Den friske har många önskningar...

...den sjuke bara en, sägs det ju. Jag tror den lyder: låt mig dö nu! Så kändes det iallafall inatt. Gick och la mig med ett huvud stort som Lappland och en hals som det till och med gjorde ont att andas igenom. Ack, ack, ack. Uj, uj, uj.

Några vällingflaskor och doser alvedon senare är klockan tre och jag har fortfarande inte somnat på riktigt. Varmt i sovrummet. G (förkyld) snarkar som ett tröskverk. Jag stapplar ut i tvrummet och halvligger i soffan en stund

Mer välling till V och sedan är kl sju. Jag är tillbaka i sovrummet, men det är för varmt. Jag går ut på balkongen (!) och sätter mig i blåsten och blir svalkad. Trevligt. Spenderar sedan en stund i soffan innan E vaknar och vill ha frukost.

Den här dagen har förflutit i snordimma. Snorig, rödnäsad, febrig och rödögd ska jag imorgon börja på nytt jobb. Härliga förutsättningar att göra ett gott första intryck således. Nåja, jag får väl vara glad att det inte är anställningsintervju jag ska på.

Det känns också bra att vi nu har brutit ner immunförsvaret lite lagom tills E ska vara på dagis och jag ska frottera mig med en massa nya människor. Höstvirus, välkomna hit! Har vi tur kanske vi lyckas locka till oss en maginfluensa också.

Men inatt är jag iallafall utrustad:

Nu har jag ojat mig klart. Jag mår faktiskt lite bättre nu och får jag sova lite blir jag nog människa tills imorgon. Kanske.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Ångest i salongen

. Ikväll glittrade löven frostigt och jag kunde utan att känna mig fåfäng sätta på mig nya mössan. Det är kallt. Men november är strax här, så det är väl inte mycket att orda om. Jag har haft en god kväll. Team-building med favorit-damerna från jobbet. Mycken indisk (stark) mat och på det, bio: Patrik 1,5 . Vi hade en föreställning om att filmen skulle kunna användas i undervisning på något sätt. Och, oj, vad den kan användas. Här fanns tjogvis med trådar att nysta i tillsammans med tonåringar. Den trasige tonårskillen. Homosexuell kärlek. Homosexuellt sex. Brusten kärlek. Homofobi. Svek. Familjebegreppet. Föräldraroller. Adoption. Listan blir lång. Salongen var i princip full. Filmen började och sorlprasslet mojnade. Småfnittrig presentationsscen på duken. Spridda skratt. En minut senare håller huvudrollsparet om varandra som förälskade människor gör. Mummel, fnitter och skratt. (Manlig) Homosexuell ömhet är svår att hantera. Särskilt om man själv är kille, 15 år och på bio med sitt k...

Läs mer

När är det vardag?

. I min bekantskapskrets är det vanligt att klaga över den trista och grå vardagen, när allting bara rullar på och ingenting särskilt händer. Ofta sitter jag då som en nickedocka och håller med, beklagar mig över snabbmakaronerna och resorna till jobbet, av ren slentrian. Men ikväll, uppfylld av två dagars utbildning, slutar inte min hjärna där. Analysfabriken är inställd på skiftarbete och tankar snurrar. När är det egentligen vardag i mitt liv? Strax inser jag att det inte finns någon vardag för mig. Ingen grå smet att ta sig igenom för att nå den färgstarka, gnistrande helgen som är det vi yrkesarbetande lever för (?). För mig finns inte två arbetsdagar som är lika. Tonåringar är nyckfulla som aprilväder och en omsorgsfullt gjord dagsplanering kan omkullkastas på ett ögonblick. Jag lär mig ständigt mer om hur dessa mystiska varelser fungerar och ännu mer om mig själv när jag tvingas hantera de situationer de sätter mig i. Att leva med småpojkar ger inte heller några dagar som man k...

Läs mer

Stor och snäll?

. Jag tittar inte så ofta på tv nuförtiden, men jag har lyckats sitta vid burken när senaste Alvedon-reklamen flimrat förbi. En stor, lurvig Golden retriever sitter i spöregn och ser olycklig ut. Kameran zoomar ut och mellan frambenen på den stora sitter en liten, pyttejycke och får skydd från ovädret. "Är man stor och stark måste man vara snäll.", lyder budskapet som väl ska syfta på värktablettens milda påverkan på magen och så. Jag tror också att Astrid Lindgren har sagt något liknande någon gång. Det kan tyckas att det är en självklarhet, men jag tycker det är tänkvärt. Särskilt som vi har diskuterat frågan med storebror E ganska mycket på sistone. Och han förstår att han inte att sitta på lillebror eller utdela en smocka hursomhelst eftersom han är större. Finns ju en och annan världsledare som skulle behöva se den där reklamen också. Kom igen, Bush! Om en 3,5-åring begriper, så borde även du! På närmare håll har vi ju också en alliansregering som skulle behöva få en lek...

Läs mer

M & pojkarna

Leta i den här bloggen