Ärke-midsommar!

.

I min familj (här avses för tillfället mor, far, bror och syster) har vi aldrig haft några riktigt rotade midsommartradtioner. Under några år när jag var runt 10 år åkte vi visserligen regelbundet till bekantas sommarstuga, åt mat, klädde en stång och gick tipspromenad medan de vuxna groggade sig rödkindade och glada. Jag har egentligen bara två skarpa minnen av dessa firanden. Det första är att jag en midsommarafton fick en fotboll mitt i plytet så att ena glaset i mina glasögon hoppade ur. Aj. Det andra är att de hade en toalett med en sån där skiva som snurrar när man spolar. Mycket fascinerande för en 10-åring. Men i övrigt var midsomrarna i min barndom lite luddiga. Under de senaste åren har det varit ganska sparsamt med firandet och det enda mönstret man kan urskilja är att....det inte finns något mönster.

Jag berättar om ovanstående därför att jag nu har upplevt en riktig ärke-midsommar. En sådan som man ser på tv. Den började på torsdagen. Efter att ha jobbat en slö halvdag packade vi bilen i tre timmar (jo, det kändes så!) och begav oss sedan ut mot kusten. Med en liten matpaus på vägen landade vi i hamnen vid 19, där båt väntade. V & E klämdes ner i varsin chock-orange flytväst. Deras sinnestämning matchade färgen. Mina småpojkar är riktiga landkrabbor och gjorde stora ögon inför bländvita segelbåtar och skummande vågor. Någon halvtimme senare anlände vi till ett falurött båthus med en grånad, knarrande brygga. Vi hade åkt till Saltkråkan, liksom. Efter en trevlig kväll hos värdfolket med mycket mat, mest ägg (jorå, ägg kan funka som snacks, familjen L!), gjorde vi oss hemmastadda här:

Midsommaraftonen startade som en vanlig dag med frukost. Dock var bröden hämtade från öns bageri och fortfarande varma. G & E hade träffat en snok på vägen dit och E såg mycket allvarlig ut när han berättade om ORMEN.

Lunchen intogs på restaurant. Sill, färskpotatisk, gräddfil, gräslök och nubbe. Det blir inte mer svenskt än så. Och jag, som oftast ryggar inför starksprit, svalde en liten Skåne utan att klaga. Därefter fick jag äran att gräddklä den obligatoriska jordgubbstårtan och hann precis göra det innan det var dags att samlas på festplatsen. Där var vi inte ensamma. Glada människor i stor mängd. De flesta damer bar blommigt och krans i håret. De flesta herrar bar keps och öl i handen. Flockar av solblekta barn sprang runt och tjoade som barn gör. Stången kom upp och som på kommando högg hela människoskocken in på sina medhavda jordgubbstårtor. Och så var det dans. Två blommiga damer och en käck man med varsin gitarr ledde alla de traditionella danslekarna. E glodde skeptiskt på mig när jag hoppade "små grodorna" och "jungfru, jungfru kär". Men han gick med i ringen ända tills det hela avslutades med en raket. Mitt i jordgubbstårtan kom naturligtvis också den traditionsenliga regnskuren.

Vägen till kvällens sammankomst var som en promenad genom en reklamfilm för svensk sommar. Röda stugor utströdda på klipphällar, fladdrande svenska flaggor, en svag doft av grillat kött och hav samt på avstånd en mångstämmig kör sjungandes snapsvisor. Vi åt och drack och sedan fotboll. Man får under inga omständigheter glömma fotbolls-em. Det ser alla till. Efter en mysig kväll, traskade vi igenom Saltkråkebygden där det glödde av lyktor på alla uteplatser och sorlade lågt av sommarglada människor.

För att inte göra detta inlägg oändligt kan jag berätta att vi fortsatte i samma stil tills vi damp ner härhemma för ett par timmar sedan. Ärke-trötta efter en ärke-midsommar! Tack familjen L för en fin helg och ett fint minne! Vi kommer snart tillbaka!