.
Jag brukar betrakta mig själv som en hyfsat mogen och stabil människa, som hanterar livets med- och motgångar på ett relativt sansat sätt. Men de senaste veckorna har det hänt något med mig. Jag är självcentrerad som en tonåring (blir man som man umgås?) och på jobbet fnittrig som en mellanstadieelev. Och jag fattar inte varför. Har 30-årskrisen redan kommit?
Ett bevis för detta är ju min önskelista till den nu överståndna födelsedagen. Högst upp stod ju som tidigare skrivet ett tv-spel. Ett sådant erhöll jag också och jag har sedan dess spenderat de flesta av mina lediga minuter med en vit plastratt i nävarna, med vilken jag under tjo och tjim styr en liten dinosaurie (Yoshi) på en motorcykel genom diverse fantasifulla banor. Kul så man nästan kissar på sig. Och vansinnigt omoget.
Bevis nummer två består i en fullständigt onaturlig upphetsning över morgondagens skolavslutning. Jag är värst uppsluppen av alla inklusive den lyckliga skara som i och med terminsslutet lagt grundskoleutbildningen bakom sig. Visserligen har jag en lång ledighet att vänta mig, men det är inte den jag längtat efter, och i höst är jag tillbaka på samma ställe där jag är nu. Som ett led i denna underliga förväntan har jag förutom att anskaffat en särskild outfit för högtiden också spenderat denna kväll med att tvätta, peela, raka, noppa, smörja, skrubba, fila och borsta väl valda delar av min kropp. Nu återstår bara en lackering och jag är så snajdig en 29-årig och(diplomatiskt uttryckt) välfödd tvåbarnsmamma kan bli. Vilka kroppsdelar som fått vilken behandling kan ni kanske göra något roligt memory-spel av eller så?
Bevis nummer tre är att jag var barnsligt förväntansfull inför födelsedagen och blev uppriktigt lycklig över ballonger med mitt namn på. (Ja, det är sant! Personer som vill säga upp bekantskapen med undertecknad ombedes skriva en kommentar nedan, så går det att ordna. Jag förstår er!) Födelsedagen är alltså firad och den var synnerligen lyckad. Kaloririkt fika, rara presenter och släktingar i långa rader. Det är då lätt att bortse från att vi smälte i kapp med tårtan i värmen. Här nedan ett litet exempel på vad som fanns i paketen! Tacka mor, far, A och syster! Tack också dubbel-ina för ett välljudande piano! Och tack bror, särskilt från Sigge!
Men ack, nu väntar lackeringen och plastratten! På återskrivande!
Kommentarer
Jag fortsätter nog att titta in mellan varven... : )