Fortsätt till huvudinnehåll

Röd lycka

.
Veckans färg är utan tvekan röd. Det varma, vackra har bringat stor glädje till huset, på olika sätt den senaste tiden.

Det första som hände var att jag fick lite koncentrerat mys i ett paket från posten. Jag hade beställt härligheten själv, men blev så glad för den att man lätt kunnat tro att det var en oväntad present. Det kom en röd mysdress i fleece. Den är varm och mjuk och framförallt hel, vilket inte dess föregångare är längre. Jag ser som i ett romantiskt skimmer, hur jag kryper ihop i denna fantastiska skapelse på julaftonskvällen, när alla barn somnat och tystnaden infinner sig. Harmoni. I teorin iallafall.

Nästa röda skönhet, som numera förärar oss med sin närvaro är Den Nya Ytterdörren. Efter två dagars bankande, sågande och fixande av två trevliga hantverkarmän sitter den på plats och liksom glöder i höstsolen. Den är så blank och så röd och så fin. Modellen har samma namn som jag, så vad hade man förväntat sig? Ett litet smolk i glädjebägaren är att den är lika blank och fin och röd på insidan. Där skulle den vara vit enligt beställningen. Man kan tydligen inte få allt här i världen. Vi får väl se om Diplomat lever upp till sitt namn och löser situationen.

Den tredje röda lyckan levererades av bror P och svägerska A igår, när (inte längre så) lille V:s fyraårskalas gick av stapeln. En stor, röd leksakstraktor av märket Massey Ferguson som fick både V och hans morfar att tindra med ögonen. Bror, som var en leksaksfordonsexpert av rang när han var liten, vet minsann vad som går hem hos en nybliven fyraåring. Det var knappt ens att tårtan kunde konkurrera om V:s uppmärksamhet och det vill inte säga lite. Jag tror V har mött sin första kärlek.

Idag är det Fars dag och jag har ingen present att ge. Men, fina pappa, jag vet att du läser det här, så det här är till dig: jag älskar dig för att du är som du är, för hur du skrattar och pratar östgötska och hjälper oss med allt möjligt. Världens största kram till dig från mig! Tänk på att denna lilla uppvaktning inte bara är mycket ekonomisk (iallafall för mig), utan också ytterst miljövänlig: kostar bara lite el till min dator nu och till din dator när du läser...

Till sist vill jag skicka en röd fleecemysdress (eller motsvarande känslor) till de människor som prövas hårt just nu. Ibland händer saker som man knappast ens varken kan eller vill använda ord för att beskriva. Jag hoppas de vågar tro på att det blir bättre. Det blir bättre.

Kommentarer

M sa…
Nääää...... Det är ju inte alls Fars Dag idag. jag hoppas dock att min förvirring gjort att fler fäder fått extra och för tidig uppvaktning! :-)
Lisa i Malmö sa…
Jag, som köpt ett kort till min pappa då han bor på annan ort, ett kort som för övrigt ligger på bänken i hallen, rusar upp för att ringa och be min egen far om ursäkt för att jag inte hört av mig! Det var som tur var mamma som svarade och hon informerade mig om det du också upptäckt...

Fleecedressen låter fantastisk, länk till en sådan möjligen?
M sa…
Jamenvisst. Vassego: http://www.ellos.se/DetailPages/DetailPage.aspx?categoryId=&productId=238743

Populära inlägg i den här bloggen

Låta bli

Gör du också så bland? Blir hängande i tanken vid ett ord eller uttryck. Tänker det, smakar det, gång på gång tills det ömsom helt tappar sin betydelse, ömsom blir helt obegripligt, en liten samling bokstäver och ljud bara. Ibland tar de ett sånt varv med mig, orden. Och det blir den omväg som behövs för att jag ska förstå. Tror att det är därför jag tycker så mycket om dem. Orden. En stund den här sommaren tänkte jag på att låta bli. På hur ofta jag inte låtit bli. Hur jag har mixtrat, donat, grejat, pressat, skruvat, puttat, övertalat och krumbuktat för att få livet/mig själv/någon annan/något annat att röra sig i den riktning jag uppfattat som den rätta. Och hur det ganska ofta skavt och skevat och hur jag ändå fortsatte. Det går att streta på ganska länge om en bara tittar åt rätt (fel?) håll. Inte sällan har mitt arbete också handlat om att baxa tingens ordning i andra riktningar än dit de själva vandrat. Kanske går det att kalla mig både envis och tjurskallig till följd av dett

All good things come to an end

. Årets näst sista dag har just börjat och jag sitter i kolmörkt vardagsrum och lyssnar på snusandet från tre sovrum på Rucklets övervåning. Den enda som brydde sig om att jag kom hem var Sigge the Dog, som undrade varför jag luktade retrieverhane (x2) och missnöjt sniffade igenom mig innan han lommade in i sovrummet igen. Jag ska snart lomma efter. Men först vill jag berätta om min dag. Jag har varit på utflykt hela dagen, trots att jag egentligen inte alls har jullov och borde våndas över en urtrist inlämningsuppgift. Jag åkte till ett lämpligt köpcentrum och shoppade loss på mina julklappspresentkort. Några små pärlor lyckades jag rota fram ur reakorgarna, men någon jacka (som var det egentliga syftet med turen) i lagom storlek och färg gick inte att skaka fram. Men familjen T har nu ett Alfapet-spel UTAN nedkladdade bokstavbrickor, en fin gå-bort-present till nyårsvärdparet samt väldigt politiskt korrekta "nyårsfyrverkerier" (som varken smäller, sprakar, skrämmer djur ell