Fortsätt till huvudinnehåll

Med doften av en nyplöjd åker

.
Ljusa kvällar om våren kan vara fantastiska. Men mörka kvällar om hösten kan vara magnifika. När luften är krispig och näsan blir full av doften av en nyplöjd åker och man kan kura ihop sig under filten när man kommer hem. Om man inte sätter sig vid datorn och bloggar istället.

För när man är trött och just sett sitt drömhus flyga sin kos (inte bokstavligt alltså..) är det lätt att man glömmer bort att uppskatta sådant som friska höstskymningar. Istället kan man sitta och bittert hata alla de som spenderar sin tid med att nervöst invänta nästa drag i budgivningen just nu. Det är inte så moget, men ganska mänskligt. Man kan också bittra över det faktum att man inte är i Rom, som andra är.


För att åtgärda ett sådant sinnestillstånd kan man besöka ett näraliggande shoppingcentrum och gå loss bland reahyllorna. Det gjorde jag idag och kom hem med en skörd hyfsade fynd. Och detta var efter att jag ömsom skrattat och ömsom slitit mitt hår över planerade omorganisationer på jobbet. Man får inte vara lycklig hela tiden, då blir man bortskämd.

På söndag ska vi ha 26-årskalas här. Jo, jag är äldre än så, men min lille bror (högst medveten särskrivning) blir så gammal då och tycker det är smidigast att lilla, tjocka släkten sammanstrålar hos oss. Tacksamma är vi för att vi slipper baxa iväg barnen någonstans. Möjligen får jag betala genom att ordna något lämpligt bakverk att bjuda på...

Men nu, dags för vila! På återskrivande en annan, mer inspirerad dag.



Kommentarer

Anonym sa…
Rom var fantastiskt. Och resan var egentligen inte alls dyr.
Kram!

Populära inlägg i den här bloggen

Ångest i salongen

. Ikväll glittrade löven frostigt och jag kunde utan att känna mig fåfäng sätta på mig nya mössan. Det är kallt. Men november är strax här, så det är väl inte mycket att orda om. Jag har haft en god kväll. Team-building med favorit-damerna från jobbet. Mycken indisk (stark) mat och på det, bio: Patrik 1,5 . Vi hade en föreställning om att filmen skulle kunna användas i undervisning på något sätt. Och, oj, vad den kan användas. Här fanns tjogvis med trådar att nysta i tillsammans med tonåringar. Den trasige tonårskillen. Homosexuell kärlek. Homosexuellt sex. Brusten kärlek. Homofobi. Svek. Familjebegreppet. Föräldraroller. Adoption. Listan blir lång. Salongen var i princip full. Filmen började och sorlprasslet mojnade. Småfnittrig presentationsscen på duken. Spridda skratt. En minut senare håller huvudrollsparet om varandra som förälskade människor gör. Mummel, fnitter och skratt. (Manlig) Homosexuell ömhet är svår att hantera. Särskilt om man själv är kille, 15 år och på bio med sitt k...

Halleluja, hon är uppstånden!

. Doris är återfunnen. Vi 9-tiden kikade hon fram under lekstugan och lät sig strax infångas. Nu sitter hon och sörjer sin förlorade frihet i tryggt förvar i buren tillsammans med Lisa. Glädjen i rucklet är stor! På återskrivande!

En presentation från andra hållet

. När jag ska presentera (=marknadsföra?) mig på allehanda forum på Det Fantastiska Världsomspännande Nätet, drabbas jag ofta av prestationsångest. Vad vill människor veta? Vilka delar av min person är intressanta/spännande/viktiga att framhålla? Och framför allt: hur bra kan jag framställa mig själv utan att det syns att jag ljuger? Om alla människor skulle vara som de framställer sig på nätet, skulle ingen mobbas och ingen skulle kriga. Alla är "glada, öppna" och "gillar att festa med kompisar" (om man är singel) eller "mysa med familjen" (om man har barn). Eller? Man ser inte så ofta personer som noterar intressen som: näspetning, mobbning eller prygling av hundvalpar. Och det är få som har fördomar om alla möjliga människor, äter på tok för mycket sötsaker samt är avundssjuk på alla som är bättre/har det bättre än de själva. Men jag är övertygad om att dessa människor finns (jag är ju en, om man bortser från mobbningen och pryglingen). Därför ska jag n...