Fortsätt till huvudinnehåll

Med doften av en nyplöjd åker

.
Ljusa kvällar om våren kan vara fantastiska. Men mörka kvällar om hösten kan vara magnifika. När luften är krispig och näsan blir full av doften av en nyplöjd åker och man kan kura ihop sig under filten när man kommer hem. Om man inte sätter sig vid datorn och bloggar istället.

För när man är trött och just sett sitt drömhus flyga sin kos (inte bokstavligt alltså..) är det lätt att man glömmer bort att uppskatta sådant som friska höstskymningar. Istället kan man sitta och bittert hata alla de som spenderar sin tid med att nervöst invänta nästa drag i budgivningen just nu. Det är inte så moget, men ganska mänskligt. Man kan också bittra över det faktum att man inte är i Rom, som andra är.


För att åtgärda ett sådant sinnestillstånd kan man besöka ett näraliggande shoppingcentrum och gå loss bland reahyllorna. Det gjorde jag idag och kom hem med en skörd hyfsade fynd. Och detta var efter att jag ömsom skrattat och ömsom slitit mitt hår över planerade omorganisationer på jobbet. Man får inte vara lycklig hela tiden, då blir man bortskämd.

På söndag ska vi ha 26-årskalas här. Jo, jag är äldre än så, men min lille bror (högst medveten särskrivning) blir så gammal då och tycker det är smidigast att lilla, tjocka släkten sammanstrålar hos oss. Tacksamma är vi för att vi slipper baxa iväg barnen någonstans. Möjligen får jag betala genom att ordna något lämpligt bakverk att bjuda på...

Men nu, dags för vila! På återskrivande en annan, mer inspirerad dag.



Kommentarer

Anonym sa…
Rom var fantastiskt. Och resan var egentligen inte alls dyr.
Kram!
8 september 2008 kl. 14:11
Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Låta bli

Gör du också så bland? Blir hängande i tanken vid ett ord eller uttryck. Tänker det, smakar det, gång på gång tills det ömsom helt tappar sin betydelse, ömsom blir helt obegripligt, en liten samling bokstäver och ljud bara. Ibland tar de ett sånt varv med mig, orden. Och det blir den omväg som behövs för att jag ska förstå. Tror att det är därför jag tycker så mycket om dem. Orden. En stund den här sommaren tänkte jag på att låta bli. På hur ofta jag inte låtit bli. Hur jag har mixtrat, donat, grejat, pressat, skruvat, puttat, övertalat och krumbuktat för att få livet/mig själv/någon annan/något annat att röra sig i den riktning jag uppfattat som den rätta. Och hur det ganska ofta skavt och skevat och hur jag ändå fortsatte. Det går att streta på ganska länge om en bara tittar åt rätt (fel?) håll. Inte sällan har mitt arbete också handlat om att baxa tingens ordning i andra riktningar än dit de själva vandrat. Kanske går det att kalla mig både envis och tjurskallig till följd av dett
2 kommentarer
Läs mer

All good things come to an end

. Årets näst sista dag har just börjat och jag sitter i kolmörkt vardagsrum och lyssnar på snusandet från tre sovrum på Rucklets övervåning. Den enda som brydde sig om att jag kom hem var Sigge the Dog, som undrade varför jag luktade retrieverhane (x2) och missnöjt sniffade igenom mig innan han lommade in i sovrummet igen. Jag ska snart lomma efter. Men först vill jag berätta om min dag. Jag har varit på utflykt hela dagen, trots att jag egentligen inte alls har jullov och borde våndas över en urtrist inlämningsuppgift. Jag åkte till ett lämpligt köpcentrum och shoppade loss på mina julklappspresentkort. Några små pärlor lyckades jag rota fram ur reakorgarna, men någon jacka (som var det egentliga syftet med turen) i lagom storlek och färg gick inte att skaka fram. Men familjen T har nu ett Alfapet-spel UTAN nedkladdade bokstavbrickor, en fin gå-bort-present till nyårsvärdparet samt väldigt politiskt korrekta "nyårsfyrverkerier" (som varken smäller, sprakar, skrämmer djur ell
3 kommentarer
Läs mer

Vi spelar Uno

. Vi har en uppsättning Uno-kort som bröderna T har upptäckt i dagarna. När de lärt sig att man inte bara kunde a) sortera korten i färghögar b) sortera korten i sifferhögar c) sprida ut korten över hela golvet d) kasta korten på varandra, utan också spela med dem, blev förtjusningen stor och nu förgyller vi nästan varje kväll med en liten omgång Uno. Spelet startar med att någon ska blanda. Det blir oftast G eller jag, eftersom erfarenheten säger oss att de flesta korten hamnar på golvet om någon annan blandar. Sedan delas korten ut. Sju till varje spelare. Det finns en risk att någon av de yngre spelarna bryter ihop och gallskriker om de får färre kort, så det gäller att räkna noga. Rättvisa är viktigt. Sedan börjar spelet. V blir oftast arg först. "Titta inte på mina kort!" gastar han tjurigt, med underläppen utskjuten som någon slags stötfångare. Och det spelar ingen roll hur många gånger föräldrarna berättar att det är svårt att inte titta på hans kort när de ligger
En kommentar
Läs mer