.
Jorå, nu kan jag erkänna det: jag har varit nervös för den helg som snart är slut. Sedan ganska många veckor har jag vetat att om jag skulle bli 30-årsfirad, skulle det ske denna helg. Men jag har inte vetat när, hur länge, av vilka och på vilket sätt. Ingen bekäm sits för fru Kontrollfreak. Jag har misstänksamt ställt frågor till G och noga observerat och analyserat hans svar: vad var på gång?
Något förutseende har jag hållit huset hyfsat iordning och det fick en sista omgång på lördagens morgon innan jag tog med E till bollbusandet (någon slags fotbollsträning). G tyckte att det var ganska viktigt att just jag stod för skjutsandet denna morgon, så jag borstade håret och drog på lite mascara bara utifall att. På hemvägen sträckte jag förväntansfullt på halsen när jag skymtade huset och nog fick jag en besviken rynka mellan ögonbrynen när jag konstaterade att vår garageuppfart var tom. Inga bilar = inga gäster.
Så klev jag lite småbutter in i hallen och hann vädra några sekunder medan jag hängde upp Sigges koppel på kroken. Det doftade något i hallen... En hundradel efter att min hjärna konstaterat att det var mammadoft som nådde min näsa slogs en dörr upp och ut for ett helt gäng släktingar som gastade: "Ja, må hon leva" av hjärtans lust. Tjoho! Mitt livs första överraskningsfest. Yes.
Efter fika och presentöppning började jag slappna av, men se det skulle jag inte gjort. Plötsligt fick jag ögonbindel och order att klä om. En hel outfit var ordnad och det rådde inga tvivel om poängen: jag skulle vara TANT. Försmak på pensionärslivet med öronclips, basker, handväska, klänning och lågklackade skor med sockar i. Men tro inte att jag fick se hur jag såg ut. Icke. Jag blev lotsad till bilen där mor och syster målade upp det ena otäcka scenariot efter det andra. Vi skulle åka en sväng och det vi skulle göra kunde vara lite farligt och lite läskigt, men inget jag skulle behöva skämmas för i efterhand. Min hjärna kokade under baskern. Vad vi gjorde? Det får du gissa. Men det var inibänken kul. Fast jag vet inte om det var så tantigt direkt...
Efter aktiviteteten blev det mat på grekisk restaurant. Vi smaskade på bra och jag var snygg som få i min gröna basker. När vi kom hem var jag så mätt och glad att det knappt krävdes någon alkohol alls för att jag skulle stå ut med en av århundradets mest tråkiga fotbollsmatcher. Och, just det, jag fick CHOKLADTÅRTA.
Nu sitter jag här och pustar ut efter en sjusärdeles lyckad helg. Tyvärr har jag fått försmak på semesterkänslan och morgondagens arbetspass känns mycket avlägset. Jag vill helst hasa runt här osminkad i slappkläder och bara vara, men jag antar att det inte går an att utebli från arbetet på sin 30-årsdag....
Tack raraste släktingar för ett helfint 30-årsfirande! Jag ska ge igen så snart jag får tillfälle.
Jorå, nu kan jag erkänna det: jag har varit nervös för den helg som snart är slut. Sedan ganska många veckor har jag vetat att om jag skulle bli 30-årsfirad, skulle det ske denna helg. Men jag har inte vetat när, hur länge, av vilka och på vilket sätt. Ingen bekäm sits för fru Kontrollfreak. Jag har misstänksamt ställt frågor till G och noga observerat och analyserat hans svar: vad var på gång?
Något förutseende har jag hållit huset hyfsat iordning och det fick en sista omgång på lördagens morgon innan jag tog med E till bollbusandet (någon slags fotbollsträning). G tyckte att det var ganska viktigt att just jag stod för skjutsandet denna morgon, så jag borstade håret och drog på lite mascara bara utifall att. På hemvägen sträckte jag förväntansfullt på halsen när jag skymtade huset och nog fick jag en besviken rynka mellan ögonbrynen när jag konstaterade att vår garageuppfart var tom. Inga bilar = inga gäster.
Så klev jag lite småbutter in i hallen och hann vädra några sekunder medan jag hängde upp Sigges koppel på kroken. Det doftade något i hallen... En hundradel efter att min hjärna konstaterat att det var mammadoft som nådde min näsa slogs en dörr upp och ut for ett helt gäng släktingar som gastade: "Ja, må hon leva" av hjärtans lust. Tjoho! Mitt livs första överraskningsfest. Yes.
Efter fika och presentöppning började jag slappna av, men se det skulle jag inte gjort. Plötsligt fick jag ögonbindel och order att klä om. En hel outfit var ordnad och det rådde inga tvivel om poängen: jag skulle vara TANT. Försmak på pensionärslivet med öronclips, basker, handväska, klänning och lågklackade skor med sockar i. Men tro inte att jag fick se hur jag såg ut. Icke. Jag blev lotsad till bilen där mor och syster målade upp det ena otäcka scenariot efter det andra. Vi skulle åka en sväng och det vi skulle göra kunde vara lite farligt och lite läskigt, men inget jag skulle behöva skämmas för i efterhand. Min hjärna kokade under baskern. Vad vi gjorde? Det får du gissa. Men det var inibänken kul. Fast jag vet inte om det var så tantigt direkt...
Efter aktiviteteten blev det mat på grekisk restaurant. Vi smaskade på bra och jag var snygg som få i min gröna basker. När vi kom hem var jag så mätt och glad att det knappt krävdes någon alkohol alls för att jag skulle stå ut med en av århundradets mest tråkiga fotbollsmatcher. Och, just det, jag fick CHOKLADTÅRTA.
Nu sitter jag här och pustar ut efter en sjusärdeles lyckad helg. Tyvärr har jag fått försmak på semesterkänslan och morgondagens arbetspass känns mycket avlägset. Jag vill helst hasa runt här osminkad i slappkläder och bara vara, men jag antar att det inte går an att utebli från arbetet på sin 30-årsdag....
Tack raraste släktingar för ett helfint 30-årsfirande! Jag ska ge igen så snart jag får tillfälle.
Kommentarer
Det gör jag med!
Med inslag av humor och skratt..
hehehe
ETT JÄTTE GRATTIS i EFTERSKOTT "Mali" på din stora dag!!
Vilken härlig dag du fick, själv så så blev man knappt firad av familjen :-( en stor besvikelse men vad gör man, glad att man har en man som gjorde dagen till min dag (ursäkta gnället). Ha d nu gott!
Tittar snart förbi igen!
Carolina