.
Det frågade E mig mitt i julpyntandet i helgen. Han avsåg naturligtvis den obligatoriska julkrubban som nu tronar i fönstret under en tindrande Ikea-stjärna. Barn uttrycker saker på annorlunda vis. Och nu vet han vad Jesus mamma och pappa (eller plastpappa kanske?) heter, att han fyller år på julafton (eller hur det nu var med den saken...) och att de tre vise männen kom med presenter till honom. För E är det dock fåret som är det viktigaste. Han ser noga till att lillebror inte kommer i närheten av det.
Men nu ljög jag lite. Viktigast för E är nog julkalendern. Inte den på tv för kl 18:30 tittar E (och även M om sanningen ska fram) på Americas funniest home videos och tränar smilgroparna. Nej, den viktiga har formen av en tomte och hänger i köket. Full med små lådor är den och varje liten låda har någon liten onödig pryl i sig. M har kämpat hårt för att fylla alla dessa lådor. Hur lätt tror du att det är att hitta leksaker i storleken 2x2 cm till en 3,5-åring? Jag blev så bedårad av tomtekalendern att jag glömde kontrollera storleken på lådorna innan jag köpte den. Många svettiga timmar med en arg lillebror i leksaksaffären resulterade ändå i en komplett uppsättning småpryttlar. Än så länge består skörden av en liten polisbil som också är en stämpel, en studsboll och en mini-zebra. Sonen är nöjd. Så nöjd att han knappt hinner klä på sig innan han slänger sig nedför trappan på morgonen.
Nu sitter jag här med vinrosor på kinderna och tänker att jag nog borde sova strax. Ska inte jobba imorgon, men i ärlighetens namn är det mycket mer energikrävande (och just nu givande) att ta hand om knattarna än att sitta bland kidsen på skolan. Men hemma får jag ju ha mysbyxor på mig.
Sov gott!
Kommentarer