Nytt jobb

.

Den här veckan har jag passat på att njuta av de få tillfällen som man faktiskt längtar till jobbet. Jag har just börjat på ett nytt och allting känns som ett oskrivet blad. Massor av människor att lära känna och arbetsuppgifter att lära sig behärska. Härligt. Efter tio månaders föräldraledighet är det dessutom fantastiskt att tituleras M istället för "mamma" och att kunna föra diskussioner om annat än varför man inte får sitta på lillebror eller äta hushållspapper.

(Här ett av E:s alster. Sedan han såg morfar med bar överkropp har alla hans gubbar hår på bröstet.)

Sen är jag ju så klart inne i hela apparaten det är att ta sig in i en arbetsgrupp. Det är en process och även om den tar ork och tid är den ju också mycket utvecklande för en själv (och förhoppningvis kanske även för den grupp man kommer till). Jag ser med tillförsikt på framtiden. Att jag dessutom får spendera många timmar i veckan med urhärliga högstadieungdomar är ju en ynnest.

Blandat med denna lycka och entusiasm inför nya utmaningar infinner sig ett vemod och en tagg av dåligt samvete. Det Fantastiska Jobbet jag lämnat bakom mig skaver lite. Men livet ska inte vara lätt och om det var enkelt att välja skulle man inte bli så nöjd när man valt rätt. Jag kanske har valt fel nu, men om jag inte testat hade jag ångrat mig till döddagar. Hjärta, hör detta och sluta ömma!

Idag har vi firat lillebrors födelsedag med massor av köpekakor till födelsedagskaffet hemma hos oss. Mysigt. Nästan som lite jul, med tända ljus och en stor del av släkten på plats. Ikväll blir det fotbollsmatch förstås. Mindre kul. Men jag har blivit lovad vin och då kanske även detta kan bli underhållande. Vem vet. Just nu har jag svagt åskmuller i ena örat och tvreferat från Finnkampen i andra. Lugnet har sänkt sig här på Slätten och det känns nästan som söndag. Fast utan ångest.

Och i trädgården kämpar rosbuskarna mot hösten som synes.

För övrigt anser jag att man inte ska spränga varandra. Tänk på att någon ska städa upp.