Fortsätt till huvudinnehåll

Om att vända ett lakan

.

Idag har jag stått tillsammans med trettio andra människor på ett lakan. Alla var vi fullvuxna och någorlunda vid våra sinnens fulla bruk. Ändå köpte vi att golvet var täckt av lava och vår enda chans att överleva var att stå på lakanet. Problemet var dock att tygeländet låg med fel sida upp och vi var tvungna att vända det, UTAN att någon nuddade golvet för då skulle vi alla DÖ. Hej, hopp! Av dessa trettio kände jag en väl, två flyktigt och resten träffade jag för första gången idag. Efter en lång stunds bökande, vikande och vinglande stod vi fastklamrade vid varandra och konstaterade att vi lyckats med uppgiften. Jag hade kramp i ett ben, men vad gjorde det; ingen dog i lavan!




Nej, jag har inte blivit knäpp. Jag har blivit utsatt för första delen av en SET-utbildning. Min älskade skola är del i ett av Länstyrelsens projekt som innebär att vi ska arbeta med livskunskap som ett ämne på schemat. Därför blir vi nu utbildade i SET som är en evidensbaserad, förebyggande metod. Ovanstående är en beskrivning av en av de samarbetsövningar vi har lärt känna varandra igenom idag. Jag kan inte säga riktigt vad jag lärt mig, men jag hade kul. Nu sitter jag mest och undrar hur jag ska orka läsa alla sidor vi fick i läxa till imorgon. Gäsp.

Annat som händer är att köksgolvet gör små framsteg. Vi har numera sparksocklarna (ännu ett ord man lär sig som villaägare)på plats, golvlister i en hög på vardagsrumsgolvet samt ett nyspacklat underlag (där golvet borde vara) som ser ut som blöt kartong. Oerhört stiligt. Har vi tur slipper vi sitta inklämda framför altandörren och äta i helgen.

Jag kan också meddela att jag numera (sedan min senaste ljudbok i telefonen tagit slut) inte bara är en stjärna vid ratten utan också vid kopplet. Iklädd foppatofflor och fleecetröja framför jag, under mina hundpromenader, inspirerade och högst personliga versioner av större delen av älsklings-Lasses (Winnerbäck, alltså. Har du inte fattat det bör du läsa bloggen oftare och noggrannare.) repertoar. Alla vet ju hur snyggt man sjunger utan medhörning. Jag är glad att vi bor på landet.

Tjoflöjt!

Kommentarer

Unknown sa…
Låter exakt som när frugan och jag ska bädda rent här hemma.
Anonym sa…
Men Wallanderböckerna tycker jag är rätt ok (ang Mankell). Själv är jag inne i en Terry Pratchett-period. Behöver något som upplyftande motvikt till det faktum att allt jag pluggar för tillfället är cancerrelaterat...
Anonym sa…
Hej!
Ville egentligen bara göra dig uppmärksam att jag med glädje läser din blog! :-)
Kram
Maria Rosqvist

Populära inlägg i den här bloggen

Ångest i salongen

. Ikväll glittrade löven frostigt och jag kunde utan att känna mig fåfäng sätta på mig nya mössan. Det är kallt. Men november är strax här, så det är väl inte mycket att orda om. Jag har haft en god kväll. Team-building med favorit-damerna från jobbet. Mycken indisk (stark) mat och på det, bio: Patrik 1,5 . Vi hade en föreställning om att filmen skulle kunna användas i undervisning på något sätt. Och, oj, vad den kan användas. Här fanns tjogvis med trådar att nysta i tillsammans med tonåringar. Den trasige tonårskillen. Homosexuell kärlek. Homosexuellt sex. Brusten kärlek. Homofobi. Svek. Familjebegreppet. Föräldraroller. Adoption. Listan blir lång. Salongen var i princip full. Filmen började och sorlprasslet mojnade. Småfnittrig presentationsscen på duken. Spridda skratt. En minut senare håller huvudrollsparet om varandra som förälskade människor gör. Mummel, fnitter och skratt. (Manlig) Homosexuell ömhet är svår att hantera. Särskilt om man själv är kille, 15 år och på bio med sitt k...

Halleluja, hon är uppstånden!

. Doris är återfunnen. Vi 9-tiden kikade hon fram under lekstugan och lät sig strax infångas. Nu sitter hon och sörjer sin förlorade frihet i tryggt förvar i buren tillsammans med Lisa. Glädjen i rucklet är stor! På återskrivande!

En presentation från andra hållet

. När jag ska presentera (=marknadsföra?) mig på allehanda forum på Det Fantastiska Världsomspännande Nätet, drabbas jag ofta av prestationsångest. Vad vill människor veta? Vilka delar av min person är intressanta/spännande/viktiga att framhålla? Och framför allt: hur bra kan jag framställa mig själv utan att det syns att jag ljuger? Om alla människor skulle vara som de framställer sig på nätet, skulle ingen mobbas och ingen skulle kriga. Alla är "glada, öppna" och "gillar att festa med kompisar" (om man är singel) eller "mysa med familjen" (om man har barn). Eller? Man ser inte så ofta personer som noterar intressen som: näspetning, mobbning eller prygling av hundvalpar. Och det är få som har fördomar om alla möjliga människor, äter på tok för mycket sötsaker samt är avundssjuk på alla som är bättre/har det bättre än de själva. Men jag är övertygad om att dessa människor finns (jag är ju en, om man bortser från mobbningen och pryglingen). Därför ska jag n...