.
Vi gick skilda vägar idag. Jag och min julgran. Med en hjälpsam E som diktatoriskt sorterade kulorna i färg, tog det inte många minuter förrän den stod där: strippad, naken och sorglig. Denna juls gran har varit exemplarisk. Den har varit vacker och föredömligt ordningsam med barren. Så klart fällde den några stycken i protest över att åka ut i kylan idag, men inte de astronomiska mängder som jag varit van vid. Nu är det iallafall tomt på jul härhemma, så när som på en ensam ljusslinga i äppelträdet. Men den får hänga kvar: jag har kommit överens med A-K att utomhusbelysning inte har samma bäst före-datum som övrigt julpynt. Så det så!
Igår kom några kära släktingar och hälsade på i den bitande januariblåsten. Fortet T läcker ju som ett såll, så vi eldade friskt för att slippa frysa ihjäl. Med sig hade de semlor. Jag antar att semmel-fundamentalisterna rynkar på näsan åt detta. Det är första gången jag intagit en semla intill en klädd julgran. Är det värt att notera? Förresten kanske det inte räknas som semla om man inte äter mandelmassan? Konstigt nog, eftersom jag har en kraftig attraktion till allt som är sött, gillar jag INTE mandelmassa (eller marsipan). Så jag kanske egentligen bara äter en vetebulle med grädde... Söte bror meddelade att de minsann försökt få tag i sån där wannabe-semla med vaniljkräm istället för mandelmassa, men inte lyckats. Tack! Det är ju tanken som räknas. Efter semlorna roade vi oss med att spela Guitar Hero en sväng och sedan skratta åt (samme) söte bror när han rockade rockring på min Wii-bräda. Groda i mixer. Hemskt roligt.
Framför mig ligger en arbetsvecka med vardag. Som trogen blogg-läsare vet du att jag älskar mitt jobb och gärna lägger min själ i det, men nu håller jag det på en armlängds avstånd. Kommunen omorganiserar och jag vet inte vad jag får syssla med i höst. Det svider i hjärtat av att tänka på det. De godaste av goda arbetskamrater finns på min skola och livet blir inte lika kul utan dem och alla älskade elever. Men varje slut är ju en ny början. Kanske har jag tur: bestämmarna kanske tycker jag fyller en funktion där jag är och låter mig vara.
Till sist vill jag meddela att jag gärna tar emot gärna tips om vad man förväntas göra när man fyller 30 år. Ordna en brakfest? Bryta ihop? Få åldersnoja? Tatuera sig? Ge mig några förslag, så ska jag kontra med en önskelista!
Vi gick skilda vägar idag. Jag och min julgran. Med en hjälpsam E som diktatoriskt sorterade kulorna i färg, tog det inte många minuter förrän den stod där: strippad, naken och sorglig. Denna juls gran har varit exemplarisk. Den har varit vacker och föredömligt ordningsam med barren. Så klart fällde den några stycken i protest över att åka ut i kylan idag, men inte de astronomiska mängder som jag varit van vid. Nu är det iallafall tomt på jul härhemma, så när som på en ensam ljusslinga i äppelträdet. Men den får hänga kvar: jag har kommit överens med A-K att utomhusbelysning inte har samma bäst före-datum som övrigt julpynt. Så det så!
Igår kom några kära släktingar och hälsade på i den bitande januariblåsten. Fortet T läcker ju som ett såll, så vi eldade friskt för att slippa frysa ihjäl. Med sig hade de semlor. Jag antar att semmel-fundamentalisterna rynkar på näsan åt detta. Det är första gången jag intagit en semla intill en klädd julgran. Är det värt att notera? Förresten kanske det inte räknas som semla om man inte äter mandelmassan? Konstigt nog, eftersom jag har en kraftig attraktion till allt som är sött, gillar jag INTE mandelmassa (eller marsipan). Så jag kanske egentligen bara äter en vetebulle med grädde... Söte bror meddelade att de minsann försökt få tag i sån där wannabe-semla med vaniljkräm istället för mandelmassa, men inte lyckats. Tack! Det är ju tanken som räknas. Efter semlorna roade vi oss med att spela Guitar Hero en sväng och sedan skratta åt (samme) söte bror när han rockade rockring på min Wii-bräda. Groda i mixer. Hemskt roligt.Framför mig ligger en arbetsvecka med vardag. Som trogen blogg-läsare vet du att jag älskar mitt jobb och gärna lägger min själ i det, men nu håller jag det på en armlängds avstånd. Kommunen omorganiserar och jag vet inte vad jag får syssla med i höst. Det svider i hjärtat av att tänka på det. De godaste av goda arbetskamrater finns på min skola och livet blir inte lika kul utan dem och alla älskade elever. Men varje slut är ju en ny början. Kanske har jag tur: bestämmarna kanske tycker jag fyller en funktion där jag är och låter mig vara.
Till sist vill jag meddela att jag gärna tar emot gärna tips om vad man förväntas göra när man fyller 30 år. Ordna en brakfest? Bryta ihop? Få åldersnoja? Tatuera sig? Ge mig några förslag, så ska jag kontra med en önskelista!
God kväll!
Kommentarer
Varför välja, kör rubbet!