.
Dagen före dopparedagen och jag är lugn. Julklapparna är inslagna och färdigrimmade, huset städat och stämningen god. Man får inte låta sig slås ned av lite feber och nattvak. Det är ju jul! Idag är det bara julgranen som ska inhandlas och kläs och sen ska jag sitta på min tjocka bak och invänta julafton. Tills jag kommer på att jag glömt koka knäck eller steka köttbullar eller något annat livsviktigt och får panik. Men dit har jag inte kommit ännu.
Däremot har jag snart samlat ihop de flesta viktiga människor i mitt liv här hemma. Mor är redan här, syster på väg och bror skulle bara panikhandla julklappar innan han dyker upp. Två snoriga och hostiga barn är på plats och maken griljerar skinkan. Gott. Imorgon kommer far med sambo och mors sambo anländer förmodligen ikväll. Svärisarna dubbel-I puttrar ner först på juldagen, men det går bra det också. Jag är lite oförskämt lycklig över att få vara hemma i jul. Och ännu lyckligare för att alla andra faktiskt kommer till mig.
Och imorgon gör det ingenting om E avslöjar tomten eller inte gillar sina klappar. Jag kommer att må bra ändå.
För ett par dagar sedan avslutade jag min karriär som ungdomspedagog i hemkommunen. Sorgligare än vad jag räknat med. Men en stor lättnad också. Det kommer att ta några veckor på nygamla jobbet innan jag inser att jag har energi att lägga på ungdomarna igen, inte bara på frustration över organisation, kollegor och neddragningar.
Men först ska jag vara ledig. Många dagar. Och faktiskt har jag inte den sedvanliga det-här-ska-jag-hinna-med-på-lovet-listan i mitt huvud. Jag vet inte riktigt vad vi ska göra, men det ger sig väl. Småbarnsföräldrar behöver ju inte direkt leta efter arbete
Men nu tar iallafall bloggen semester över jul och därför önskar jag dig:
Dagen före dopparedagen och jag är lugn. Julklapparna är inslagna och färdigrimmade, huset städat och stämningen god. Man får inte låta sig slås ned av lite feber och nattvak. Det är ju jul! Idag är det bara julgranen som ska inhandlas och kläs och sen ska jag sitta på min tjocka bak och invänta julafton. Tills jag kommer på att jag glömt koka knäck eller steka köttbullar eller något annat livsviktigt och får panik. Men dit har jag inte kommit ännu.
Däremot har jag snart samlat ihop de flesta viktiga människor i mitt liv här hemma. Mor är redan här, syster på väg och bror skulle bara panikhandla julklappar innan han dyker upp. Två snoriga och hostiga barn är på plats och maken griljerar skinkan. Gott. Imorgon kommer far med sambo och mors sambo anländer förmodligen ikväll. Svärisarna dubbel-I puttrar ner först på juldagen, men det går bra det också. Jag är lite oförskämt lycklig över att få vara hemma i jul. Och ännu lyckligare för att alla andra faktiskt kommer till mig.
Och imorgon gör det ingenting om E avslöjar tomten eller inte gillar sina klappar. Jag kommer att må bra ändå.
För ett par dagar sedan avslutade jag min karriär som ungdomspedagog i hemkommunen. Sorgligare än vad jag räknat med. Men en stor lättnad också. Det kommer att ta några veckor på nygamla jobbet innan jag inser att jag har energi att lägga på ungdomarna igen, inte bara på frustration över organisation, kollegor och neddragningar.
Men först ska jag vara ledig. Många dagar. Och faktiskt har jag inte den sedvanliga det-här-ska-jag-hinna-med-på-lovet-listan i mitt huvud. Jag vet inte riktigt vad vi ska göra, men det ger sig väl. Småbarnsföräldrar behöver ju inte direkt leta efter arbete
Men nu tar iallafall bloggen semester över jul och därför önskar jag dig:
EN RIKTIGT GOD JUL
och för säkerhet skull också
och för säkerhet skull också
ETT GOTT NYTT ÅR!
Hoppas du tittar in här många gånger under 2008!
Kommentarer