.
En kväll i augusti ligger jag i mitt varma sovrum och tänker. Jag tänker på att människan är en konstig skapelse som frivilligt spänner fast sig i ett vidunder av metall och plast för att bli kastad/svingad/snurrad under ett par minuter. Dessutom betalar somliga individer en icke oansenlig summa för detta, varvat med timslångt köande. Ja, jag har varit på Liseberg. Och, ja, det var fruktansvärt roligt. Jag vet inte varför, men jag älskar att åka karusell, runt, runt, framåt, bakåt, upp-och-ner. Jag skrattar och skriker på ett vis jag aldrig gör i andra sammanhang. Och däri består väl själva poängen. I år upplevde jag Liseberg tillsammans med G, mammas sambo och deras bekante, men framförallt med mamma. Vi har en liknande inställning till åkattraktioner: ju högre och snabbare desto bättre och sluta aldrig skrika. Med ömmande fötter och träningsvärk i smilgroparna avslutade jag och G dagen med varm choklad på Avenyn, där jag sakta hämtade mig från dödsångesten i Uppswinget (här till vänster), som blev dagens klart mest skräckfyllda åktur.
Jag tänker också på att jag nog är en sällsynt otacksam människa. Efter nästan 7 (!) veckors ledighet är jag inte alls utvilad och redo för nya utmaningar: jag är rastlös och frustrerad sedan ett par veckor tillbaka och samtidigt drabbad av någon slags semesterapati som innebär att jag mest sitter och tittar på när ogräset växer. Först under dessa sista dagar uppskattar jag min ledighet, lycklig över att det snart är vardag igen. Jag tror att jag trots allt älskar min vardag. Eller så är gräset bara grönare på andra sidan, som vanligt.
Annat att tänka på och bli glad av är firandet av mamma Mors 50-årsdag. Den gick visserligen av stapeln i maj, men har firats ordentligt (iallafall enligt mig och mina syskon) först dessa tre dagar i augusti. Avsikten var en rejäl dos nostalgi för ärade moder. Boendet blev i campingstuga med sjöutsikt på Orten-där-allting-började. Middag på Fina Restauranten med Gamla vänninorna. En trivsam liten hästtur, korvgrillning och bilbingo är bara ett axplock ur det digra programmet. Allting klaffade som det skulle, mor log (utom när hon badade) och allt blev lyckat.
Till sist snurrar tankarna långsammare och jag somnar i min sommarvarma säng. God natt!
En kväll i augusti ligger jag i mitt varma sovrum och tänker. Jag tänker på att människan är en konstig skapelse som frivilligt spänner fast sig i ett vidunder av metall och plast för att bli kastad/svingad/snurrad under ett par minuter. Dessutom betalar somliga individer en icke oansenlig summa för detta, varvat med timslångt köande. Ja, jag har varit på Liseberg. Och, ja, det var fruktansvärt roligt. Jag vet inte varför, men jag älskar att åka karusell, runt, runt, framåt, bakåt, upp-och-ner. Jag skrattar och skriker på ett vis jag aldrig gör i andra sammanhang. Och däri består väl själva poängen. I år upplevde jag Liseberg tillsammans med G, mammas sambo och deras bekante, men framförallt med mamma. Vi har en liknande inställning till åkattraktioner: ju högre och snabbare desto bättre och sluta aldrig skrika. Med ömmande fötter och träningsvärk i smilgroparna avslutade jag och G dagen med varm choklad på Avenyn, där jag sakta hämtade mig från dödsångesten i Uppswinget (här till vänster), som blev dagens klart mest skräckfyllda åktur.Jag tänker också på att jag nog är en sällsynt otacksam människa. Efter nästan 7 (!) veckors ledighet är jag inte alls utvilad och redo för nya utmaningar: jag är rastlös och frustrerad sedan ett par veckor tillbaka och samtidigt drabbad av någon slags semesterapati som innebär att jag mest sitter och tittar på när ogräset växer. Först under dessa sista dagar uppskattar jag min ledighet, lycklig över att det snart är vardag igen. Jag tror att jag trots allt älskar min vardag. Eller så är gräset bara grönare på andra sidan, som vanligt.
Annat att tänka på och bli glad av är firandet av mamma Mors 50-årsdag. Den gick visserligen av stapeln i maj, men har firats ordentligt (iallafall enligt mig och mina syskon) först dessa tre dagar i augusti. Avsikten var en rejäl dos nostalgi för ärade moder. Boendet blev i campingstuga med sjöutsikt på Orten-där-allting-började. Middag på Fina Restauranten med Gamla vänninorna. En trivsam liten hästtur, korvgrillning och bilbingo är bara ett axplock ur det digra programmet. Allting klaffade som det skulle, mor log (utom när hon badade) och allt blev lyckat.
Till sist snurrar tankarna långsammare och jag somnar i min sommarvarma säng. God natt!
Kommentarer