Fortsätt till huvudinnehåll

Så skört

.
Att driva Familjeföretaget AB är en delikat uppgift. Många små saker som ska passas in i tidsschemat. Klä, mata och underhålla kottar. Hämta, lämna på dagis, skjutsa till fritidsverksamhet. Städa, tvätta, laga mat, sköta underhåll på huset. Hålla kontakt med släktingar och vänner, gå ut med hunden. Och så jobbet. Jag och G sköter allt detta efter bästa förmåga, med varierad förtjusning och det tar all vår tid. Vi är glada om vi hinner sitta ner någon timme på kvällen med ett Heroes-avsnitt eller en film. Här finns inte mycket luft i systemet, för att citera min rektor. Och ser jag mig om bland vänner, så är de flesta i samma situation.

Därför blir allt så skört. Tre dagars sjukdom hos barn eller vuxna och allt är i otakt. Berg med tvätt, smutsig disk i hela köket. Dammråttor stora som marsvin och otvättat hår. Egentligen räcker det med att vara borta en helg, så är rutinerna störda. Eller att ha gäster. Vi lever på marginalen.

Men det finns ingenting jag vill ta bort. Alla arbetsuppgifter har jag skaffat själv, för att jag vill ha dem. För att jag ska ha en funktion att fylla.


Jag undrar när jag ska inse att jag har tillräckligt med funktioner.



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Ångest i salongen

. Ikväll glittrade löven frostigt och jag kunde utan att känna mig fåfäng sätta på mig nya mössan. Det är kallt. Men november är strax här, så det är väl inte mycket att orda om. Jag har haft en god kväll. Team-building med favorit-damerna från jobbet. Mycken indisk (stark) mat och på det, bio: Patrik 1,5 . Vi hade en föreställning om att filmen skulle kunna användas i undervisning på något sätt. Och, oj, vad den kan användas. Här fanns tjogvis med trådar att nysta i tillsammans med tonåringar. Den trasige tonårskillen. Homosexuell kärlek. Homosexuellt sex. Brusten kärlek. Homofobi. Svek. Familjebegreppet. Föräldraroller. Adoption. Listan blir lång. Salongen var i princip full. Filmen började och sorlprasslet mojnade. Småfnittrig presentationsscen på duken. Spridda skratt. En minut senare håller huvudrollsparet om varandra som förälskade människor gör. Mummel, fnitter och skratt. (Manlig) Homosexuell ömhet är svår att hantera. Särskilt om man själv är kille, 15 år och på bio med sitt k...

Halleluja, hon är uppstånden!

. Doris är återfunnen. Vi 9-tiden kikade hon fram under lekstugan och lät sig strax infångas. Nu sitter hon och sörjer sin förlorade frihet i tryggt förvar i buren tillsammans med Lisa. Glädjen i rucklet är stor! På återskrivande!

En presentation från andra hållet

. När jag ska presentera (=marknadsföra?) mig på allehanda forum på Det Fantastiska Världsomspännande Nätet, drabbas jag ofta av prestationsångest. Vad vill människor veta? Vilka delar av min person är intressanta/spännande/viktiga att framhålla? Och framför allt: hur bra kan jag framställa mig själv utan att det syns att jag ljuger? Om alla människor skulle vara som de framställer sig på nätet, skulle ingen mobbas och ingen skulle kriga. Alla är "glada, öppna" och "gillar att festa med kompisar" (om man är singel) eller "mysa med familjen" (om man har barn). Eller? Man ser inte så ofta personer som noterar intressen som: näspetning, mobbning eller prygling av hundvalpar. Och det är få som har fördomar om alla möjliga människor, äter på tok för mycket sötsaker samt är avundssjuk på alla som är bättre/har det bättre än de själva. Men jag är övertygad om att dessa människor finns (jag är ju en, om man bortser från mobbningen och pryglingen). Därför ska jag n...