Lång hösts färd mot jul

Nu är det löv igen. Höst och löv. Om jag litade på min egen kompetens som skogshuggare, skulle jag ta ner de eländiga träden på stört, men det gör jag inte. Istället står jag i hopplösheten och räfsar tills jag kräks. Jag hatar löv. Inte nog med att de täcker HELA trädgården; de klistrar fast sig på skorna och följer med in i huset. Blä.

Annars är det onödigt vackert på hösten. Färger, ljus och dofter. Synd bara att vi endast får tjugo minuters av det vackra dagsljuset att betrakta färgerna under. Jag åker till jobbet i kompakt mörker och jag kommer hem i kompakt mörker. Men naturen bjuder på variation också: vissa mornar är det svarta utblandat med dimma och därför mer gråaktigt. Spännande.

Som alla andra år måste jag spana mot slutet av december för att stå ut med dagsläget. Några vaga julklappsidéer har redan dykt upp i de bakre regionerna av hjärnan och pyntsinnet funderar redan över om det saknas något i pryllådorna som än så länge står kvar i källaren. Kanske behöver tomten en ny outfit i år?

Dock får man säga att vädret och årstiden matchar mitt nuvarande kulturtema: vampyrer. I öronen har jag tredje boken i Twilight-serien och på tv:n har jag True blood. Igår satte jag mig nervöst i soffan för att inta Twilight på blue-ray istället för genom trumhinnorna. Alltid svårt att göra film på bok. Men filmen var bättre än boken, vilket var tur för boken är lite sisådär. Mindre våpig hjältinna och mer vuxet än extremt highschool-igt. Jag trivdes. G också, lite oväntat.

Och nu det senaste från M & kaninerna: det råa och kalla har nämligen ändrat vår logistik. Jag bestämde mig hårdnackat för att lekstugan renoverades för deras räkning och att detta skulle bli deras ombonade vinterbostad. Men det uppstod några smärre burproblem, vilket nu har resulterat i att ninerna bor i källaren. Inomhus. Förhoppningsvis utom räckhåll för Sigge the Dog och G:s allergi. Praktiskt är det iallafall; nu slipper jag traska i de klibbiga löven vareviga kväll för att förse ulldamerna med de dagliga morötterna. Tjoho!

Till sist vill jag meddela att man bör lyssna på detta: http://www.youtube.com/watch?v=V8hXlOh9Ro0 om man gillar pop! Finfina grejer!

Vi ses! Glöm inte att ställa om klockan!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Ångest i salongen

. Ikväll glittrade löven frostigt och jag kunde utan att känna mig fåfäng sätta på mig nya mössan. Det är kallt. Men november är strax här, så det är väl inte mycket att orda om. Jag har haft en god kväll. Team-building med favorit-damerna från jobbet. Mycken indisk (stark) mat och på det, bio: Patrik 1,5 . Vi hade en föreställning om att filmen skulle kunna användas i undervisning på något sätt. Och, oj, vad den kan användas. Här fanns tjogvis med trådar att nysta i tillsammans med tonåringar. Den trasige tonårskillen. Homosexuell kärlek. Homosexuellt sex. Brusten kärlek. Homofobi. Svek. Familjebegreppet. Föräldraroller. Adoption. Listan blir lång. Salongen var i princip full. Filmen började och sorlprasslet mojnade. Småfnittrig presentationsscen på duken. Spridda skratt. En minut senare håller huvudrollsparet om varandra som förälskade människor gör. Mummel, fnitter och skratt. (Manlig) Homosexuell ömhet är svår att hantera. Särskilt om man själv är kille, 15 år och på bio med sitt k...

Läs mer

En stjärna vid ratten

. Jag är inte känd för att vara någon vidare bilförare. Det känns ju tryggt eftersom jag till vardags kör sisådär tio mil om dagen. Jag har repat och kraschat och bucklat i min drygt 10-åriga karriär som körkortsinnehavare. Som tur (?) är har jag mest åsamkat skador på egna fordon. Om man undantar bilarna jag repat för pappa. Eller G:s första Nissan som jag kraschade så illa att den fick gå till skroten. Då var det tur att G fortfarande såg på mig genom rosaskimrande nyförälskelse... Nej, dagens rubrik syftar på något helt annat. När jag sätter mig bakom ratten blir jag en annan slags stjärna. En popstjärna. Jag väljer en station med någon lämplig låt och går loss. Sjunger, wailar och showar. Whitney, Mariah, Rihanna och Fergie kan slänga sig i väggen. Denna min egenhet underlättas kraftigt av att jag begåvats med ett sångtextcentrum i hjärnan som skulle få vilken Så-ska-det-låta-deltagare som helst att dreggla av avund. Alla texter fastnar. ALLA. Det spelar ingen roll om de är bra ell...

Läs mer

Röd lycka

. Veckans färg är utan tvekan röd. Det varma, vackra har bringat stor glädje till huset, på olika sätt den senaste tiden. Det första som hände var att jag fick lite koncentrerat mys i ett paket från posten. Jag hade beställt härligheten själv, men blev så glad för den att man lätt kunnat tro att det var en oväntad present. Det kom en röd mysdress i fleece. Den är varm och mjuk och framförallt hel, vilket inte dess föregångare är längre. Jag ser som i ett romantiskt skimmer, hur jag kryper ihop i denna fantastiska skapelse på julaftonskvällen, när alla barn somnat och tystnaden infinner sig. Harmoni. I teorin iallafall. Nästa röda skönhet, som numera förärar oss med sin närvaro är Den Nya Ytterdörren. Efter två dagars bankande, sågande och fixande av två trevliga hantverkarmän sitter den på plats och liksom glöder i höstsolen. Den är så blank och så röd och så fin. Modellen har samma namn som jag, så vad hade man förväntat sig? Ett litet smolk i glädjebägaren är att den är lika blank oc...

Läs mer

M & pojkarna

Leta i den här bloggen