Fortsätt till huvudinnehåll

Sommarlov 2009 - Sammanfattning

.
Sommarlovets näst sista kväll. Jag bestämmer mig för att sammanfatta ledigheten i reklampauserna i "The Pianist", som för övrigt är en riktigt bra (men deprimerande)film.


Sommaren 2009 kommer att gå till historien som den sommar då:


¤ jag lärde mig den bittra vägen att jag ej är, eller någonsin kommer att bli, någon snickare. Mitt projekt att inreda lekstugan till en lämplig vinterbostad till kaniner har resulterat i ofantliga mängder krokiga spikar samt inköp av de bredaste lister som fanns att tillgå. Tummen mitt i handen är bara förnamnet. Trots detta visar jag stolt upp snedspikningarna för alla som kommer hit. Det är lite "Ära vare Gud i höjden, den här har jag gjort i slöjden!" över det hela.


¤ familjen T slog rekord i svennebanansemestrande: Ölands djurpark, Smultronstället, Hamnen i Motala, Askersunds hembygdsgård, Busfabriken i Norrköping, Liseberg, Sommarknäppen i Vadstena, riddarspel i Ekenäs.


¤ jag lyckades klämma en geting i armhålan.
¤ jag och syskonen samarbetade fram ett rejält 50-årsfirande åt vår mamma. Vi är inte bara vi snygga, vi är bäst också! Eller hur?

¤ vi köpte en laptop.

¤ E lyckades få tre fästingbett på två dagar.

¤ vi åkte båt med familjen W.

¤ vi lekte Hela havet stormar varje natt. Hela familjen somnar i regel i sina egna sängar, i sina egna rum. Men vi vet aldrig var vi vaknar. Härom morgonen vaknade jag i E:s säng, på min egen kudde, under V:s täcke. Livet som småbarnsförälder är helfint. Och jag föredrar alla gånger denna nattliga omväxling framför att amma varannan timme.

¤ jag fick en biljett till Eddie Izzards Stripped.



¤ jag sov på balkongen när det var för varmt.

¤ ventilationsskorstenen äntligen blev ommålad.

¤ jag blev kär i en mobiltelefon....nej, vänta lite... det blir jag ju varje sommar....

¤ E och jag räknade alla betongplattorna i vår trädgård. 288 stycken.

Ni ser. En finfin sommar. Jag ser nu fram emot min sista vecka på älsklingsskolan och sedan nya utmaningar, på ny ort. Hösten 2009, här kommer jag!

Kommentarer

KusinLinda sa…
Hallå kusin! Man blir då aldrig besviken när man läser dina underbara inlägg. Tårarna fullkomligt sprutade och magen krampade efter jag läst ditt senaste inlägg :) Du kan konsten att roa mig. Du har en underbar humor och självdistans!!! Kram på dig och lycka till på nya jobbet :)
Johanna sa…
Lister size XL! Det är bra att ha.

Populära inlägg i den här bloggen

Låta bli

Gör du också så bland? Blir hängande i tanken vid ett ord eller uttryck. Tänker det, smakar det, gång på gång tills det ömsom helt tappar sin betydelse, ömsom blir helt obegripligt, en liten samling bokstäver och ljud bara. Ibland tar de ett sånt varv med mig, orden. Och det blir den omväg som behövs för att jag ska förstå. Tror att det är därför jag tycker så mycket om dem. Orden. En stund den här sommaren tänkte jag på att låta bli. På hur ofta jag inte låtit bli. Hur jag har mixtrat, donat, grejat, pressat, skruvat, puttat, övertalat och krumbuktat för att få livet/mig själv/någon annan/något annat att röra sig i den riktning jag uppfattat som den rätta. Och hur det ganska ofta skavt och skevat och hur jag ändå fortsatte. Det går att streta på ganska länge om en bara tittar åt rätt (fel?) håll. Inte sällan har mitt arbete också handlat om att baxa tingens ordning i andra riktningar än dit de själva vandrat. Kanske går det att kalla mig både envis och tjurskallig till följd av dett

All good things come to an end

. Årets näst sista dag har just börjat och jag sitter i kolmörkt vardagsrum och lyssnar på snusandet från tre sovrum på Rucklets övervåning. Den enda som brydde sig om att jag kom hem var Sigge the Dog, som undrade varför jag luktade retrieverhane (x2) och missnöjt sniffade igenom mig innan han lommade in i sovrummet igen. Jag ska snart lomma efter. Men först vill jag berätta om min dag. Jag har varit på utflykt hela dagen, trots att jag egentligen inte alls har jullov och borde våndas över en urtrist inlämningsuppgift. Jag åkte till ett lämpligt köpcentrum och shoppade loss på mina julklappspresentkort. Några små pärlor lyckades jag rota fram ur reakorgarna, men någon jacka (som var det egentliga syftet med turen) i lagom storlek och färg gick inte att skaka fram. Men familjen T har nu ett Alfapet-spel UTAN nedkladdade bokstavbrickor, en fin gå-bort-present till nyårsvärdparet samt väldigt politiskt korrekta "nyårsfyrverkerier" (som varken smäller, sprakar, skrämmer djur ell

Vi spelar Uno

. Vi har en uppsättning Uno-kort som bröderna T har upptäckt i dagarna. När de lärt sig att man inte bara kunde a) sortera korten i färghögar b) sortera korten i sifferhögar c) sprida ut korten över hela golvet d) kasta korten på varandra, utan också spela med dem, blev förtjusningen stor och nu förgyller vi nästan varje kväll med en liten omgång Uno. Spelet startar med att någon ska blanda. Det blir oftast G eller jag, eftersom erfarenheten säger oss att de flesta korten hamnar på golvet om någon annan blandar. Sedan delas korten ut. Sju till varje spelare. Det finns en risk att någon av de yngre spelarna bryter ihop och gallskriker om de får färre kort, så det gäller att räkna noga. Rättvisa är viktigt. Sedan börjar spelet. V blir oftast arg först. "Titta inte på mina kort!" gastar han tjurigt, med underläppen utskjuten som någon slags stötfångare. Och det spelar ingen roll hur många gånger föräldrarna berättar att det är svårt att inte titta på hans kort när de ligger