Fortsätt till huvudinnehåll

Källsortera bör man!

.
Första jobbhelgen och allt är ovant. Planerade att med gott om tid hinna åka till återvinningsstationen med vår sopberg och handla lite mat innan jag infann mig på en av mina fyra arbetsplatser för kvällens pass. Perfekt. Tyvärr missade G på tiden och kom hem från promenaden med ena sonen precis så sent att jag inte hade tid för någonting. Bråttom, bråttom. Men jag hinner ändå.

Jag packar bilen full av ca en miljon papperskassar med osorterade sopor. Härligt. Speciellt doften. Nu skulle jag lätt få dig att tro att vi är en sån där god och medveten familj som hängivet sorterar våra sopor för att rädda världen från Det Stora Klimathotet när vi skjutsar den till återvinningsstationen i biogasbilen. Men jag väljer sanningen idag. Vi är snarare en sån där snål och medveten familj som betalar soporna per kilo. Ju mer avfall man kan lämpa av någon annanstans än i soptunnan desto mer kosing kvar på kontot. Således sorterar vi ordentligt.

Kommer till slut iväg. Nyduschad, men redan stress-svettig. Har räknat ut att jag precis hinner hiva av skräpet samt eventuellt handla något mellanmål till kvällen (eftersom mannen som sett fel på tiden inte hann bli klar med någon mat) om jag sorterar något snabbare än Kallursystrarna löper 100 m häck. Men hur svårt kan det va? Stationen ligger ju precis granne med Ica-affären som i sin tur ligger granne med arbetsplatsen. Hej och hå!

Kör som en biltjuv milen in till stan och svänger in på parkeringen vid återvinningsstationen och Ica-affären. Eller snarare vid Ica-affären. För Någon har tagit bort alla fiffiga sorteringscontainrar och kvar är bara platt, grå asfalt. Blir sittande ett par sekunder och dumglor genom vindrutan: hur ska jag kunna sortera utan containrar?

Nej, det blev ingen sortering. Men mellanmål från Ica-affären hann jag iallafall köpa, så att jag med lätthet överlevde en stillsam kväll bland kidsen på gården. Men åka hem med hela bilen full av sopor var inte ett alternativ. Så roligt ska vi inte ha.

Alltså åker jag efter avslutat arbete kl 00:00 till en annan återvinningsstation och sorterar mina sopor. Förmodligen första och sista gången jag agerat miljökämpe/snåljåp vid midnatt.

Och när jag kom hem och gått ut med hunden, hängde jag upp den glömda maskinen med tvätt och sen var jag tvungen att skriva detta innan jag somnade. Men nu är det god natt och tack för idag!

Kommentarer

Anonym sa…
Imponerande syster, imponerande!

//lillsis.
23 september 2007 kl. 23:38
Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

En stjärna vid ratten

. Jag är inte känd för att vara någon vidare bilförare. Det känns ju tryggt eftersom jag till vardags kör sisådär tio mil om dagen. Jag har repat och kraschat och bucklat i min drygt 10-åriga karriär som körkortsinnehavare. Som tur (?) är har jag mest åsamkat skador på egna fordon. Om man undantar bilarna jag repat för pappa. Eller G:s första Nissan som jag kraschade så illa att den fick gå till skroten. Då var det tur att G fortfarande såg på mig genom rosaskimrande nyförälskelse... Nej, dagens rubrik syftar på något helt annat. När jag sätter mig bakom ratten blir jag en annan slags stjärna. En popstjärna. Jag väljer en station med någon lämplig låt och går loss. Sjunger, wailar och showar. Whitney, Mariah, Rihanna och Fergie kan slänga sig i väggen. Denna min egenhet underlättas kraftigt av att jag begåvats med ett sångtextcentrum i hjärnan som skulle få vilken Så-ska-det-låta-deltagare som helst att dreggla av avund. Alla texter fastnar. ALLA. Det spelar ingen roll om de är bra ell...
7 kommentarer
Läs mer

Röd lycka

. Veckans färg är utan tvekan röd. Det varma, vackra har bringat stor glädje till huset, på olika sätt den senaste tiden. Det första som hände var att jag fick lite koncentrerat mys i ett paket från posten. Jag hade beställt härligheten själv, men blev så glad för den att man lätt kunnat tro att det var en oväntad present. Det kom en röd mysdress i fleece. Den är varm och mjuk och framförallt hel, vilket inte dess föregångare är längre. Jag ser som i ett romantiskt skimmer, hur jag kryper ihop i denna fantastiska skapelse på julaftonskvällen, när alla barn somnat och tystnaden infinner sig. Harmoni. I teorin iallafall. Nästa röda skönhet, som numera förärar oss med sin närvaro är Den Nya Ytterdörren. Efter två dagars bankande, sågande och fixande av två trevliga hantverkarmän sitter den på plats och liksom glöder i höstsolen. Den är så blank och så röd och så fin. Modellen har samma namn som jag, så vad hade man förväntat sig? Ett litet smolk i glädjebägaren är att den är lika blank oc...
3 kommentarer
Läs mer

All good things come to an end

. Årets näst sista dag har just börjat och jag sitter i kolmörkt vardagsrum och lyssnar på snusandet från tre sovrum på Rucklets övervåning. Den enda som brydde sig om att jag kom hem var Sigge the Dog, som undrade varför jag luktade retrieverhane (x2) och missnöjt sniffade igenom mig innan han lommade in i sovrummet igen. Jag ska snart lomma efter. Men först vill jag berätta om min dag. Jag har varit på utflykt hela dagen, trots att jag egentligen inte alls har jullov och borde våndas över en urtrist inlämningsuppgift. Jag åkte till ett lämpligt köpcentrum och shoppade loss på mina julklappspresentkort. Några små pärlor lyckades jag rota fram ur reakorgarna, men någon jacka (som var det egentliga syftet med turen) i lagom storlek och färg gick inte att skaka fram. Men familjen T har nu ett Alfapet-spel UTAN nedkladdade bokstavbrickor, en fin gå-bort-present till nyårsvärdparet samt väldigt politiskt korrekta "nyårsfyrverkerier" (som varken smäller, sprakar, skrämmer djur ell...
3 kommentarer
Läs mer