Fortsätt till huvudinnehåll

Försmak

.
Jorå, nu kan jag erkänna det: jag har varit nervös för den helg som snart är slut. Sedan ganska många veckor har jag vetat att om jag skulle bli 30-årsfirad, skulle det ske denna helg. Men jag har inte vetat när, hur länge, av vilka och på vilket sätt. Ingen bekäm sits för fru Kontrollfreak. Jag har misstänksamt ställt frågor till G och noga observerat och analyserat hans svar: vad var på gång?

Något förutseende har jag hållit huset hyfsat iordning och det fick en sista omgång på lördagens morgon innan jag tog med E till bollbusandet (någon slags fotbollsträning). G tyckte att det var ganska viktigt att just jag stod för skjutsandet denna morgon, så jag borstade håret och drog på lite mascara bara utifall att. På hemvägen sträckte jag förväntansfullt på halsen när jag skymtade huset och nog fick jag en besviken rynka mellan ögonbrynen när jag konstaterade att vår garageuppfart var tom. Inga bilar = inga gäster.

Så klev jag lite småbutter in i hallen och hann vädra några sekunder medan jag hängde upp Sigges koppel på kroken. Det doftade något i hallen... En hundradel efter att min hjärna konstaterat att det var mammadoft som nådde min näsa slogs en dörr upp och ut for ett helt gäng släktingar som gastade: "Ja, må hon leva" av hjärtans lust. Tjoho! Mitt livs första överraskningsfest. Yes.

Efter fika och presentöppning började jag slappna av, men se det skulle jag inte gjort. Plötsligt fick jag ögonbindel och order att klä om. En hel outfit var ordnad och det rådde inga tvivel om poängen: jag skulle vara TANT. Försmak på pensionärslivet med öronclips, basker, handväska, klänning och lågklackade skor med sockar i. Men tro inte att jag fick se hur jag såg ut. Icke. Jag blev lotsad till bilen där mor och syster målade upp det ena otäcka scenariot efter det andra. Vi skulle åka en sväng och det vi skulle göra kunde vara lite farligt och lite läskigt, men inget jag skulle behöva skämmas för i efterhand. Min hjärna kokade under baskern. Vad vi gjorde? Det får du gissa. Men det var inibänken kul. Fast jag vet inte om det var så tantigt direkt...

Efter aktiviteteten blev det mat på grekisk restaurant. Vi smaskade på bra och jag var snygg som få i min gröna basker. När vi kom hem var jag så mätt och glad att det knappt krävdes någon alkohol alls för att jag skulle stå ut med en av århundradets mest tråkiga fotbollsmatcher. Och, just det, jag fick CHOKLADTÅRTA.




Nu sitter jag här och pustar ut efter en sjusärdeles lyckad helg. Tyvärr har jag fått försmak på semesterkänslan och morgondagens arbetspass känns mycket avlägset. Jag vill helst hasa runt här osminkad i slappkläder och bara vara, men jag antar att det inte går an att utebli från arbetet på sin 30-årsdag....

Tack raraste släktingar för ett helfint 30-årsfirande! Jag ska ge igen så snart jag får tillfälle.

Kommentarer

För man blogg nu med malin?
Det gör jag med!
Med inslag av humor och skratt..
hehehe
Fraii sa…
Du har ju missat att räkna upp alla fina presenter. Skämmes! Annars var det en bra redovisning :)
carolina sa…
Hej goa vän!

ETT JÄTTE GRATTIS i EFTERSKOTT "Mali" på din stora dag!!

Vilken härlig dag du fick, själv så så blev man knappt firad av familjen :-( en stor besvikelse men vad gör man, glad att man har en man som gjorde dagen till min dag (ursäkta gnället). Ha d nu gott!
Tittar snart förbi igen!
Carolina

Populära inlägg i den här bloggen

Ångest i salongen

. Ikväll glittrade löven frostigt och jag kunde utan att känna mig fåfäng sätta på mig nya mössan. Det är kallt. Men november är strax här, så det är väl inte mycket att orda om. Jag har haft en god kväll. Team-building med favorit-damerna från jobbet. Mycken indisk (stark) mat och på det, bio: Patrik 1,5 . Vi hade en föreställning om att filmen skulle kunna användas i undervisning på något sätt. Och, oj, vad den kan användas. Här fanns tjogvis med trådar att nysta i tillsammans med tonåringar. Den trasige tonårskillen. Homosexuell kärlek. Homosexuellt sex. Brusten kärlek. Homofobi. Svek. Familjebegreppet. Föräldraroller. Adoption. Listan blir lång. Salongen var i princip full. Filmen började och sorlprasslet mojnade. Småfnittrig presentationsscen på duken. Spridda skratt. En minut senare håller huvudrollsparet om varandra som förälskade människor gör. Mummel, fnitter och skratt. (Manlig) Homosexuell ömhet är svår att hantera. Särskilt om man själv är kille, 15 år och på bio med sitt k...

När är det vardag?

. I min bekantskapskrets är det vanligt att klaga över den trista och grå vardagen, när allting bara rullar på och ingenting särskilt händer. Ofta sitter jag då som en nickedocka och håller med, beklagar mig över snabbmakaronerna och resorna till jobbet, av ren slentrian. Men ikväll, uppfylld av två dagars utbildning, slutar inte min hjärna där. Analysfabriken är inställd på skiftarbete och tankar snurrar. När är det egentligen vardag i mitt liv? Strax inser jag att det inte finns någon vardag för mig. Ingen grå smet att ta sig igenom för att nå den färgstarka, gnistrande helgen som är det vi yrkesarbetande lever för (?). För mig finns inte två arbetsdagar som är lika. Tonåringar är nyckfulla som aprilväder och en omsorgsfullt gjord dagsplanering kan omkullkastas på ett ögonblick. Jag lär mig ständigt mer om hur dessa mystiska varelser fungerar och ännu mer om mig själv när jag tvingas hantera de situationer de sätter mig i. Att leva med småpojkar ger inte heller några dagar som man k...

Stor och snäll?

. Jag tittar inte så ofta på tv nuförtiden, men jag har lyckats sitta vid burken när senaste Alvedon-reklamen flimrat förbi. En stor, lurvig Golden retriever sitter i spöregn och ser olycklig ut. Kameran zoomar ut och mellan frambenen på den stora sitter en liten, pyttejycke och får skydd från ovädret. "Är man stor och stark måste man vara snäll.", lyder budskapet som väl ska syfta på värktablettens milda påverkan på magen och så. Jag tror också att Astrid Lindgren har sagt något liknande någon gång. Det kan tyckas att det är en självklarhet, men jag tycker det är tänkvärt. Särskilt som vi har diskuterat frågan med storebror E ganska mycket på sistone. Och han förstår att han inte att sitta på lillebror eller utdela en smocka hursomhelst eftersom han är större. Finns ju en och annan världsledare som skulle behöva se den där reklamen också. Kom igen, Bush! Om en 3,5-åring begriper, så borde även du! På närmare håll har vi ju också en alliansregering som skulle behöva få en lek...