Fortsätt till huvudinnehåll

Den friske har många önskningar...

.
...den sjuke bara en, sägs det ju. Jag tror den lyder: låt mig dö nu! Så kändes det iallafall inatt. Gick och la mig med ett huvud stort som Lappland och en hals som det till och med gjorde ont att andas igenom. Ack, ack, ack. Uj, uj, uj.

Några vällingflaskor och doser alvedon senare är klockan tre och jag har fortfarande inte somnat på riktigt. Varmt i sovrummet. G (förkyld) snarkar som ett tröskverk. Jag stapplar ut i tvrummet och halvligger i soffan en stund

Mer välling till V och sedan är kl sju. Jag är tillbaka i sovrummet, men det är för varmt. Jag går ut på balkongen (!) och sätter mig i blåsten och blir svalkad. Trevligt. Spenderar sedan en stund i soffan innan E vaknar och vill ha frukost.

Den här dagen har förflutit i snordimma. Snorig, rödnäsad, febrig och rödögd ska jag imorgon börja på nytt jobb. Härliga förutsättningar att göra ett gott första intryck således. Nåja, jag får väl vara glad att det inte är anställningsintervju jag ska på.

Det känns också bra att vi nu har brutit ner immunförsvaret lite lagom tills E ska vara på dagis och jag ska frottera mig med en massa nya människor. Höstvirus, välkomna hit! Har vi tur kanske vi lyckas locka till oss en maginfluensa också.

Men inatt är jag iallafall utrustad:



Nu har jag ojat mig klart. Jag mår faktiskt lite bättre nu och får jag sova lite blir jag nog människa tills imorgon. Kanske.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

En stjärna vid ratten

. Jag är inte känd för att vara någon vidare bilförare. Det känns ju tryggt eftersom jag till vardags kör sisådär tio mil om dagen. Jag har repat och kraschat och bucklat i min drygt 10-åriga karriär som körkortsinnehavare. Som tur (?) är har jag mest åsamkat skador på egna fordon. Om man undantar bilarna jag repat för pappa. Eller G:s första Nissan som jag kraschade så illa att den fick gå till skroten. Då var det tur att G fortfarande såg på mig genom rosaskimrande nyförälskelse... Nej, dagens rubrik syftar på något helt annat. När jag sätter mig bakom ratten blir jag en annan slags stjärna. En popstjärna. Jag väljer en station med någon lämplig låt och går loss. Sjunger, wailar och showar. Whitney, Mariah, Rihanna och Fergie kan slänga sig i väggen. Denna min egenhet underlättas kraftigt av att jag begåvats med ett sångtextcentrum i hjärnan som skulle få vilken Så-ska-det-låta-deltagare som helst att dreggla av avund. Alla texter fastnar. ALLA. Det spelar ingen roll om de är bra ell...
7 kommentarer
Läs mer

Röd lycka

. Veckans färg är utan tvekan röd. Det varma, vackra har bringat stor glädje till huset, på olika sätt den senaste tiden. Det första som hände var att jag fick lite koncentrerat mys i ett paket från posten. Jag hade beställt härligheten själv, men blev så glad för den att man lätt kunnat tro att det var en oväntad present. Det kom en röd mysdress i fleece. Den är varm och mjuk och framförallt hel, vilket inte dess föregångare är längre. Jag ser som i ett romantiskt skimmer, hur jag kryper ihop i denna fantastiska skapelse på julaftonskvällen, när alla barn somnat och tystnaden infinner sig. Harmoni. I teorin iallafall. Nästa röda skönhet, som numera förärar oss med sin närvaro är Den Nya Ytterdörren. Efter två dagars bankande, sågande och fixande av två trevliga hantverkarmän sitter den på plats och liksom glöder i höstsolen. Den är så blank och så röd och så fin. Modellen har samma namn som jag, så vad hade man förväntat sig? Ett litet smolk i glädjebägaren är att den är lika blank oc...
3 kommentarer
Läs mer

All good things come to an end

. Årets näst sista dag har just börjat och jag sitter i kolmörkt vardagsrum och lyssnar på snusandet från tre sovrum på Rucklets övervåning. Den enda som brydde sig om att jag kom hem var Sigge the Dog, som undrade varför jag luktade retrieverhane (x2) och missnöjt sniffade igenom mig innan han lommade in i sovrummet igen. Jag ska snart lomma efter. Men först vill jag berätta om min dag. Jag har varit på utflykt hela dagen, trots att jag egentligen inte alls har jullov och borde våndas över en urtrist inlämningsuppgift. Jag åkte till ett lämpligt köpcentrum och shoppade loss på mina julklappspresentkort. Några små pärlor lyckades jag rota fram ur reakorgarna, men någon jacka (som var det egentliga syftet med turen) i lagom storlek och färg gick inte att skaka fram. Men familjen T har nu ett Alfapet-spel UTAN nedkladdade bokstavbrickor, en fin gå-bort-present till nyårsvärdparet samt väldigt politiskt korrekta "nyårsfyrverkerier" (som varken smäller, sprakar, skrämmer djur ell...
3 kommentarer
Läs mer