Fortsätt till huvudinnehåll

Dagen då Doris fick en syster

.

Det var igår det. Igår var det nämligen äntligen dags för Herr Sture Kanin att åka till veterinären och bli något mindre Herr. Jag, som känt mig mäkta ond för att ha separerat de små ulltusskaninerna under två månader, har sett fram emot denna dag; äntligen skulle vi komma ett steg närmare återförening. Mycket lagom till oktobers frostnätter skulle de få värma varandra igen.
G ställde upp med transport och levererade Sture till kliniken på morgonkvisten. Vid 17-tiden hämtade han hem Lisa. Vad hände? Klantade sig djursjukvårdarna? På sätt och vis. När de lagt Sture på operationsbordet, sövt honom och börjat skära upptäckte de så småningom att Sture inte alls var någon Sture utan en.....just det, Lisa! De tingestar som jag (och även proffsen, uppenbarligen) tolkat som testiklar var bara något slags fettknölar. Tjoflöjt! Sture blev alltså, med ens lite för mycket mindre Herr. Plötsligt var han inte Herr alls, utan Fru!

Sorgligt nog har kaninerna alltså varit särbos alldeles i onödan. E är dock lycklig, då han redan från början ville döpa en kanin till Lisa. Och så snart Lisa läkt sina små sår ska mina två favoritgnagare få sällskap av varandra igen. Och då hoppas vi att syskonkärleken sprudlar. Såvida inte Doris gör en Sture och är en Kalle.......

God kväll!

Kommentarer

Carro sa…
Hahahaha det var så roligt!!
Undrar bara om V har smält detta?
Han har ju så kunnigt deklarerat att de heter faktiskt Sture och Doris, när jag skojat och sagt ngt annat namn =)
1 oktober 2009 kl. 22:46
Anonym sa…
Som vetenskapsman (!) måste man väl ändå påpeka att Doris inte kan göra en Sture för att bli en Kalle. Möligen en inverterad Sture. Då kanske det skulle bli en Kalle.

Nu har också vi börjat planera burbygge. En tvårummare då. För leverantören har sagt att också vi ska bli vid en XX och en XY. Ett tag iallafall. Det kan ju tydligen ändra sig på vägen!

Hälsa familjen!

/Herr W
2 oktober 2009 kl. 17:30
Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

En stjärna vid ratten

. Jag är inte känd för att vara någon vidare bilförare. Det känns ju tryggt eftersom jag till vardags kör sisådär tio mil om dagen. Jag har repat och kraschat och bucklat i min drygt 10-åriga karriär som körkortsinnehavare. Som tur (?) är har jag mest åsamkat skador på egna fordon. Om man undantar bilarna jag repat för pappa. Eller G:s första Nissan som jag kraschade så illa att den fick gå till skroten. Då var det tur att G fortfarande såg på mig genom rosaskimrande nyförälskelse... Nej, dagens rubrik syftar på något helt annat. När jag sätter mig bakom ratten blir jag en annan slags stjärna. En popstjärna. Jag väljer en station med någon lämplig låt och går loss. Sjunger, wailar och showar. Whitney, Mariah, Rihanna och Fergie kan slänga sig i väggen. Denna min egenhet underlättas kraftigt av att jag begåvats med ett sångtextcentrum i hjärnan som skulle få vilken Så-ska-det-låta-deltagare som helst att dreggla av avund. Alla texter fastnar. ALLA. Det spelar ingen roll om de är bra ell...
7 kommentarer
Läs mer

Röd lycka

. Veckans färg är utan tvekan röd. Det varma, vackra har bringat stor glädje till huset, på olika sätt den senaste tiden. Det första som hände var att jag fick lite koncentrerat mys i ett paket från posten. Jag hade beställt härligheten själv, men blev så glad för den att man lätt kunnat tro att det var en oväntad present. Det kom en röd mysdress i fleece. Den är varm och mjuk och framförallt hel, vilket inte dess föregångare är längre. Jag ser som i ett romantiskt skimmer, hur jag kryper ihop i denna fantastiska skapelse på julaftonskvällen, när alla barn somnat och tystnaden infinner sig. Harmoni. I teorin iallafall. Nästa röda skönhet, som numera förärar oss med sin närvaro är Den Nya Ytterdörren. Efter två dagars bankande, sågande och fixande av två trevliga hantverkarmän sitter den på plats och liksom glöder i höstsolen. Den är så blank och så röd och så fin. Modellen har samma namn som jag, så vad hade man förväntat sig? Ett litet smolk i glädjebägaren är att den är lika blank oc...
3 kommentarer
Läs mer

All good things come to an end

. Årets näst sista dag har just börjat och jag sitter i kolmörkt vardagsrum och lyssnar på snusandet från tre sovrum på Rucklets övervåning. Den enda som brydde sig om att jag kom hem var Sigge the Dog, som undrade varför jag luktade retrieverhane (x2) och missnöjt sniffade igenom mig innan han lommade in i sovrummet igen. Jag ska snart lomma efter. Men först vill jag berätta om min dag. Jag har varit på utflykt hela dagen, trots att jag egentligen inte alls har jullov och borde våndas över en urtrist inlämningsuppgift. Jag åkte till ett lämpligt köpcentrum och shoppade loss på mina julklappspresentkort. Några små pärlor lyckades jag rota fram ur reakorgarna, men någon jacka (som var det egentliga syftet med turen) i lagom storlek och färg gick inte att skaka fram. Men familjen T har nu ett Alfapet-spel UTAN nedkladdade bokstavbrickor, en fin gå-bort-present till nyårsvärdparet samt väldigt politiskt korrekta "nyårsfyrverkerier" (som varken smäller, sprakar, skrämmer djur ell...
3 kommentarer
Läs mer