.
M är virusbelupen. Det är inte något aggressivt virus utan sån där smygvariant som bara orsakar en allmän orkeslöshet och ont i halsen. I fredags vaknade jag emellertid med spränghuvudvärk, varför jag med varm hand överlät småpiltarna till syster yster.
Igår kunde jag dock inte missa E:s första ishockeyupplevelse, trots småfeber. LHC mötte Frölunda och vi var där. Den första kvarten sa han inte ett knyst. Stirrade sammanbitet på ismaskiner, gigantiska bildskärmar och skrikande supportrar. När han till slut frågade efter sitt hockeypucksgodis (ska det vara, så ska det vara) förstod jag att den värsta chocken lagt sig. Under sista perioden vaknade både LHC och E till liv och han tjoade glatt, när han inte sörplade i sig läsk. Tyvärr åkte Klubben på stryk, men det spelade nog ingen roll i sammanhanget för E. Sittande på morbrors axlar och härmande sin moster gallhojtade han "Alla luktar fisk i Göteborg" hela vägen till bilen. Mina syskon kan mycket väl vara de sämsta förebilder som finns. Men jag har lovat dem att hämnas och lära deras framtida barn allt otyg jag kan.
Som straff för gårdagens utsvävningar har jag spenderat större delen av söndagen i vertikalläge. Löven på gräsmattan har hånfullt virvlat runt och annonserat att de minsann inte tänker blåsa upp och lägga sig i skogen av sig själva inte! Jag hatar löv. Den där hyreslägenheten som ibland passerar i mina tankar, frestar allt mer. Men så tänker jag på hur fruktansvärt mycket prylar vi har och bestämmer mig genast för att det kanske blir snö snart så att jag slipper se löveländet.
Imorgon börjar en ny arbetsvecka. En tom sådan. Inte på arbete, men på ungdomar. Det är höstlov och alla mina gulle-kids gör förhoppningsvis roligare saker än att gå i skolan. Jag brukar tycka att det är skönt i två eller tre dagar. Sen blir jag uttråkad och längtar nästan efter att få tjata av kepsar i matsalen och diskutera huruvida det verkligen är kränkande att kalla någon för "bögjävel". Därför har jag hemma-läs-dag på tisdag och ledig-dag på fredag. Och förhoppningsvis får vi allting gjort som vi tänkt.
Jag avslutar med att reflektera över att bloggen sakta men säkert trillat över till att bli helt och totalt en navelskådning. Jag ber om ursäkt. I intensiva arbetsperioder räcker inte mitt engagemang till för att uppröras över finanskriser, mord och korkade politiker. Det får vara hur mycket presidentval det vill, jag orkar inte. Som tur är lever vi i ett fritt land och den som tröttnar på fördjupningar i min vardag kan ju bara sluta läsa.
Dagens boktips för er som vill få ömsom dåligt samvete, omsöm en självförtroendeinjektion, blir: Det infantila samhället av Carl Hamilton. Så mycket rätt att det är lite läskigt.
Dagens länktips, för dig som skrattar käken ur led när någon klantar sig språkligt, blir: http://www.avigsidan.com/(Dagens tävling blir att hitta vilket bidrag M gjort till sidan.)
M är virusbelupen. Det är inte något aggressivt virus utan sån där smygvariant som bara orsakar en allmän orkeslöshet och ont i halsen. I fredags vaknade jag emellertid med spränghuvudvärk, varför jag med varm hand överlät småpiltarna till syster yster.
Igår kunde jag dock inte missa E:s första ishockeyupplevelse, trots småfeber. LHC mötte Frölunda och vi var där. Den första kvarten sa han inte ett knyst. Stirrade sammanbitet på ismaskiner, gigantiska bildskärmar och skrikande supportrar. När han till slut frågade efter sitt hockeypucksgodis (ska det vara, så ska det vara) förstod jag att den värsta chocken lagt sig. Under sista perioden vaknade både LHC och E till liv och han tjoade glatt, när han inte sörplade i sig läsk. Tyvärr åkte Klubben på stryk, men det spelade nog ingen roll i sammanhanget för E. Sittande på morbrors axlar och härmande sin moster gallhojtade han "Alla luktar fisk i Göteborg" hela vägen till bilen. Mina syskon kan mycket väl vara de sämsta förebilder som finns. Men jag har lovat dem att hämnas och lära deras framtida barn allt otyg jag kan.
Som straff för gårdagens utsvävningar har jag spenderat större delen av söndagen i vertikalläge. Löven på gräsmattan har hånfullt virvlat runt och annonserat att de minsann inte tänker blåsa upp och lägga sig i skogen av sig själva inte! Jag hatar löv. Den där hyreslägenheten som ibland passerar i mina tankar, frestar allt mer. Men så tänker jag på hur fruktansvärt mycket prylar vi har och bestämmer mig genast för att det kanske blir snö snart så att jag slipper se löveländet.
Imorgon börjar en ny arbetsvecka. En tom sådan. Inte på arbete, men på ungdomar. Det är höstlov och alla mina gulle-kids gör förhoppningsvis roligare saker än att gå i skolan. Jag brukar tycka att det är skönt i två eller tre dagar. Sen blir jag uttråkad och längtar nästan efter att få tjata av kepsar i matsalen och diskutera huruvida det verkligen är kränkande att kalla någon för "bögjävel". Därför har jag hemma-läs-dag på tisdag och ledig-dag på fredag. Och förhoppningsvis får vi allting gjort som vi tänkt.
Jag avslutar med att reflektera över att bloggen sakta men säkert trillat över till att bli helt och totalt en navelskådning. Jag ber om ursäkt. I intensiva arbetsperioder räcker inte mitt engagemang till för att uppröras över finanskriser, mord och korkade politiker. Det får vara hur mycket presidentval det vill, jag orkar inte. Som tur är lever vi i ett fritt land och den som tröttnar på fördjupningar i min vardag kan ju bara sluta läsa.
Dagens boktips för er som vill få ömsom dåligt samvete, omsöm en självförtroendeinjektion, blir: Det infantila samhället av Carl Hamilton. Så mycket rätt att det är lite läskigt.
Dagens länktips, för dig som skrattar käken ur led när någon klantar sig språkligt, blir: http://www.avigsidan.com/(Dagens tävling blir att hitta vilket bidrag M gjort till sidan.)
Auf wiederschreiben!
Kommentarer