Fortsätt till huvudinnehåll

Med doften av en nyplöjd åker

.
Ljusa kvällar om våren kan vara fantastiska. Men mörka kvällar om hösten kan vara magnifika. När luften är krispig och näsan blir full av doften av en nyplöjd åker och man kan kura ihop sig under filten när man kommer hem. Om man inte sätter sig vid datorn och bloggar istället.

För när man är trött och just sett sitt drömhus flyga sin kos (inte bokstavligt alltså..) är det lätt att man glömmer bort att uppskatta sådant som friska höstskymningar. Istället kan man sitta och bittert hata alla de som spenderar sin tid med att nervöst invänta nästa drag i budgivningen just nu. Det är inte så moget, men ganska mänskligt. Man kan också bittra över det faktum att man inte är i Rom, som andra är.


För att åtgärda ett sådant sinnestillstånd kan man besöka ett näraliggande shoppingcentrum och gå loss bland reahyllorna. Det gjorde jag idag och kom hem med en skörd hyfsade fynd. Och detta var efter att jag ömsom skrattat och ömsom slitit mitt hår över planerade omorganisationer på jobbet. Man får inte vara lycklig hela tiden, då blir man bortskämd.

På söndag ska vi ha 26-årskalas här. Jo, jag är äldre än så, men min lille bror (högst medveten särskrivning) blir så gammal då och tycker det är smidigast att lilla, tjocka släkten sammanstrålar hos oss. Tacksamma är vi för att vi slipper baxa iväg barnen någonstans. Möjligen får jag betala genom att ordna något lämpligt bakverk att bjuda på...

Men nu, dags för vila! På återskrivande en annan, mer inspirerad dag.



Kommentarer

Anonym sa…
Rom var fantastiskt. Och resan var egentligen inte alls dyr.
Kram!

Populära inlägg i den här bloggen

Ångest i salongen

. Ikväll glittrade löven frostigt och jag kunde utan att känna mig fåfäng sätta på mig nya mössan. Det är kallt. Men november är strax här, så det är väl inte mycket att orda om. Jag har haft en god kväll. Team-building med favorit-damerna från jobbet. Mycken indisk (stark) mat och på det, bio: Patrik 1,5 . Vi hade en föreställning om att filmen skulle kunna användas i undervisning på något sätt. Och, oj, vad den kan användas. Här fanns tjogvis med trådar att nysta i tillsammans med tonåringar. Den trasige tonårskillen. Homosexuell kärlek. Homosexuellt sex. Brusten kärlek. Homofobi. Svek. Familjebegreppet. Föräldraroller. Adoption. Listan blir lång. Salongen var i princip full. Filmen började och sorlprasslet mojnade. Småfnittrig presentationsscen på duken. Spridda skratt. En minut senare håller huvudrollsparet om varandra som förälskade människor gör. Mummel, fnitter och skratt. (Manlig) Homosexuell ömhet är svår att hantera. Särskilt om man själv är kille, 15 år och på bio med sitt k...

När är det vardag?

. I min bekantskapskrets är det vanligt att klaga över den trista och grå vardagen, när allting bara rullar på och ingenting särskilt händer. Ofta sitter jag då som en nickedocka och håller med, beklagar mig över snabbmakaronerna och resorna till jobbet, av ren slentrian. Men ikväll, uppfylld av två dagars utbildning, slutar inte min hjärna där. Analysfabriken är inställd på skiftarbete och tankar snurrar. När är det egentligen vardag i mitt liv? Strax inser jag att det inte finns någon vardag för mig. Ingen grå smet att ta sig igenom för att nå den färgstarka, gnistrande helgen som är det vi yrkesarbetande lever för (?). För mig finns inte två arbetsdagar som är lika. Tonåringar är nyckfulla som aprilväder och en omsorgsfullt gjord dagsplanering kan omkullkastas på ett ögonblick. Jag lär mig ständigt mer om hur dessa mystiska varelser fungerar och ännu mer om mig själv när jag tvingas hantera de situationer de sätter mig i. Att leva med småpojkar ger inte heller några dagar som man k...

Stor och snäll?

. Jag tittar inte så ofta på tv nuförtiden, men jag har lyckats sitta vid burken när senaste Alvedon-reklamen flimrat förbi. En stor, lurvig Golden retriever sitter i spöregn och ser olycklig ut. Kameran zoomar ut och mellan frambenen på den stora sitter en liten, pyttejycke och får skydd från ovädret. "Är man stor och stark måste man vara snäll.", lyder budskapet som väl ska syfta på värktablettens milda påverkan på magen och så. Jag tror också att Astrid Lindgren har sagt något liknande någon gång. Det kan tyckas att det är en självklarhet, men jag tycker det är tänkvärt. Särskilt som vi har diskuterat frågan med storebror E ganska mycket på sistone. Och han förstår att han inte att sitta på lillebror eller utdela en smocka hursomhelst eftersom han är större. Finns ju en och annan världsledare som skulle behöva se den där reklamen också. Kom igen, Bush! Om en 3,5-åring begriper, så borde även du! På närmare håll har vi ju också en alliansregering som skulle behöva få en lek...