.
Jag inleder med att varna läsare som ledsnat på småbarnsföräldrareflektioner (försök säga det ordet efter tre glas vin!). Läs inte det här inlägget. Fingrarna skriver det hjärtat är fullt av och att vara småbarnsföräldrar är i stort det som är min verklighet just nu.
Så. Igår var vi på det som för fyra år sedan hette "parmiddag". Nu är nog "organiserat kaos" eller "smälla-i-dörrar"-fars, mera passande benämningar. Vi var hembjudna, hela familjen, till ett annat par med knattar i samma ålder som våra. Härligt. Vi vinglade dit i stormen och hann få med oss en flaska hyfsat rödvin på vägen. Så långt, allt gott. Men redan ankomsttiden skvallrar om hur saker och ting förändrats. Vi anlände ca 13:30. Vilka parmiddagar börjar då? Och istället för en minglig välkomstdrink drack vi en präktig kopp te (eller kaffe) och åt skorpor. Under ackompanjemang av diverse barnskrik och musiksagor från cd-spelaren försökte vi ha något slags intellektuellt utbyte av varandra. Skall tilläggas att de här människorna är sådana man verkligen KAN ha ett intellektuellt utbyte av, under rätt omständigheter.
Under de närmaste timmarna kan nog de minuter som vi fyra (vuxna) lyckades befinna oss i samma rum samtidigt räknas, om inte på en, så iallafall två händer. Alltid var det någon unge som var kissnödig eller hade slagit i näsan eller så hade kojans tak rasat in. Fyra barn och fyra vuxna. Eller fyra små prinsar och fyra servicepersonal.
Så. Igår var vi på det som för fyra år sedan hette "parmiddag". Nu är nog "organiserat kaos" eller "smälla-i-dörrar"-fars, mera passande benämningar. Vi var hembjudna, hela familjen, till ett annat par med knattar i samma ålder som våra. Härligt. Vi vinglade dit i stormen och hann få med oss en flaska hyfsat rödvin på vägen. Så långt, allt gott. Men redan ankomsttiden skvallrar om hur saker och ting förändrats. Vi anlände ca 13:30. Vilka parmiddagar börjar då? Och istället för en minglig välkomstdrink drack vi en präktig kopp te (eller kaffe) och åt skorpor. Under ackompanjemang av diverse barnskrik och musiksagor från cd-spelaren försökte vi ha något slags intellektuellt utbyte av varandra. Skall tilläggas att de här människorna är sådana man verkligen KAN ha ett intellektuellt utbyte av, under rätt omständigheter.
Under de närmaste timmarna kan nog de minuter som vi fyra (vuxna) lyckades befinna oss i samma rum samtidigt räknas, om inte på en, så iallafall två händer. Alltid var det någon unge som var kissnödig eller hade slagit i näsan eller så hade kojans tak rasat in. Fyra barn och fyra vuxna. Eller fyra små prinsar och fyra servicepersonal.
Middagen var smått fantastisk. Inte minst med tanke på att vi lyckades få båda 3,5-åringarna att äta babyspenat med stor entusiasm.. "Mera löv!" hojtade E och gnagde av stjälkarna i en rasande fart. Den briljanta idén att sätta på en film, lyckades ge oss en kort stunds lugn under senare delen av varmrätten. Och efter blöjbytespaus lyckades vi även få i oss efterrätten.
Kvällen slutade strax före 19, d v s ungefär då svunna tiders parmiddagar brukade börja. V fick testa "pyjamastricket" d v s han fick nattmundering innan vi satte oss i bilen, ett tips vi snappat upp från andra, vana småbarnsinnehavare. Smart drag. Den färdigpreparerade vällingen värmdes medan kotten satt kvar sovande i bilen och sedan G och jag med gemensamma krafter ålat av honom overallen, somnade han om på stubinen (efter vällingen).
Vid 22-tiden kollapsade vi i soffan efter att ha brottat ner E samt promenerat S. Lika trötta som efter en normal utekväll inklusive alkoholintag.
Tack familjen SG för att ni förgyllde vår lördagskväll!
Kommentarer