Fortsätt till huvudinnehåll

De små sakerna

.
När livet går på tomgång gäller det att hitta det lilla, glittret, som gör det intressant ändå. Med ett värkande söndagshuvud (nej, inte bakis; förkyld) letar jag i den senaste veckan efter de små sakerna. Här följer skörden:

¤ ÅFF spelar i Allsvenskan 2010! Jag är inte det minsta intresserad av fotboll, men är man uppvuxen i Sockna så är man. Då blir man glad när målet kommer i nittionde minuten! Heja! Förmodligen kommer jag bli lynchad av diverse fotbollsdårar för att jag kallar detta en liten sak, men så ser den ut från mitt perspektiv.

¤ Jag firade fredag med ett fantastiskt samtal på jobbet. Omedelbar uppkoppling med en individ. Äntligen fick jag minnas varför jag älskar att jobba med ungdomar och att jag faktiskt är skickad att göra det.


¤ Kottar som ligger i sin säng och sjunger Tårtan-låtan om kvällarna. Stifta bekantskap med tv-serien här: http://www.youtube.com/watch?v=yX0SvINsEDU
¤ Vi är förkylda! Hela familjen. Jo, det är faktisk bra för jag har lärt mig en sak: om man redan är virusbelupen går man fri för svininfluensan. Yes! Äntligen finns det en mening med att torka snor på V en gång i kvarten och själv knapra Reliv för att göra livet uthärdligt.

¤ Jag har nätshoppat. Det är så fantastiskt skönt att sitta söndags-sunkig med otvättat hår och fläckiga mysbyxor framför datorn och förnya sin garderob, istället för att trängas med femtielva miljoner andra på stan för att göra detsamma. Jag älskar internet. Mitt lönekonto kommer dock inte göra det vid slutet av denna månad, men den dagen, den sorgen!

¤ Höstsol. Det är det vackraste jag vet. Hela världen blir varmgul, fast kylan nyper i kinderna och löven är frasfrostiga.

¤ Konstig humor som går hem i Rucklet. Vi skrattar oss till tårar när vi ser detta: http://www.youtube.com/watch?v=GQFqrOEu3Rc Tack herr G för att du invigde oss!

Nu återstår inte många timmar av helgen. Imorgon ger jag mig ut på spaning efter de små sakerna i nästa arbetvecka. Vi ses!

Kommentarer

Johanna sa…
Oh no! I Albertssongården har det varit lugnt på mjölfronten ett tag... och så klickar jag på en länk och HJÄLP!
19 oktober 2009 kl. 20:25
Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Ångest i salongen

. Ikväll glittrade löven frostigt och jag kunde utan att känna mig fåfäng sätta på mig nya mössan. Det är kallt. Men november är strax här, så det är väl inte mycket att orda om. Jag har haft en god kväll. Team-building med favorit-damerna från jobbet. Mycken indisk (stark) mat och på det, bio: Patrik 1,5 . Vi hade en föreställning om att filmen skulle kunna användas i undervisning på något sätt. Och, oj, vad den kan användas. Här fanns tjogvis med trådar att nysta i tillsammans med tonåringar. Den trasige tonårskillen. Homosexuell kärlek. Homosexuellt sex. Brusten kärlek. Homofobi. Svek. Familjebegreppet. Föräldraroller. Adoption. Listan blir lång. Salongen var i princip full. Filmen började och sorlprasslet mojnade. Småfnittrig presentationsscen på duken. Spridda skratt. En minut senare håller huvudrollsparet om varandra som förälskade människor gör. Mummel, fnitter och skratt. (Manlig) Homosexuell ömhet är svår att hantera. Särskilt om man själv är kille, 15 år och på bio med sitt k...
Skicka en kommentar
Läs mer

När är det vardag?

. I min bekantskapskrets är det vanligt att klaga över den trista och grå vardagen, när allting bara rullar på och ingenting särskilt händer. Ofta sitter jag då som en nickedocka och håller med, beklagar mig över snabbmakaronerna och resorna till jobbet, av ren slentrian. Men ikväll, uppfylld av två dagars utbildning, slutar inte min hjärna där. Analysfabriken är inställd på skiftarbete och tankar snurrar. När är det egentligen vardag i mitt liv? Strax inser jag att det inte finns någon vardag för mig. Ingen grå smet att ta sig igenom för att nå den färgstarka, gnistrande helgen som är det vi yrkesarbetande lever för (?). För mig finns inte två arbetsdagar som är lika. Tonåringar är nyckfulla som aprilväder och en omsorgsfullt gjord dagsplanering kan omkullkastas på ett ögonblick. Jag lär mig ständigt mer om hur dessa mystiska varelser fungerar och ännu mer om mig själv när jag tvingas hantera de situationer de sätter mig i. Att leva med småpojkar ger inte heller några dagar som man k...
4 kommentarer
Läs mer

Stor och snäll?

. Jag tittar inte så ofta på tv nuförtiden, men jag har lyckats sitta vid burken när senaste Alvedon-reklamen flimrat förbi. En stor, lurvig Golden retriever sitter i spöregn och ser olycklig ut. Kameran zoomar ut och mellan frambenen på den stora sitter en liten, pyttejycke och får skydd från ovädret. "Är man stor och stark måste man vara snäll.", lyder budskapet som väl ska syfta på värktablettens milda påverkan på magen och så. Jag tror också att Astrid Lindgren har sagt något liknande någon gång. Det kan tyckas att det är en självklarhet, men jag tycker det är tänkvärt. Särskilt som vi har diskuterat frågan med storebror E ganska mycket på sistone. Och han förstår att han inte att sitta på lillebror eller utdela en smocka hursomhelst eftersom han är större. Finns ju en och annan världsledare som skulle behöva se den där reklamen också. Kom igen, Bush! Om en 3,5-åring begriper, så borde även du! På närmare håll har vi ju också en alliansregering som skulle behöva få en lek...
Skicka en kommentar
Läs mer