Fortsätt till huvudinnehåll

Inte så säkert

.
Jag beundrar säkra människor. Sådana som utan en skugga av tvivel levererar sitt tyckande i allehanda frågor med en tydlig skärpa. Sådana som till och med kan få helt absurda åsikter att låta helt trovärdiga, nästan som sanningar, bara tack vare att de framförs med en strålande självklarhet. Dessa människor lämnar mig alltid i ett förvirrat tillstånd. Mina egna åsikter är oftast lite mer böjliga och när de möter en Tvärsäkers svada kan de omformas till oigenkännlighet. Inte helt utan motstånd, men ändå.

I den metod jag håller på att lära mig är det fantastiskt viktigt med positiva omformuleringar och jag antar att jag kan passera som lyhörd och flexibel om man tänker så och det är trösterikt. Men jag önskar ändå att lite Stark Övertygelse kunde gnida av sig på mig ibland. Inte minst för att jag behöver det i min yrkesutövning.



Ikväll ömmar min hals och jag är fredagstrött fast det bara är onsdag. Därför var det kanske tur att samtalet med den enda tonåring jag fått lägga vantarna på hittills, blev inställt. Inte så säkert att jag klarat att inge hopp och skapa ett gott samarbetsklimat om jag somnat mitt i samatalet, tror jag.

Annat som inte var så säkert var väl skyddet av den nyrånade värdedepån i Västberga. Ocean´s eleven, fast på riktigt blev det. Jag har inte energi nog över för att uppröras över detta, men jag kan iallafall tillstå att det känns ganska osvenskt. Just nu sitter en stackars pressad rikspolischef i Aktuellts studio och försöker hävda att de gjort så gott de kunnat. Det gjorde de säkert, men det gjorde även rånarna, uppenbarligen. Kriminell kreativitet ligger alltid före, tycks det.

Det är dags att avsluta nu. Hoppas du kommer tillbaka och läser igen! Bye!

Kommentarer

Annika sa…
Jag kommer i alla fall alltid tillbaka och läser...det vet du!
Ha det bäst!
Kram
/Annika
Johanna sa…
Jag är ju gift med en sådan, alltså såndan där säker argumenterare. Det gör att man lätt hamnar på efterkälken i diskussionerna. Men även han har sin överman upptäckte vi förra fredagen, en svensk-chilenare med lettisk fru. Det var helt magiskt. Gick inte att få hål på hur knasigt det än var.

Populära inlägg i den här bloggen

Ångest i salongen

. Ikväll glittrade löven frostigt och jag kunde utan att känna mig fåfäng sätta på mig nya mössan. Det är kallt. Men november är strax här, så det är väl inte mycket att orda om. Jag har haft en god kväll. Team-building med favorit-damerna från jobbet. Mycken indisk (stark) mat och på det, bio: Patrik 1,5 . Vi hade en föreställning om att filmen skulle kunna användas i undervisning på något sätt. Och, oj, vad den kan användas. Här fanns tjogvis med trådar att nysta i tillsammans med tonåringar. Den trasige tonårskillen. Homosexuell kärlek. Homosexuellt sex. Brusten kärlek. Homofobi. Svek. Familjebegreppet. Föräldraroller. Adoption. Listan blir lång. Salongen var i princip full. Filmen började och sorlprasslet mojnade. Småfnittrig presentationsscen på duken. Spridda skratt. En minut senare håller huvudrollsparet om varandra som förälskade människor gör. Mummel, fnitter och skratt. (Manlig) Homosexuell ömhet är svår att hantera. Särskilt om man själv är kille, 15 år och på bio med sitt k...

När är det vardag?

. I min bekantskapskrets är det vanligt att klaga över den trista och grå vardagen, när allting bara rullar på och ingenting särskilt händer. Ofta sitter jag då som en nickedocka och håller med, beklagar mig över snabbmakaronerna och resorna till jobbet, av ren slentrian. Men ikväll, uppfylld av två dagars utbildning, slutar inte min hjärna där. Analysfabriken är inställd på skiftarbete och tankar snurrar. När är det egentligen vardag i mitt liv? Strax inser jag att det inte finns någon vardag för mig. Ingen grå smet att ta sig igenom för att nå den färgstarka, gnistrande helgen som är det vi yrkesarbetande lever för (?). För mig finns inte två arbetsdagar som är lika. Tonåringar är nyckfulla som aprilväder och en omsorgsfullt gjord dagsplanering kan omkullkastas på ett ögonblick. Jag lär mig ständigt mer om hur dessa mystiska varelser fungerar och ännu mer om mig själv när jag tvingas hantera de situationer de sätter mig i. Att leva med småpojkar ger inte heller några dagar som man k...

Stor och snäll?

. Jag tittar inte så ofta på tv nuförtiden, men jag har lyckats sitta vid burken när senaste Alvedon-reklamen flimrat förbi. En stor, lurvig Golden retriever sitter i spöregn och ser olycklig ut. Kameran zoomar ut och mellan frambenen på den stora sitter en liten, pyttejycke och får skydd från ovädret. "Är man stor och stark måste man vara snäll.", lyder budskapet som väl ska syfta på värktablettens milda påverkan på magen och så. Jag tror också att Astrid Lindgren har sagt något liknande någon gång. Det kan tyckas att det är en självklarhet, men jag tycker det är tänkvärt. Särskilt som vi har diskuterat frågan med storebror E ganska mycket på sistone. Och han förstår att han inte att sitta på lillebror eller utdela en smocka hursomhelst eftersom han är större. Finns ju en och annan världsledare som skulle behöva se den där reklamen också. Kom igen, Bush! Om en 3,5-åring begriper, så borde även du! På närmare håll har vi ju också en alliansregering som skulle behöva få en lek...