket själv utan får ett tryggt schema att följa. Hur tråkig är jag egentligen? Eller lat kanske? Fast just den här hösten kanske jag har rätt att längta lite. Nytt jobb. Ska bli roligt, men känns lite ödesdigert. Nu bor vi här och nästa gång jag eventuellt tröttnar kommer jag inte ha någon bra ursäkt till byte. Fler barn ska vi ju inte heller ha.... Har vi ju sagt. Sen flyttar F ut. Syster F. Moster F. Beger sig söderut för att bli beläst. Tre månader med svängdörr, sjutton logistik-sms om dagen och rufshårade bakisfrukostar vid 12-tiden, är slut. Kan bli tomt eller skönt eller bådeoch här.Vet iallafall en liten E som kommer att längta, fråga och rycka i dörrhandtaget på mornarna. G och jag kanske längtar något mindre. Du får ursäkta, F. ...