Fortsätt till huvudinnehåll

Inte så säkert

.
Jag beundrar säkra människor. Sådana som utan en skugga av tvivel levererar sitt tyckande i allehanda frågor med en tydlig skärpa. Sådana som till och med kan få helt absurda åsikter att låta helt trovärdiga, nästan som sanningar, bara tack vare att de framförs med en strålande självklarhet. Dessa människor lämnar mig alltid i ett förvirrat tillstånd. Mina egna åsikter är oftast lite mer böjliga och när de möter en Tvärsäkers svada kan de omformas till oigenkännlighet. Inte helt utan motstånd, men ändå.

I den metod jag håller på att lära mig är det fantastiskt viktigt med positiva omformuleringar och jag antar att jag kan passera som lyhörd och flexibel om man tänker så och det är trösterikt. Men jag önskar ändå att lite Stark Övertygelse kunde gnida av sig på mig ibland. Inte minst för att jag behöver det i min yrkesutövning.



Ikväll ömmar min hals och jag är fredagstrött fast det bara är onsdag. Därför var det kanske tur att samtalet med den enda tonåring jag fått lägga vantarna på hittills, blev inställt. Inte så säkert att jag klarat att inge hopp och skapa ett gott samarbetsklimat om jag somnat mitt i samatalet, tror jag.

Annat som inte var så säkert var väl skyddet av den nyrånade värdedepån i Västberga. Ocean´s eleven, fast på riktigt blev det. Jag har inte energi nog över för att uppröras över detta, men jag kan iallafall tillstå att det känns ganska osvenskt. Just nu sitter en stackars pressad rikspolischef i Aktuellts studio och försöker hävda att de gjort så gott de kunnat. Det gjorde de säkert, men det gjorde även rånarna, uppenbarligen. Kriminell kreativitet ligger alltid före, tycks det.

Det är dags att avsluta nu. Hoppas du kommer tillbaka och läser igen! Bye!

Kommentarer

Annika sa…
Jag kommer i alla fall alltid tillbaka och läser...det vet du!
Ha det bäst!
Kram
/Annika
Johanna sa…
Jag är ju gift med en sådan, alltså såndan där säker argumenterare. Det gör att man lätt hamnar på efterkälken i diskussionerna. Men även han har sin överman upptäckte vi förra fredagen, en svensk-chilenare med lettisk fru. Det var helt magiskt. Gick inte att få hål på hur knasigt det än var.

Populära inlägg i den här bloggen

Ångest i salongen

. Ikväll glittrade löven frostigt och jag kunde utan att känna mig fåfäng sätta på mig nya mössan. Det är kallt. Men november är strax här, så det är väl inte mycket att orda om. Jag har haft en god kväll. Team-building med favorit-damerna från jobbet. Mycken indisk (stark) mat och på det, bio: Patrik 1,5 . Vi hade en föreställning om att filmen skulle kunna användas i undervisning på något sätt. Och, oj, vad den kan användas. Här fanns tjogvis med trådar att nysta i tillsammans med tonåringar. Den trasige tonårskillen. Homosexuell kärlek. Homosexuellt sex. Brusten kärlek. Homofobi. Svek. Familjebegreppet. Föräldraroller. Adoption. Listan blir lång. Salongen var i princip full. Filmen började och sorlprasslet mojnade. Småfnittrig presentationsscen på duken. Spridda skratt. En minut senare håller huvudrollsparet om varandra som förälskade människor gör. Mummel, fnitter och skratt. (Manlig) Homosexuell ömhet är svår att hantera. Särskilt om man själv är kille, 15 år och på bio med sitt k...

Älskade tvättstuga!

. Jag har sorg. Igår kom domen: jag kommer att få leva utan min älskade tvättstuga hela sommaren. Hur ska detta gå? Men det är ofrånkomligt. Gipstaket är genomblött och mjukt som bebistuggat smörgåsrån på en yta av 3 kvm. Och vem vet vad för otäckheter som gömmer sig under? Att vi dessutom kommer att leva utan köksgolv tycker jag, konstigt nog, är ett mindre problem. Ibland förstår jag inte min egen hjärna. Min och tvättstugans goda förhållande inleddes redan när vi flyttade in i huset. Den är STOR! I lägenheten vi bodde i innan vi kom till huset hade vi visserligen egen tvättmaskin, men knappt någon plats att hänga tvätt på. Helt plötsligt hade jag ett helt rum fullt av skåp och hyllor. Gott om plats för torkställningar och tvättkorgar. Under den värsta (jo, man får säga så. Det betyder inte att man inte älskar sina barn!) småbarnstiden var tvättstugan en riktig tillflyktsort. Den ligger i källaren. Det är svalt och tyst och jag lämnade gärna kottarna på bottenvåningen hos G för att s...

Om epilering

. Jag har ganska nyligen kommit ut ur den värsta spädbarnsbubblan. Den som innebär att man tycker att man har klätt upp sig så fort man har en tröja utan kräk på eller känner sig helpiffig bara för att man hunnit borsta håret innan man gick ut. Mindre tid för amning och annan babyservice, ger mer tid för att se sig i spegeln. Och när jag gjorde det fick jag en plötslig lust att lägga den nyvunna egentiden på diverse skönhetsvård. Jag behövde och behöver lite renovering. I föregående inlägg berättade jag om olika saker man kan utsätta sin kropp för i syfte att bli snyggare/lenare/brunare/mjukare/fräschare. Jag glömde en viktig sak: epilering . Jag fick en epilator i födelsedagspresent. Jag gissar att tillverkarna var mäkta nöjda när de kom på det namnet och därför slapp kalla mojängen för det den är: en hårutslitare . (Jag avser då inte hårutslitare i meningen att apparaten nöter på håret utan att den med våld och skärpa avlägsnar håret från den plats där det behagar växa. Hu.) Dock va...