Fortsätt till huvudinnehåll

Mission accomplished!

.
Julen avklarad. Den passerade utan större fiaskon eller sensationer. På ett par timmar förvandlades mitt välputsade och pyntade hem med levande ljus och nyklädd gran till ett inferno av disk, presentpapper, snören, barr, urätna chokladaskar och rött stearin på duken. Julen är fantastisk. Sexton timmars konstant intag av mat och godis uppblandat med julversläsande, paketöppnande, Kalle Anka och Karl-Bertil.



Och tomten lyckades inte skrämma ihjäl något av barnen. E hämtade paket och sa tack, åtminstonen en gång. Sedan öppnade han dem av hjärtans lust, men halvvägs genom presenthögen ledsnade han. E är nog egentligen den av mina närmaste julfirare som bäst har fattat vad det går ut på. Han vaktar ju julkrubban (i och för sig främst fåret, men ändå) med sitt liv och har vi frågat honom om vad som händer på julafton har svaret inte varit varken: "Då kommer tomten." eller "Då får jag paket." utan "Då kommer alla hit, mormor, morfar, farmor, farfar, moster, morbror... " Och varje gång har han inte gett sig förrän han fått räkna upp alla och vi bekräftat att "ja, alla kommer då." Så visst är julen barnens högtid. Lillebrors behållning av julen har nog dock varit den nyvunna konsten: självmatning. Idag meddelande han högljutt och bestämt att nu fick det vara slut med skedmatandet. Nu ska V äta själv.

I år blev det lite av en dubbeljul eftersom I:na anlände igår. Då blev det en sväng till med presentöppning och julmat. Inga fel alls, men nu, när vi för tredje gången ätit sill, Janssons och skinka är det nog. Imorgon blir det vanlig mat.

Den riktigt julfriden kom således inte förrän idag. När barnen (eller mest E) slutat att hysteriskt försöka leka med alla nya leksaker samtidigt och jag själv insett att huset är så stökigt att det inte gör någon skillnad om jag plockar undan Byggare Bob-figurerna för sjunde gången. Jag har dessutom krönt julfirandet med en släng av något som liknar halsfluss, så energin är lite låg. Ont gör det.

Men nu ska jag förbereda mig för en slappkväll med eventuellt kortspel som maxaktivitet. Imorgon blir det födelsedagskalas i K-torp.

God kväll!

Kommentarer

Anonym sa…
God Jul!
Alfred fick sin JÄTTEHÖG med julklappar och innan varje pakets öppnande frågade han sin far vem det var ifrån, varefter han sprang fram till vederbörande, sa ett änglalikt TACK och först därefter öppnade paketet. Gissa vem som vann artighetstävlingen!!!

Populära inlägg i den här bloggen

Ångest i salongen

. Ikväll glittrade löven frostigt och jag kunde utan att känna mig fåfäng sätta på mig nya mössan. Det är kallt. Men november är strax här, så det är väl inte mycket att orda om. Jag har haft en god kväll. Team-building med favorit-damerna från jobbet. Mycken indisk (stark) mat och på det, bio: Patrik 1,5 . Vi hade en föreställning om att filmen skulle kunna användas i undervisning på något sätt. Och, oj, vad den kan användas. Här fanns tjogvis med trådar att nysta i tillsammans med tonåringar. Den trasige tonårskillen. Homosexuell kärlek. Homosexuellt sex. Brusten kärlek. Homofobi. Svek. Familjebegreppet. Föräldraroller. Adoption. Listan blir lång. Salongen var i princip full. Filmen började och sorlprasslet mojnade. Småfnittrig presentationsscen på duken. Spridda skratt. En minut senare håller huvudrollsparet om varandra som förälskade människor gör. Mummel, fnitter och skratt. (Manlig) Homosexuell ömhet är svår att hantera. Särskilt om man själv är kille, 15 år och på bio med sitt k...

När är det vardag?

. I min bekantskapskrets är det vanligt att klaga över den trista och grå vardagen, när allting bara rullar på och ingenting särskilt händer. Ofta sitter jag då som en nickedocka och håller med, beklagar mig över snabbmakaronerna och resorna till jobbet, av ren slentrian. Men ikväll, uppfylld av två dagars utbildning, slutar inte min hjärna där. Analysfabriken är inställd på skiftarbete och tankar snurrar. När är det egentligen vardag i mitt liv? Strax inser jag att det inte finns någon vardag för mig. Ingen grå smet att ta sig igenom för att nå den färgstarka, gnistrande helgen som är det vi yrkesarbetande lever för (?). För mig finns inte två arbetsdagar som är lika. Tonåringar är nyckfulla som aprilväder och en omsorgsfullt gjord dagsplanering kan omkullkastas på ett ögonblick. Jag lär mig ständigt mer om hur dessa mystiska varelser fungerar och ännu mer om mig själv när jag tvingas hantera de situationer de sätter mig i. Att leva med småpojkar ger inte heller några dagar som man k...

Stor och snäll?

. Jag tittar inte så ofta på tv nuförtiden, men jag har lyckats sitta vid burken när senaste Alvedon-reklamen flimrat förbi. En stor, lurvig Golden retriever sitter i spöregn och ser olycklig ut. Kameran zoomar ut och mellan frambenen på den stora sitter en liten, pyttejycke och får skydd från ovädret. "Är man stor och stark måste man vara snäll.", lyder budskapet som väl ska syfta på värktablettens milda påverkan på magen och så. Jag tror också att Astrid Lindgren har sagt något liknande någon gång. Det kan tyckas att det är en självklarhet, men jag tycker det är tänkvärt. Särskilt som vi har diskuterat frågan med storebror E ganska mycket på sistone. Och han förstår att han inte att sitta på lillebror eller utdela en smocka hursomhelst eftersom han är större. Finns ju en och annan världsledare som skulle behöva se den där reklamen också. Kom igen, Bush! Om en 3,5-åring begriper, så borde även du! På närmare håll har vi ju också en alliansregering som skulle behöva få en lek...