Fortsätt till huvudinnehåll

Källsortera bör man!

.
Första jobbhelgen och allt är ovant. Planerade att med gott om tid hinna åka till återvinningsstationen med vår sopberg och handla lite mat innan jag infann mig på en av mina fyra arbetsplatser för kvällens pass. Perfekt. Tyvärr missade G på tiden och kom hem från promenaden med ena sonen precis så sent att jag inte hade tid för någonting. Bråttom, bråttom. Men jag hinner ändå.

Jag packar bilen full av ca en miljon papperskassar med osorterade sopor. Härligt. Speciellt doften. Nu skulle jag lätt få dig att tro att vi är en sån där god och medveten familj som hängivet sorterar våra sopor för att rädda världen från Det Stora Klimathotet när vi skjutsar den till återvinningsstationen i biogasbilen. Men jag väljer sanningen idag. Vi är snarare en sån där snål och medveten familj som betalar soporna per kilo. Ju mer avfall man kan lämpa av någon annanstans än i soptunnan desto mer kosing kvar på kontot. Således sorterar vi ordentligt.

Kommer till slut iväg. Nyduschad, men redan stress-svettig. Har räknat ut att jag precis hinner hiva av skräpet samt eventuellt handla något mellanmål till kvällen (eftersom mannen som sett fel på tiden inte hann bli klar med någon mat) om jag sorterar något snabbare än Kallursystrarna löper 100 m häck. Men hur svårt kan det va? Stationen ligger ju precis granne med Ica-affären som i sin tur ligger granne med arbetsplatsen. Hej och hå!

Kör som en biltjuv milen in till stan och svänger in på parkeringen vid återvinningsstationen och Ica-affären. Eller snarare vid Ica-affären. För Någon har tagit bort alla fiffiga sorteringscontainrar och kvar är bara platt, grå asfalt. Blir sittande ett par sekunder och dumglor genom vindrutan: hur ska jag kunna sortera utan containrar?

Nej, det blev ingen sortering. Men mellanmål från Ica-affären hann jag iallafall köpa, så att jag med lätthet överlevde en stillsam kväll bland kidsen på gården. Men åka hem med hela bilen full av sopor var inte ett alternativ. Så roligt ska vi inte ha.

Alltså åker jag efter avslutat arbete kl 00:00 till en annan återvinningsstation och sorterar mina sopor. Förmodligen första och sista gången jag agerat miljökämpe/snåljåp vid midnatt.

Och när jag kom hem och gått ut med hunden, hängde jag upp den glömda maskinen med tvätt och sen var jag tvungen att skriva detta innan jag somnade. Men nu är det god natt och tack för idag!

Kommentarer

Anonym sa…
Imponerande syster, imponerande!

//lillsis.
23 september 2007 kl. 23:38
Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Låta bli

Gör du också så bland? Blir hängande i tanken vid ett ord eller uttryck. Tänker det, smakar det, gång på gång tills det ömsom helt tappar sin betydelse, ömsom blir helt obegripligt, en liten samling bokstäver och ljud bara. Ibland tar de ett sånt varv med mig, orden. Och det blir den omväg som behövs för att jag ska förstå. Tror att det är därför jag tycker så mycket om dem. Orden. En stund den här sommaren tänkte jag på att låta bli. På hur ofta jag inte låtit bli. Hur jag har mixtrat, donat, grejat, pressat, skruvat, puttat, övertalat och krumbuktat för att få livet/mig själv/någon annan/något annat att röra sig i den riktning jag uppfattat som den rätta. Och hur det ganska ofta skavt och skevat och hur jag ändå fortsatte. Det går att streta på ganska länge om en bara tittar åt rätt (fel?) håll. Inte sällan har mitt arbete också handlat om att baxa tingens ordning i andra riktningar än dit de själva vandrat. Kanske går det att kalla mig både envis och tjurskallig till följd av dett
2 kommentarer
Läs mer

All good things come to an end

. Årets näst sista dag har just börjat och jag sitter i kolmörkt vardagsrum och lyssnar på snusandet från tre sovrum på Rucklets övervåning. Den enda som brydde sig om att jag kom hem var Sigge the Dog, som undrade varför jag luktade retrieverhane (x2) och missnöjt sniffade igenom mig innan han lommade in i sovrummet igen. Jag ska snart lomma efter. Men först vill jag berätta om min dag. Jag har varit på utflykt hela dagen, trots att jag egentligen inte alls har jullov och borde våndas över en urtrist inlämningsuppgift. Jag åkte till ett lämpligt köpcentrum och shoppade loss på mina julklappspresentkort. Några små pärlor lyckades jag rota fram ur reakorgarna, men någon jacka (som var det egentliga syftet med turen) i lagom storlek och färg gick inte att skaka fram. Men familjen T har nu ett Alfapet-spel UTAN nedkladdade bokstavbrickor, en fin gå-bort-present till nyårsvärdparet samt väldigt politiskt korrekta "nyårsfyrverkerier" (som varken smäller, sprakar, skrämmer djur ell
3 kommentarer
Läs mer

Vi spelar Uno

. Vi har en uppsättning Uno-kort som bröderna T har upptäckt i dagarna. När de lärt sig att man inte bara kunde a) sortera korten i färghögar b) sortera korten i sifferhögar c) sprida ut korten över hela golvet d) kasta korten på varandra, utan också spela med dem, blev förtjusningen stor och nu förgyller vi nästan varje kväll med en liten omgång Uno. Spelet startar med att någon ska blanda. Det blir oftast G eller jag, eftersom erfarenheten säger oss att de flesta korten hamnar på golvet om någon annan blandar. Sedan delas korten ut. Sju till varje spelare. Det finns en risk att någon av de yngre spelarna bryter ihop och gallskriker om de får färre kort, så det gäller att räkna noga. Rättvisa är viktigt. Sedan börjar spelet. V blir oftast arg först. "Titta inte på mina kort!" gastar han tjurigt, med underläppen utskjuten som någon slags stötfångare. Och det spelar ingen roll hur många gånger föräldrarna berättar att det är svårt att inte titta på hans kort när de ligger
En kommentar
Läs mer