Fortsätt till huvudinnehåll

De små sakerna

.
När livet går på tomgång gäller det att hitta det lilla, glittret, som gör det intressant ändå. Med ett värkande söndagshuvud (nej, inte bakis; förkyld) letar jag i den senaste veckan efter de små sakerna. Här följer skörden:

¤ ÅFF spelar i Allsvenskan 2010! Jag är inte det minsta intresserad av fotboll, men är man uppvuxen i Sockna så är man. Då blir man glad när målet kommer i nittionde minuten! Heja! Förmodligen kommer jag bli lynchad av diverse fotbollsdårar för att jag kallar detta en liten sak, men så ser den ut från mitt perspektiv.

¤ Jag firade fredag med ett fantastiskt samtal på jobbet. Omedelbar uppkoppling med en individ. Äntligen fick jag minnas varför jag älskar att jobba med ungdomar och att jag faktiskt är skickad att göra det.


¤ Kottar som ligger i sin säng och sjunger Tårtan-låtan om kvällarna. Stifta bekantskap med tv-serien här: http://www.youtube.com/watch?v=yX0SvINsEDU
¤ Vi är förkylda! Hela familjen. Jo, det är faktisk bra för jag har lärt mig en sak: om man redan är virusbelupen går man fri för svininfluensan. Yes! Äntligen finns det en mening med att torka snor på V en gång i kvarten och själv knapra Reliv för att göra livet uthärdligt.

¤ Jag har nätshoppat. Det är så fantastiskt skönt att sitta söndags-sunkig med otvättat hår och fläckiga mysbyxor framför datorn och förnya sin garderob, istället för att trängas med femtielva miljoner andra på stan för att göra detsamma. Jag älskar internet. Mitt lönekonto kommer dock inte göra det vid slutet av denna månad, men den dagen, den sorgen!

¤ Höstsol. Det är det vackraste jag vet. Hela världen blir varmgul, fast kylan nyper i kinderna och löven är frasfrostiga.

¤ Konstig humor som går hem i Rucklet. Vi skrattar oss till tårar när vi ser detta: http://www.youtube.com/watch?v=GQFqrOEu3Rc Tack herr G för att du invigde oss!

Nu återstår inte många timmar av helgen. Imorgon ger jag mig ut på spaning efter de små sakerna i nästa arbetvecka. Vi ses!

Kommentarer

Johanna sa…
Oh no! I Albertssongården har det varit lugnt på mjölfronten ett tag... och så klickar jag på en länk och HJÄLP!
19 oktober 2009 kl. 20:25
Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Låta bli

Gör du också så bland? Blir hängande i tanken vid ett ord eller uttryck. Tänker det, smakar det, gång på gång tills det ömsom helt tappar sin betydelse, ömsom blir helt obegripligt, en liten samling bokstäver och ljud bara. Ibland tar de ett sånt varv med mig, orden. Och det blir den omväg som behövs för att jag ska förstå. Tror att det är därför jag tycker så mycket om dem. Orden. En stund den här sommaren tänkte jag på att låta bli. På hur ofta jag inte låtit bli. Hur jag har mixtrat, donat, grejat, pressat, skruvat, puttat, övertalat och krumbuktat för att få livet/mig själv/någon annan/något annat att röra sig i den riktning jag uppfattat som den rätta. Och hur det ganska ofta skavt och skevat och hur jag ändå fortsatte. Det går att streta på ganska länge om en bara tittar åt rätt (fel?) håll. Inte sällan har mitt arbete också handlat om att baxa tingens ordning i andra riktningar än dit de själva vandrat. Kanske går det att kalla mig både envis och tjurskallig till följd av dett
2 kommentarer
Läs mer

All good things come to an end

. Årets näst sista dag har just börjat och jag sitter i kolmörkt vardagsrum och lyssnar på snusandet från tre sovrum på Rucklets övervåning. Den enda som brydde sig om att jag kom hem var Sigge the Dog, som undrade varför jag luktade retrieverhane (x2) och missnöjt sniffade igenom mig innan han lommade in i sovrummet igen. Jag ska snart lomma efter. Men först vill jag berätta om min dag. Jag har varit på utflykt hela dagen, trots att jag egentligen inte alls har jullov och borde våndas över en urtrist inlämningsuppgift. Jag åkte till ett lämpligt köpcentrum och shoppade loss på mina julklappspresentkort. Några små pärlor lyckades jag rota fram ur reakorgarna, men någon jacka (som var det egentliga syftet med turen) i lagom storlek och färg gick inte att skaka fram. Men familjen T har nu ett Alfapet-spel UTAN nedkladdade bokstavbrickor, en fin gå-bort-present till nyårsvärdparet samt väldigt politiskt korrekta "nyårsfyrverkerier" (som varken smäller, sprakar, skrämmer djur ell
3 kommentarer
Läs mer

Vi spelar Uno

. Vi har en uppsättning Uno-kort som bröderna T har upptäckt i dagarna. När de lärt sig att man inte bara kunde a) sortera korten i färghögar b) sortera korten i sifferhögar c) sprida ut korten över hela golvet d) kasta korten på varandra, utan också spela med dem, blev förtjusningen stor och nu förgyller vi nästan varje kväll med en liten omgång Uno. Spelet startar med att någon ska blanda. Det blir oftast G eller jag, eftersom erfarenheten säger oss att de flesta korten hamnar på golvet om någon annan blandar. Sedan delas korten ut. Sju till varje spelare. Det finns en risk att någon av de yngre spelarna bryter ihop och gallskriker om de får färre kort, så det gäller att räkna noga. Rättvisa är viktigt. Sedan börjar spelet. V blir oftast arg först. "Titta inte på mina kort!" gastar han tjurigt, med underläppen utskjuten som någon slags stötfångare. Och det spelar ingen roll hur många gånger föräldrarna berättar att det är svårt att inte titta på hans kort när de ligger
En kommentar
Läs mer