Den här veckan har jag jobbat på älsklingsskolan för sista gången. När jag vred om nyckeln i låset till vårt rum var det som att låta fötterna glida ner i ett par slitna, väl ingångna, gamla skor. Så bekvämt och välbekant. Avslappnat och naturligt. Visserligen ligger det något klart onaturligt över en skola utan elever, men jag har vant mig även vid denna atmosfär under de lov jag jobbat. Två inställda utbildningar gjorde att hela den här veckan mest bestått i att skrota omkring i allt det välkända och säga tack och hej. Veckan kändes oändlig i måndags, men nu när fredagen är slut är jag mycket tacksam för varje minut. Jag tror att jag blev klar med H-skolan. Jag har vuxit ur skorna.
Icke desto mindre har en stor tomhet infunnit sig ikväll. Plötsligt känner jag mig lite hemlös. Jag har lämnat stigen jag kände till och traskar fritt i det okända. Hoppas jag snart hittar någon annanstans att bo. Ett par nya skor. Som inte skaver för mycket.
Kommentarer
Kramisar A