Lång hösts färd mot jul

Nu är det löv igen. Höst och löv. Om jag litade på min egen kompetens som skogshuggare, skulle jag ta ner de eländiga träden på stört, men det gör jag inte. Istället står jag i hopplösheten och räfsar tills jag kräks. Jag hatar löv. Inte nog med att de täcker HELA trädgården; de klistrar fast sig på skorna och följer med in i huset. Blä.

Annars är det onödigt vackert på hösten. Färger, ljus och dofter. Synd bara att vi endast får tjugo minuters av det vackra dagsljuset att betrakta färgerna under. Jag åker till jobbet i kompakt mörker och jag kommer hem i kompakt mörker. Men naturen bjuder på variation också: vissa mornar är det svarta utblandat med dimma och därför mer gråaktigt. Spännande.

Som alla andra år måste jag spana mot slutet av december för att stå ut med dagsläget. Några vaga julklappsidéer har redan dykt upp i de bakre regionerna av hjärnan och pyntsinnet funderar redan över om det saknas något i pryllådorna som än så länge står kvar i källaren. Kanske behöver tomten en ny outfit i år?

Dock får man säga att vädret och årstiden matchar mitt nuvarande kulturtema: vampyrer. I öronen har jag tredje boken i Twilight-serien och på tv:n har jag True blood. Igår satte jag mig nervöst i soffan för att inta Twilight på blue-ray istället för genom trumhinnorna. Alltid svårt att göra film på bok. Men filmen var bättre än boken, vilket var tur för boken är lite sisådär. Mindre våpig hjältinna och mer vuxet än extremt highschool-igt. Jag trivdes. G också, lite oväntat.

Och nu det senaste från M & kaninerna: det råa och kalla har nämligen ändrat vår logistik. Jag bestämde mig hårdnackat för att lekstugan renoverades för deras räkning och att detta skulle bli deras ombonade vinterbostad. Men det uppstod några smärre burproblem, vilket nu har resulterat i att ninerna bor i källaren. Inomhus. Förhoppningsvis utom räckhåll för Sigge the Dog och G:s allergi. Praktiskt är det iallafall; nu slipper jag traska i de klibbiga löven vareviga kväll för att förse ulldamerna med de dagliga morötterna. Tjoho!

Till sist vill jag meddela att man bör lyssna på detta: http://www.youtube.com/watch?v=V8hXlOh9Ro0 om man gillar pop! Finfina grejer!

Vi ses! Glöm inte att ställa om klockan!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

När är det vardag?

. I min bekantskapskrets är det vanligt att klaga över den trista och grå vardagen, när allting bara rullar på och ingenting särskilt händer. Ofta sitter jag då som en nickedocka och håller med, beklagar mig över snabbmakaronerna och resorna till jobbet, av ren slentrian. Men ikväll, uppfylld av två dagars utbildning, slutar inte min hjärna där. Analysfabriken är inställd på skiftarbete och tankar snurrar. När är det egentligen vardag i mitt liv? Strax inser jag att det inte finns någon vardag för mig. Ingen grå smet att ta sig igenom för att nå den färgstarka, gnistrande helgen som är det vi yrkesarbetande lever för (?). För mig finns inte två arbetsdagar som är lika. Tonåringar är nyckfulla som aprilväder och en omsorgsfullt gjord dagsplanering kan omkullkastas på ett ögonblick. Jag lär mig ständigt mer om hur dessa mystiska varelser fungerar och ännu mer om mig själv när jag tvingas hantera de situationer de sätter mig i. Att leva med småpojkar ger inte heller några dagar som man k...

Läs mer

En stjärna vid ratten

. Jag är inte känd för att vara någon vidare bilförare. Det känns ju tryggt eftersom jag till vardags kör sisådär tio mil om dagen. Jag har repat och kraschat och bucklat i min drygt 10-åriga karriär som körkortsinnehavare. Som tur (?) är har jag mest åsamkat skador på egna fordon. Om man undantar bilarna jag repat för pappa. Eller G:s första Nissan som jag kraschade så illa att den fick gå till skroten. Då var det tur att G fortfarande såg på mig genom rosaskimrande nyförälskelse... Nej, dagens rubrik syftar på något helt annat. När jag sätter mig bakom ratten blir jag en annan slags stjärna. En popstjärna. Jag väljer en station med någon lämplig låt och går loss. Sjunger, wailar och showar. Whitney, Mariah, Rihanna och Fergie kan slänga sig i väggen. Denna min egenhet underlättas kraftigt av att jag begåvats med ett sångtextcentrum i hjärnan som skulle få vilken Så-ska-det-låta-deltagare som helst att dreggla av avund. Alla texter fastnar. ALLA. Det spelar ingen roll om de är bra ell...

Läs mer

Beställningsjobb

. Man ska inte titta för noga på sitt liv, för då kan man bli lite nedstämd. (Man ska heller inte använda "man" när man menar "jag". Jag håller på att öva mig på detta och ber om överseende.) Det senaste ledet i min navelskådning har fått mig att inse hur lite jag faktiskt gör av fri vilja. Låt oss titta på en vardag. Jag går upp kl 6. Första tvånget. Fru Nattuggla skulle mycket hellre ligga och såsa till 10 om hon fick och sedan äta frukost/läsa tidning i någon timme innan hon knallade iväg till jobbet. Det första jag sedan gör, när jag ytterst motvilligt tvingat kroppen att lämna sängvärmen, är att gå in till någon av mina prinsar och försöka få liv i honom. Tvång. Båda lintottarna har förstått vitsen med att sova åtminstone till 8 och aktar jag mig inte får jag ett mycket tonårsaktigt "Dumma mamma!"-fräsande från sängen. Efter många "måste" hit och "bråttom" dit kommer vi ner till frukostbordet. Kroppen ber om rostade mackor, marmela...

Läs mer

M & pojkarna

Leta i den här bloggen