Fortsätt till huvudinnehåll

Källsortera bör man!

.
Första jobbhelgen och allt är ovant. Planerade att med gott om tid hinna åka till återvinningsstationen med vår sopberg och handla lite mat innan jag infann mig på en av mina fyra arbetsplatser för kvällens pass. Perfekt. Tyvärr missade G på tiden och kom hem från promenaden med ena sonen precis så sent att jag inte hade tid för någonting. Bråttom, bråttom. Men jag hinner ändå.

Jag packar bilen full av ca en miljon papperskassar med osorterade sopor. Härligt. Speciellt doften. Nu skulle jag lätt få dig att tro att vi är en sån där god och medveten familj som hängivet sorterar våra sopor för att rädda världen från Det Stora Klimathotet när vi skjutsar den till återvinningsstationen i biogasbilen. Men jag väljer sanningen idag. Vi är snarare en sån där snål och medveten familj som betalar soporna per kilo. Ju mer avfall man kan lämpa av någon annanstans än i soptunnan desto mer kosing kvar på kontot. Således sorterar vi ordentligt.

Kommer till slut iväg. Nyduschad, men redan stress-svettig. Har räknat ut att jag precis hinner hiva av skräpet samt eventuellt handla något mellanmål till kvällen (eftersom mannen som sett fel på tiden inte hann bli klar med någon mat) om jag sorterar något snabbare än Kallursystrarna löper 100 m häck. Men hur svårt kan det va? Stationen ligger ju precis granne med Ica-affären som i sin tur ligger granne med arbetsplatsen. Hej och hå!

Kör som en biltjuv milen in till stan och svänger in på parkeringen vid återvinningsstationen och Ica-affären. Eller snarare vid Ica-affären. För Någon har tagit bort alla fiffiga sorteringscontainrar och kvar är bara platt, grå asfalt. Blir sittande ett par sekunder och dumglor genom vindrutan: hur ska jag kunna sortera utan containrar?

Nej, det blev ingen sortering. Men mellanmål från Ica-affären hann jag iallafall köpa, så att jag med lätthet överlevde en stillsam kväll bland kidsen på gården. Men åka hem med hela bilen full av sopor var inte ett alternativ. Så roligt ska vi inte ha.

Alltså åker jag efter avslutat arbete kl 00:00 till en annan återvinningsstation och sorterar mina sopor. Förmodligen första och sista gången jag agerat miljökämpe/snåljåp vid midnatt.

Och när jag kom hem och gått ut med hunden, hängde jag upp den glömda maskinen med tvätt och sen var jag tvungen att skriva detta innan jag somnade. Men nu är det god natt och tack för idag!

Kommentarer

Anonym sa…
Imponerande syster, imponerande!

//lillsis.
23 september 2007 kl. 23:38
Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Försmak

. Jorå, nu kan jag erkänna det: jag har varit nervös för den helg som snart är slut. Sedan ganska många veckor har jag vetat att om jag skulle bli 30-årsfirad, skulle det ske denna helg. Men jag har inte vetat när, hur länge, av vilka och på vilket sätt. Ingen bekäm sits för fru Kontrollfreak. Jag har misstänksamt ställt frågor till G och noga observerat och analyserat hans svar: vad var på gång? Något förutseende har jag hållit huset hyfsat iordning och det fick en sista omgång på lördagens morgon innan jag tog med E till bollbusandet (någon slags fotbollsträning). G tyckte att det var ganska viktigt att just jag stod för skjutsandet denna morgon, så jag borstade håret och drog på lite mascara bara utifall att. På hemvägen sträckte jag förväntansfullt på halsen när jag skymtade huset och nog fick jag en besviken rynka mellan ögonbrynen när jag konstaterade att vår garageuppfart var tom. Inga bilar = inga gäster. Så klev jag lite småbutter in i hallen och hann vädra några sekunder med...
3 kommentarer
Läs mer

När är det vardag?

. I min bekantskapskrets är det vanligt att klaga över den trista och grå vardagen, när allting bara rullar på och ingenting särskilt händer. Ofta sitter jag då som en nickedocka och håller med, beklagar mig över snabbmakaronerna och resorna till jobbet, av ren slentrian. Men ikväll, uppfylld av två dagars utbildning, slutar inte min hjärna där. Analysfabriken är inställd på skiftarbete och tankar snurrar. När är det egentligen vardag i mitt liv? Strax inser jag att det inte finns någon vardag för mig. Ingen grå smet att ta sig igenom för att nå den färgstarka, gnistrande helgen som är det vi yrkesarbetande lever för (?). För mig finns inte två arbetsdagar som är lika. Tonåringar är nyckfulla som aprilväder och en omsorgsfullt gjord dagsplanering kan omkullkastas på ett ögonblick. Jag lär mig ständigt mer om hur dessa mystiska varelser fungerar och ännu mer om mig själv när jag tvingas hantera de situationer de sätter mig i. Att leva med småpojkar ger inte heller några dagar som man k...
4 kommentarer
Läs mer

Låta bli

Gör du också så bland? Blir hängande i tanken vid ett ord eller uttryck. Tänker det, smakar det, gång på gång tills det ömsom helt tappar sin betydelse, ömsom blir helt obegripligt, en liten samling bokstäver och ljud bara. Ibland tar de ett sånt varv med mig, orden. Och det blir den omväg som behövs för att jag ska förstå. Tror att det är därför jag tycker så mycket om dem. Orden. En stund den här sommaren tänkte jag på att låta bli. På hur ofta jag inte låtit bli. Hur jag har mixtrat, donat, grejat, pressat, skruvat, puttat, övertalat och krumbuktat för att få livet/mig själv/någon annan/något annat att röra sig i den riktning jag uppfattat som den rätta. Och hur det ganska ofta skavt och skevat och hur jag ändå fortsatte. Det går att streta på ganska länge om en bara tittar åt rätt (fel?) håll. Inte sällan har mitt arbete också handlat om att baxa tingens ordning i andra riktningar än dit de själva vandrat. Kanske går det att kalla mig både envis och tjurskallig till följd av dett...
2 kommentarer
Läs mer