Fortsätt till huvudinnehåll

Röd lycka

.
Veckans färg är utan tvekan röd. Det varma, vackra har bringat stor glädje till huset, på olika sätt den senaste tiden.

Det första som hände var att jag fick lite koncentrerat mys i ett paket från posten. Jag hade beställt härligheten själv, men blev så glad för den att man lätt kunnat tro att det var en oväntad present. Det kom en röd mysdress i fleece. Den är varm och mjuk och framförallt hel, vilket inte dess föregångare är längre. Jag ser som i ett romantiskt skimmer, hur jag kryper ihop i denna fantastiska skapelse på julaftonskvällen, när alla barn somnat och tystnaden infinner sig. Harmoni. I teorin iallafall.

Nästa röda skönhet, som numera förärar oss med sin närvaro är Den Nya Ytterdörren. Efter två dagars bankande, sågande och fixande av två trevliga hantverkarmän sitter den på plats och liksom glöder i höstsolen. Den är så blank och så röd och så fin. Modellen har samma namn som jag, så vad hade man förväntat sig? Ett litet smolk i glädjebägaren är att den är lika blank och fin och röd på insidan. Där skulle den vara vit enligt beställningen. Man kan tydligen inte få allt här i världen. Vi får väl se om Diplomat lever upp till sitt namn och löser situationen.

Den tredje röda lyckan levererades av bror P och svägerska A igår, när (inte längre så) lille V:s fyraårskalas gick av stapeln. En stor, röd leksakstraktor av märket Massey Ferguson som fick både V och hans morfar att tindra med ögonen. Bror, som var en leksaksfordonsexpert av rang när han var liten, vet minsann vad som går hem hos en nybliven fyraåring. Det var knappt ens att tårtan kunde konkurrera om V:s uppmärksamhet och det vill inte säga lite. Jag tror V har mött sin första kärlek.

Idag är det Fars dag och jag har ingen present att ge. Men, fina pappa, jag vet att du läser det här, så det här är till dig: jag älskar dig för att du är som du är, för hur du skrattar och pratar östgötska och hjälper oss med allt möjligt. Världens största kram till dig från mig! Tänk på att denna lilla uppvaktning inte bara är mycket ekonomisk (iallafall för mig), utan också ytterst miljövänlig: kostar bara lite el till min dator nu och till din dator när du läser...

Till sist vill jag skicka en röd fleecemysdress (eller motsvarande känslor) till de människor som prövas hårt just nu. Ibland händer saker som man knappast ens varken kan eller vill använda ord för att beskriva. Jag hoppas de vågar tro på att det blir bättre. Det blir bättre.

Kommentarer

M sa…
Nääää...... Det är ju inte alls Fars Dag idag. jag hoppas dock att min förvirring gjort att fler fäder fått extra och för tidig uppvaktning! :-)
Lisa i Malmö sa…
Jag, som köpt ett kort till min pappa då han bor på annan ort, ett kort som för övrigt ligger på bänken i hallen, rusar upp för att ringa och be min egen far om ursäkt för att jag inte hört av mig! Det var som tur var mamma som svarade och hon informerade mig om det du också upptäckt...

Fleecedressen låter fantastisk, länk till en sådan möjligen?
M sa…
Jamenvisst. Vassego: http://www.ellos.se/DetailPages/DetailPage.aspx?categoryId=&productId=238743

Populära inlägg i den här bloggen

Försmak

. Jorå, nu kan jag erkänna det: jag har varit nervös för den helg som snart är slut. Sedan ganska många veckor har jag vetat att om jag skulle bli 30-årsfirad, skulle det ske denna helg. Men jag har inte vetat när, hur länge, av vilka och på vilket sätt. Ingen bekäm sits för fru Kontrollfreak. Jag har misstänksamt ställt frågor till G och noga observerat och analyserat hans svar: vad var på gång? Något förutseende har jag hållit huset hyfsat iordning och det fick en sista omgång på lördagens morgon innan jag tog med E till bollbusandet (någon slags fotbollsträning). G tyckte att det var ganska viktigt att just jag stod för skjutsandet denna morgon, så jag borstade håret och drog på lite mascara bara utifall att. På hemvägen sträckte jag förväntansfullt på halsen när jag skymtade huset och nog fick jag en besviken rynka mellan ögonbrynen när jag konstaterade att vår garageuppfart var tom. Inga bilar = inga gäster. Så klev jag lite småbutter in i hallen och hann vädra några sekunder med...

När är det vardag?

. I min bekantskapskrets är det vanligt att klaga över den trista och grå vardagen, när allting bara rullar på och ingenting särskilt händer. Ofta sitter jag då som en nickedocka och håller med, beklagar mig över snabbmakaronerna och resorna till jobbet, av ren slentrian. Men ikväll, uppfylld av två dagars utbildning, slutar inte min hjärna där. Analysfabriken är inställd på skiftarbete och tankar snurrar. När är det egentligen vardag i mitt liv? Strax inser jag att det inte finns någon vardag för mig. Ingen grå smet att ta sig igenom för att nå den färgstarka, gnistrande helgen som är det vi yrkesarbetande lever för (?). För mig finns inte två arbetsdagar som är lika. Tonåringar är nyckfulla som aprilväder och en omsorgsfullt gjord dagsplanering kan omkullkastas på ett ögonblick. Jag lär mig ständigt mer om hur dessa mystiska varelser fungerar och ännu mer om mig själv när jag tvingas hantera de situationer de sätter mig i. Att leva med småpojkar ger inte heller några dagar som man k...

Låta bli

Gör du också så bland? Blir hängande i tanken vid ett ord eller uttryck. Tänker det, smakar det, gång på gång tills det ömsom helt tappar sin betydelse, ömsom blir helt obegripligt, en liten samling bokstäver och ljud bara. Ibland tar de ett sånt varv med mig, orden. Och det blir den omväg som behövs för att jag ska förstå. Tror att det är därför jag tycker så mycket om dem. Orden. En stund den här sommaren tänkte jag på att låta bli. På hur ofta jag inte låtit bli. Hur jag har mixtrat, donat, grejat, pressat, skruvat, puttat, övertalat och krumbuktat för att få livet/mig själv/någon annan/något annat att röra sig i den riktning jag uppfattat som den rätta. Och hur det ganska ofta skavt och skevat och hur jag ändå fortsatte. Det går att streta på ganska länge om en bara tittar åt rätt (fel?) håll. Inte sällan har mitt arbete också handlat om att baxa tingens ordning i andra riktningar än dit de själva vandrat. Kanske går det att kalla mig både envis och tjurskallig till följd av dett...