Att vända andra kinden till

.
Inatt var blev det mörkt här på landet. Mörkare än vanligt, vill säga. Strömavbrott heter det. Ett vältajmat sådant, för vem bryr sig egentligen om ljus mellan tre och sju en söndagmorgon. Jo, E, visade det sig. Han fick panik när hans sovrum var nermörkt (nattlampor är ett måste) och gastade rakt ut: MAMMA, JAG SER INGET! Men paniken var inte värre än att den botades av en sovplats mellan mamma och pappa. Tur det.

Min vecka har varit fin. Tillbaka på gamla jobbet, där allt är välbekant och okänt på samma gång. Hur går det till? Alla är vänliga, t o m ungdomarna om än på sitt ungdomsvis. "Åh, fy faan, inte hon igen!" har jag fått höra, men när avsändaren har ett decimeterbrett flin i ansiktet behöver man inte lyssna på själva orden.

Men redan efter tre dagars arbete är jag tillbaka i de gamla rävsaxarna. Att vända andra kinden till, tycker jag är något av det fiffigaste Jesus sa, men det är svårt att få det att fungera i ungdomarnas värld. Det fungerar liksom bara om alla gör det. Och det gör inte alla. På en högstadieskola blir resultatet tyvärr inte sällan en smocka även på kind nummer två. Ibland verbal, ibland bokstavlig. Det är svårt att som vuxen ge ett sådant råd, när man vet hur det blir i praktiken. Men jag skulle aldrig kunna säga motsatsen: äh, slå tillbaka vet jag! Vilken förebild skulle jag vara då? Samtidigt får jag klåda av frustration när jag ser elever som dagligen får höra "hora", "tjockis" eller "bög" och det enda jag kan säga är: "Lyssna inte på dem! Du är bättre än så" Dessutom finns det sorgligt nog, så oändligt många vuxna som inte heller behärskar "kindvändadets konst", inte heller jag. Det är sannerligen inte lätt att vara ungdom. Och inte att var ungdomsstödjare heller. Men det ska inte vara lätt på jobbet, för då blir det tråkigt.

Framför mig ligger en vecka fylld av sociala aktiviteter och då syftar jag inte bara på friskvården på jobbet som i onsdags bestod i en timmes schottisdans. Inte dåligt att få betalt för att skutta och snubbla runt i ring med andra, svettiga arbetskamrater till hurtig musik. Jag hade vansinnigt kul, vilket var oväntat. Nej, i veckan blir det flera besök av den mer privata karaktären. G:s födelsedag ska firas med dubbel-I:na och mamma S svänger förbi för att späda ut sjukskrivningstristessen med lite hockey och barnbarn. Till sist kröner vi veckan med ett helgbesök av goda vännerna i norr inklusive en mycket liten hund. Jag myser. Sängarna är bäddade och matsedeln planerad. Välkomna allihop!

Men nu blir det söndagsmys i tv-soffan! Kram.