Nu är det bevisat

.

Det råder inga tveksamheter längre. Det är sommar. Jag vet det nu, därför att:

- jag är ledig. Från det jobb jag har betalt för att göra vill säga. Den allmänna serviceanställningen jag har härhemma fortgår.

- trädgården har förvandlats från trevligt grönområde till förvaringsplats för plaskpool/plasttraktor/trehjuling/fotbollsmål/bollar/hinkar/spadar/krattor osv. Det ser.....ja.... färgglatt ut iallafall!

- jag är grisskär i ansiktet och sugen på glass dygnet runt. (Skulle i och för sig också kunna betyda att jag är gravid. Men det vet jag med säkerhet att jag INTE är, så då måste det vara sommar!)

- jag har ett myggbett. Ett myggbett gör väl ingen sommar, kan man tycka, men i år har jag gjort det extra svårt för de små gynnarna (se nästa punkt).

- vi har insektsnät i alla fönster. Jag tänker nämligen aldrig mer komma in i min sons sovrum och hitta ett tiotal bålgetingar cirklandes kring hans nattlampa. Hu.

- det sipprar in söt hödoft genom den gläntade altandörren.

- alla våra krukväxter slokar. På något vis lyckas jag alltid glömma att de behöver mer vatten när det är varmt. Men jag är iallafall snäppet bättre än G på den punkten. Han tror inte de behöver vatten alls. Någonsin.

- idag låg jag en hel halvtimme på rygg på en filt i gräset och tittade och lyssnade på en björk. Och två ungar som försökte dränka varandra i ovan nämnda plaskpool. Lugn! Ingen av dem lyckades.

- vårt "trädgårdsland" ser ut så här:

Och sist men inte minst:

- det är "Sommar" varje dag kl 13 på P1.

Jag tror att min och SMHI:s definitioner av sommar skiljer sig något, men jag tycker min är bättre. Såklart!

Glad sommar och trevlig semester alla! Jag hoppas vi ses här på bloggen. Ofta.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Försmak

. Jorå, nu kan jag erkänna det: jag har varit nervös för den helg som snart är slut. Sedan ganska många veckor har jag vetat att om jag skulle bli 30-årsfirad, skulle det ske denna helg. Men jag har inte vetat när, hur länge, av vilka och på vilket sätt. Ingen bekäm sits för fru Kontrollfreak. Jag har misstänksamt ställt frågor till G och noga observerat och analyserat hans svar: vad var på gång? Något förutseende har jag hållit huset hyfsat iordning och det fick en sista omgång på lördagens morgon innan jag tog med E till bollbusandet (någon slags fotbollsträning). G tyckte att det var ganska viktigt att just jag stod för skjutsandet denna morgon, så jag borstade håret och drog på lite mascara bara utifall att. På hemvägen sträckte jag förväntansfullt på halsen när jag skymtade huset och nog fick jag en besviken rynka mellan ögonbrynen när jag konstaterade att vår garageuppfart var tom. Inga bilar = inga gäster. Så klev jag lite småbutter in i hallen och hann vädra några sekunder med...

Läs mer

När är det vardag?

. I min bekantskapskrets är det vanligt att klaga över den trista och grå vardagen, när allting bara rullar på och ingenting särskilt händer. Ofta sitter jag då som en nickedocka och håller med, beklagar mig över snabbmakaronerna och resorna till jobbet, av ren slentrian. Men ikväll, uppfylld av två dagars utbildning, slutar inte min hjärna där. Analysfabriken är inställd på skiftarbete och tankar snurrar. När är det egentligen vardag i mitt liv? Strax inser jag att det inte finns någon vardag för mig. Ingen grå smet att ta sig igenom för att nå den färgstarka, gnistrande helgen som är det vi yrkesarbetande lever för (?). För mig finns inte två arbetsdagar som är lika. Tonåringar är nyckfulla som aprilväder och en omsorgsfullt gjord dagsplanering kan omkullkastas på ett ögonblick. Jag lär mig ständigt mer om hur dessa mystiska varelser fungerar och ännu mer om mig själv när jag tvingas hantera de situationer de sätter mig i. Att leva med småpojkar ger inte heller några dagar som man k...

Läs mer

Låta bli

Gör du också så bland? Blir hängande i tanken vid ett ord eller uttryck. Tänker det, smakar det, gång på gång tills det ömsom helt tappar sin betydelse, ömsom blir helt obegripligt, en liten samling bokstäver och ljud bara. Ibland tar de ett sånt varv med mig, orden. Och det blir den omväg som behövs för att jag ska förstå. Tror att det är därför jag tycker så mycket om dem. Orden. En stund den här sommaren tänkte jag på att låta bli. På hur ofta jag inte låtit bli. Hur jag har mixtrat, donat, grejat, pressat, skruvat, puttat, övertalat och krumbuktat för att få livet/mig själv/någon annan/något annat att röra sig i den riktning jag uppfattat som den rätta. Och hur det ganska ofta skavt och skevat och hur jag ändå fortsatte. Det går att streta på ganska länge om en bara tittar åt rätt (fel?) håll. Inte sällan har mitt arbete också handlat om att baxa tingens ordning i andra riktningar än dit de själva vandrat. Kanske går det att kalla mig både envis och tjurskallig till följd av dett...

Läs mer

M & pojkarna

Leta i den här bloggen