.
Jag är inte känd för att vara någon vidare bilförare. Det känns ju tryggt eftersom jag till vardags kör sisådär tio mil om dagen. Jag har repat och kraschat och bucklat i min drygt 10-åriga karriär som körkortsinnehavare. Som tur (?) är har jag mest åsamkat skador på egna fordon. Om man undantar bilarna jag repat för pappa. Eller G:s första Nissan som jag kraschade så illa att den fick gå till skroten. Då var det tur att G fortfarande såg på mig genom rosaskimrande nyförälskelse...
Nej, dagens rubrik syftar på något helt annat. När jag sätter mig bakom ratten blir jag en annan slags stjärna. En popstjärna. Jag väljer en station med någon lämplig låt och går loss. Sjunger, wailar och showar. Whitney, Mariah, Rihanna och Fergie kan slänga sig i väggen.
Denna min egenhet underlättas kraftigt av att jag begåvats med ett sångtextcentrum i hjärnan som skulle få vilken Så-ska-det-låta-deltagare som helst att dreggla av avund. Alla texter fastnar. ALLA. Det spelar ingen roll om de är bra eller usla. Man skulle kunna kalla detta en dold om det inte vore för att den är ruskigt synlig. Eller hörlig kanske det heter? Jag sjunger hela tiden. Hela tiden. Fråga G. Jag lovar att han säger att det är en av de där egenskaperna som han gillade i början, men nu kräks på. Tyvärr är det som en reflex för mig. Mina shoppingsällskap (de som känner mig och vågar) brukar få säga till mig när vi är i butiker som spelar musik. Jag vet ofta inte ens om att jag sjunger.
Jag var inte medveten om mina konserter bakom ratten heller fram till för några år sedan, då en körkamrat på väg till samma repetition som jag, stått brevid mig vid ett rödljus. "Du såg jätterolig ut! Jag hade samma kanal på, så det såg ut som att du mimade för mig!" Upps. När jag kan försöker jag därför skärpa mig när jag kör i stan. Men det är väl knappast värre att sjunga än att prata mobiltelefon eller peta näsan?
Så om du är ute på vägarna i Östergötland och möter en vilt gestikulerande människa i en Opel: bry dig inte! Det är nog bara M som sjunger brallorna av Sanna Nielsen i "Empty room"!
Jag är inte känd för att vara någon vidare bilförare. Det känns ju tryggt eftersom jag till vardags kör sisådär tio mil om dagen. Jag har repat och kraschat och bucklat i min drygt 10-åriga karriär som körkortsinnehavare. Som tur (?) är har jag mest åsamkat skador på egna fordon. Om man undantar bilarna jag repat för pappa. Eller G:s första Nissan som jag kraschade så illa att den fick gå till skroten. Då var det tur att G fortfarande såg på mig genom rosaskimrande nyförälskelse...
Nej, dagens rubrik syftar på något helt annat. När jag sätter mig bakom ratten blir jag en annan slags stjärna. En popstjärna. Jag väljer en station med någon lämplig låt och går loss. Sjunger, wailar och showar. Whitney, Mariah, Rihanna och Fergie kan slänga sig i väggen.
Denna min egenhet underlättas kraftigt av att jag begåvats med ett sångtextcentrum i hjärnan som skulle få vilken Så-ska-det-låta-deltagare som helst att dreggla av avund. Alla texter fastnar. ALLA. Det spelar ingen roll om de är bra eller usla. Man skulle kunna kalla detta en dold om det inte vore för att den är ruskigt synlig. Eller hörlig kanske det heter? Jag sjunger hela tiden. Hela tiden. Fråga G. Jag lovar att han säger att det är en av de där egenskaperna som han gillade i början, men nu kräks på. Tyvärr är det som en reflex för mig. Mina shoppingsällskap (de som känner mig och vågar) brukar få säga till mig när vi är i butiker som spelar musik. Jag vet ofta inte ens om att jag sjunger.Jag var inte medveten om mina konserter bakom ratten heller fram till för några år sedan, då en körkamrat på väg till samma repetition som jag, stått brevid mig vid ett rödljus. "Du såg jätterolig ut! Jag hade samma kanal på, så det såg ut som att du mimade för mig!" Upps. När jag kan försöker jag därför skärpa mig när jag kör i stan. Men det är väl knappast värre att sjunga än att prata mobiltelefon eller peta näsan?
Så om du är ute på vägarna i Östergötland och möter en vilt gestikulerande människa i en Opel: bry dig inte! Det är nog bara M som sjunger brallorna av Sanna Nielsen i "Empty room"!
Kommentarer