Fortsätt till huvudinnehåll

Ärke-midsommar!

.
I min familj (här avses för tillfället mor, far, bror och syster) har vi aldrig haft några riktigt rotade midsommartradtioner. Under några år när jag var runt 10 år åkte vi visserligen regelbundet till bekantas sommarstuga, åt mat, klädde en stång och gick tipspromenad medan de vuxna groggade sig rödkindade och glada. Jag har egentligen bara två skarpa minnen av dessa firanden. Det första är att jag en midsommarafton fick en fotboll mitt i plytet så att ena glaset i mina glasögon hoppade ur. Aj. Det andra är att de hade en toalett med en sån där skiva som snurrar när man spolar. Mycket fascinerande för en 10-åring. Men i övrigt var midsomrarna i min barndom lite luddiga. Under de senaste åren har det varit ganska sparsamt med firandet och det enda mönstret man kan urskilja är att....det inte finns något mönster.

Jag berättar om ovanstående därför att jag nu har upplevt en riktig ärke-midsommar. En sådan som man ser på tv. Den började på torsdagen. Efter att ha jobbat en slö halvdag packade vi bilen i tre timmar (jo, det kändes så!) och begav oss sedan ut mot kusten. Med en liten matpaus på vägen landade vi i hamnen vid 19, där båt väntade. V & E klämdes ner i varsin chock-orange flytväst. Deras sinnestämning matchade färgen. Mina småpojkar är riktiga landkrabbor och gjorde stora ögon inför bländvita segelbåtar och skummande vågor. Någon halvtimme senare anlände vi till ett falurött båthus med en grånad, knarrande brygga. Vi hade åkt till Saltkråkan, liksom. Efter en trevlig kväll hos värdfolket med mycket mat, mest ägg (jorå, ägg kan funka som snacks, familjen L!), gjorde vi oss hemmastadda här:
Midsommaraftonen startade som en vanlig dag med frukost. Dock var bröden hämtade från öns bageri och fortfarande varma. G & E hade träffat en snok på vägen dit och E såg mycket allvarlig ut när han berättade om ORMEN.

Lunchen intogs på restaurant. Sill, färskpotatisk, gräddfil, gräslök och nubbe. Det blir inte mer svenskt än så. Och jag, som oftast ryggar inför starksprit, svalde en liten Skåne utan att klaga. Därefter fick jag äran att gräddklä den obligatoriska jordgubbstårtan och hann precis göra det innan det var dags att samlas på festplatsen. Där var vi inte ensamma. Glada människor i stor mängd. De flesta damer bar blommigt och krans i håret. De flesta herrar bar keps och öl i handen. Flockar av solblekta barn sprang runt och tjoade som barn gör. Stången kom upp och som på kommando högg hela människoskocken in på sina medhavda jordgubbstårtor. Och så var det dans. Två blommiga damer och en käck man med varsin gitarr ledde alla de traditionella danslekarna. E glodde skeptiskt på mig när jag hoppade "små grodorna" och "jungfru, jungfru kär". Men han gick med i ringen ända tills det hela avslutades med en raket. Mitt i jordgubbstårtan kom naturligtvis också den traditionsenliga regnskuren.

Vägen till kvällens sammankomst var som en promenad genom en reklamfilm för svensk sommar. Röda stugor utströdda på klipphällar, fladdrande svenska flaggor, en svag doft av grillat kött och hav samt på avstånd en mångstämmig kör sjungandes snapsvisor. Vi åt och drack och sedan fotboll. Man får under inga omständigheter glömma fotbolls-em. Det ser alla till. Efter en mysig kväll, traskade vi igenom Saltkråkebygden där det glödde av lyktor på alla uteplatser och sorlade lågt av sommarglada människor.

För att inte göra detta inlägg oändligt kan jag berätta att vi fortsatte i samma stil tills vi damp ner härhemma för ett par timmar sedan. Ärke-trötta efter en ärke-midsommar! Tack familjen L för en fin helg och ett fint minne! Vi kommer snart tillbaka!

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Försmak

. Jorå, nu kan jag erkänna det: jag har varit nervös för den helg som snart är slut. Sedan ganska många veckor har jag vetat att om jag skulle bli 30-årsfirad, skulle det ske denna helg. Men jag har inte vetat när, hur länge, av vilka och på vilket sätt. Ingen bekäm sits för fru Kontrollfreak. Jag har misstänksamt ställt frågor till G och noga observerat och analyserat hans svar: vad var på gång? Något förutseende har jag hållit huset hyfsat iordning och det fick en sista omgång på lördagens morgon innan jag tog med E till bollbusandet (någon slags fotbollsträning). G tyckte att det var ganska viktigt att just jag stod för skjutsandet denna morgon, så jag borstade håret och drog på lite mascara bara utifall att. På hemvägen sträckte jag förväntansfullt på halsen när jag skymtade huset och nog fick jag en besviken rynka mellan ögonbrynen när jag konstaterade att vår garageuppfart var tom. Inga bilar = inga gäster. Så klev jag lite småbutter in i hallen och hann vädra några sekunder med...
3 kommentarer
Läs mer

När är det vardag?

. I min bekantskapskrets är det vanligt att klaga över den trista och grå vardagen, när allting bara rullar på och ingenting särskilt händer. Ofta sitter jag då som en nickedocka och håller med, beklagar mig över snabbmakaronerna och resorna till jobbet, av ren slentrian. Men ikväll, uppfylld av två dagars utbildning, slutar inte min hjärna där. Analysfabriken är inställd på skiftarbete och tankar snurrar. När är det egentligen vardag i mitt liv? Strax inser jag att det inte finns någon vardag för mig. Ingen grå smet att ta sig igenom för att nå den färgstarka, gnistrande helgen som är det vi yrkesarbetande lever för (?). För mig finns inte två arbetsdagar som är lika. Tonåringar är nyckfulla som aprilväder och en omsorgsfullt gjord dagsplanering kan omkullkastas på ett ögonblick. Jag lär mig ständigt mer om hur dessa mystiska varelser fungerar och ännu mer om mig själv när jag tvingas hantera de situationer de sätter mig i. Att leva med småpojkar ger inte heller några dagar som man k...
4 kommentarer
Läs mer

Låta bli

Gör du också så bland? Blir hängande i tanken vid ett ord eller uttryck. Tänker det, smakar det, gång på gång tills det ömsom helt tappar sin betydelse, ömsom blir helt obegripligt, en liten samling bokstäver och ljud bara. Ibland tar de ett sånt varv med mig, orden. Och det blir den omväg som behövs för att jag ska förstå. Tror att det är därför jag tycker så mycket om dem. Orden. En stund den här sommaren tänkte jag på att låta bli. På hur ofta jag inte låtit bli. Hur jag har mixtrat, donat, grejat, pressat, skruvat, puttat, övertalat och krumbuktat för att få livet/mig själv/någon annan/något annat att röra sig i den riktning jag uppfattat som den rätta. Och hur det ganska ofta skavt och skevat och hur jag ändå fortsatte. Det går att streta på ganska länge om en bara tittar åt rätt (fel?) håll. Inte sällan har mitt arbete också handlat om att baxa tingens ordning i andra riktningar än dit de själva vandrat. Kanske går det att kalla mig både envis och tjurskallig till följd av dett...
2 kommentarer
Läs mer