Fortsätt till huvudinnehåll

Mamma, ska vi ta fram Jesus-huset idag?

.
Det frågade E mig mitt i julpyntandet i helgen. Han avsåg naturligtvis den obligatoriska julkrubban som nu tronar i fönstret under en tindrande Ikea-stjärna. Barn uttrycker saker på annorlunda vis. Och nu vet han vad Jesus mamma och pappa (eller plastpappa kanske?) heter, att han fyller år på julafton (eller hur det nu var med den saken...) och att de tre vise männen kom med presenter till honom. För E är det dock fåret som är det viktigaste. Han ser noga till att lillebror inte kommer i närheten av det.


Men nu ljög jag lite. Viktigast för E är nog julkalendern. Inte den på tv för kl 18:30 tittar E (och även M om sanningen ska fram) på Americas funniest home videos och tränar smilgroparna. Nej, den viktiga har formen av en tomte och hänger i köket. Full med små lådor är den och varje liten låda har någon liten onödig pryl i sig. M har kämpat hårt för att fylla alla dessa lådor. Hur lätt tror du att det är att hitta leksaker i storleken 2x2 cm till en 3,5-åring? Jag blev så bedårad av tomtekalendern att jag glömde kontrollera storleken på lådorna innan jag köpte den. Många svettiga timmar med en arg lillebror i leksaksaffären resulterade ändå i en komplett uppsättning småpryttlar. Än så länge består skörden av en liten polisbil som också är en stämpel, en studsboll och en mini-zebra. Sonen är nöjd. Så nöjd att han knappt hinner klä på sig innan han slänger sig nedför trappan på morgonen.

Nu sitter jag här med vinrosor på kinderna och tänker att jag nog borde sova strax. Ska inte jobba imorgon, men i ärlighetens namn är det mycket mer energikrävande (och just nu givande) att ta hand om knattarna än att sitta bland kidsen på skolan. Men hemma får jag ju ha mysbyxor på mig.

Sov gott!

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

När är det vardag?

. I min bekantskapskrets är det vanligt att klaga över den trista och grå vardagen, när allting bara rullar på och ingenting särskilt händer. Ofta sitter jag då som en nickedocka och håller med, beklagar mig över snabbmakaronerna och resorna till jobbet, av ren slentrian. Men ikväll, uppfylld av två dagars utbildning, slutar inte min hjärna där. Analysfabriken är inställd på skiftarbete och tankar snurrar. När är det egentligen vardag i mitt liv? Strax inser jag att det inte finns någon vardag för mig. Ingen grå smet att ta sig igenom för att nå den färgstarka, gnistrande helgen som är det vi yrkesarbetande lever för (?). För mig finns inte två arbetsdagar som är lika. Tonåringar är nyckfulla som aprilväder och en omsorgsfullt gjord dagsplanering kan omkullkastas på ett ögonblick. Jag lär mig ständigt mer om hur dessa mystiska varelser fungerar och ännu mer om mig själv när jag tvingas hantera de situationer de sätter mig i. Att leva med småpojkar ger inte heller några dagar som man k...
4 kommentarer
Läs mer

En stjärna vid ratten

. Jag är inte känd för att vara någon vidare bilförare. Det känns ju tryggt eftersom jag till vardags kör sisådär tio mil om dagen. Jag har repat och kraschat och bucklat i min drygt 10-åriga karriär som körkortsinnehavare. Som tur (?) är har jag mest åsamkat skador på egna fordon. Om man undantar bilarna jag repat för pappa. Eller G:s första Nissan som jag kraschade så illa att den fick gå till skroten. Då var det tur att G fortfarande såg på mig genom rosaskimrande nyförälskelse... Nej, dagens rubrik syftar på något helt annat. När jag sätter mig bakom ratten blir jag en annan slags stjärna. En popstjärna. Jag väljer en station med någon lämplig låt och går loss. Sjunger, wailar och showar. Whitney, Mariah, Rihanna och Fergie kan slänga sig i väggen. Denna min egenhet underlättas kraftigt av att jag begåvats med ett sångtextcentrum i hjärnan som skulle få vilken Så-ska-det-låta-deltagare som helst att dreggla av avund. Alla texter fastnar. ALLA. Det spelar ingen roll om de är bra ell...
7 kommentarer
Läs mer

Beställningsjobb

. Man ska inte titta för noga på sitt liv, för då kan man bli lite nedstämd. (Man ska heller inte använda "man" när man menar "jag". Jag håller på att öva mig på detta och ber om överseende.) Det senaste ledet i min navelskådning har fått mig att inse hur lite jag faktiskt gör av fri vilja. Låt oss titta på en vardag. Jag går upp kl 6. Första tvånget. Fru Nattuggla skulle mycket hellre ligga och såsa till 10 om hon fick och sedan äta frukost/läsa tidning i någon timme innan hon knallade iväg till jobbet. Det första jag sedan gör, när jag ytterst motvilligt tvingat kroppen att lämna sängvärmen, är att gå in till någon av mina prinsar och försöka få liv i honom. Tvång. Båda lintottarna har förstått vitsen med att sova åtminstone till 8 och aktar jag mig inte får jag ett mycket tonårsaktigt "Dumma mamma!"-fräsande från sängen. Efter många "måste" hit och "bråttom" dit kommer vi ner till frukostbordet. Kroppen ber om rostade mackor, marmela...
4 kommentarer
Läs mer